Andra gången gilt

Ja, det tog honom tre år att få med mig på camping igen men han är envis P och ger sig inte i första taget när han föresätter sig något. Så den gången kom vi ända till Frankrike.
Och trots att vi denna gång hade ett minimalt tält som vi nästan inte kunde ligga raka i och trots att det regnade in på nätterkna så att alla sängkläder var genomblöta så var detta någonting helt annat än Bornholm. Det är något med detta jäkla land där man inte kan få ett lagat mål mat någonstans mellan två och sex oavsett vad det står på eventuella öppettider-skyltar, där hantverkaren som ska laga duscharna på campingen förhoppningsvis dyker upp inom en vecka, där öppettiderna i mataffären är omöjliga att lära sig, där man fortfarande räknar med franc trots att den valutan inte funnits i landet på sju, åtta år, där expediten bakom disken kan ignorera dig fullständigt i flera minuter för att diskutera privata problem med sin kollega trots att det är uppenbart att du vill köpa något. Det är något med detta land som får mig att känna det som om jag kommit hem. Kanske är det verkligen så att jag var fransyska i ett tidigare liv, eller att jag blev bortadopterad av någon fransk familj i min späda barndom.
Eller också är det bara det att det nästan aldrig är kö i tvättrummet på franska bycampingar.