Dumheter

Såg Babel på SVT2 i onsdags, där man bland annat diskuterade poseins framtid, poesin - vår mest utrotningshotade, jag minns inte om det var ordet "genre" man använde. Det var Aase Berg, Göran Greider och Stig Larsson som diskuterade.

Stig Larsson menade på att poesiläsandet hade minskat på grund av att vi (till och med han själv, tillstod han) har fördummats av all den skit som omges, vi läser de lättlästaste av texter, sms och bloggar var exempel på sådana fördummande texter. Man vaktar inte längre på sina ord, sa Stig Larsson, eller om han sa 'aktar', jag minns tyvärr inte det hela ordagrannt eftersom detta var i onsdags och jag fördummats för mycket av mitt bloggande för att kunna minnas ordagrannt vad Stig Larsson sa i onsdag men om man har sin intelligens i behåll kan man gå in här och se programmet själv http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=102056&a=1437627&lid=puff_1437662&lpos=lasMer

Som bloggare blev jag en aning förolämpad av Stig Larssons uttalande. Som Bodil Malmsten skriver på sin blogg www.finestere.se angående bloggdebatten: "Jag försökte en gång slå ihjäl min man med en stekpanna men det var ingen som ifrågasatte stekpannans förträfflighet." Och bara för det hittar jag inte citatet på Bodil Malmstens blogg så jag vet inte om jag citerar ordagrannt där heller (Dessutom tror jag att jag stavar fel till ordagrannt hela tiden. Fördumning, fördumning). Trots detta, vill jag ändå påstå att mina ord inte behöver vara mer fördummande än Stig Larssons bara för att de skrivs på en blogg. En bloggtext behöver med nödvändighet inte vara lättläst. En blogg är vad den fylls med. Den är ett medium som en bok, en tidning eller en ljudinspelning. Kvalitén på en text i en bok varierar även den, även om den först har filtrerats genom ett förlag (om man nu inte gett ut boken på Vulkan) vilket jag inte alls tror är till gagn för litteraturens utveckling i alla lägen. Förlagen, om några, är styrda av vad som är marknadsmässigt gångbart.

För övrigt anser jag inte att det är vår stigande dumhet (även om jag kan hålla med Stig Larsson om att det florerar en hel del skit omkring oss som påverkar oss negativt i den aspekten - men det får bli ett annat inlägg) som är problemet när det gäller läsning av poesi. Där är problemet att vi TROR att vi är för dumma, att vi någonstans har lärt oss att vi är för dumma. Jag har ofta hört att folk säger att de inte läser poesi för att de inte "förstår" den, som om att läsa poesi gör dem nervösa för att "köra på ett prov". Men poesi ska inte förstås den ska upplevas, den ska kännas.
Jag kan ha liknande problem med modern konst. Där fastnar jag allt för ofta i att jag försöker förstå vad jag ser, ofta undrar jag om någon driver med mig, men jag tycker om att "öva" mig i att komma förbi det där med förståelse. Jag tror att det är nyttigt för själen.

Det är lite underligt att det är så mycket lättare med musik. Jag har aldrig hört någon säga att han inte lyssnar på musik för att han inte förstår den. Det är inte samma press att förstå sig på en melodislinga som en textrad. Har detta att göra med att musik är en mycket äldre konstform? Att det ligger mycket närmare det urmänskliga? En grottmänniska kunde ju dunka en pinne i marken och få fram en viss rytm om han ville men dikter skrev han inte.