Apropå könsroller och uppfostrande litteratur
Jag har länge hävdat att detta med att samla på saker är ett generellt manligt intresse, att det är ett manligt intresse detta att äga en massa saker och att äga något mycket sällsynt exemplar av något. Min far samlar till exempel på frimärken och ljussläckare, P samlar på vin. I Antikrundan (För att ge någon slags tyngd åt mitt resonemang tvingas jag alltså att här erkänna att jag tittar på detta program) visas inslag om olika ”samlare” och där handlar det nästan alltid om män. Härförleden handlade det visserligen om Kerstin Dellert som samlade på uppstoppade djur, vilket jag tyckte var en aning bisarrt. Inte att just Kerstin Deller samlade på uppstoppade djur men att över huvud taget samla på uppstoppade djur.
Nå, varje regel har ju något undantag.
Allt som oftast får jag mothugg i mitt (sexistiga?) påstående med att det ju var kvinnorna som skötte samlandet på den tiden vi levde i grottor. Att det var kvinnorna som samlade rötter och växter att äta. Jag här ännu inte sett några andra belägg för detta än att det påstås så i Grottbjörnens folk och jag kräver starkare bevis för att godta detta som ett faktum.
Att jag själv har samlat på bokmärken, gem, luktsuddgummin, servetter och annat trams tycker jag inte är en motsägelse till det jag nyss sagt. Det anser jag bara var en ungdomlig förvillelse. Kanske kan man kalla det ett experimenterande med könsrollerna under ungdomsåren.
Dock funderar jag på att, trots min könstilhörighet, sätta igång en liten samling. Förra helgen besökte vi staden antikvariat där jag hittade de kära gamla Lotta-böckerna från Wahlströms förlag, som jag läste tjogtals när jag var i tolv – tretton årsåldern. Kunde inte avhålla mig från att köpa en och gå hem, lägga mig i sängen och låta mig flyta i väg på nostalgins moln. Tror det finns ett fyrtiotal Lotta-böcker, säkert kan det vara lite sport att få tag i dem också, tror inte att de finns ute i handeln i någon större utsträckning.
Nå, varje regel har ju något undantag.
Allt som oftast får jag mothugg i mitt (sexistiga?) påstående med att det ju var kvinnorna som skötte samlandet på den tiden vi levde i grottor. Att det var kvinnorna som samlade rötter och växter att äta. Jag här ännu inte sett några andra belägg för detta än att det påstås så i Grottbjörnens folk och jag kräver starkare bevis för att godta detta som ett faktum.
Att jag själv har samlat på bokmärken, gem, luktsuddgummin, servetter och annat trams tycker jag inte är en motsägelse till det jag nyss sagt. Det anser jag bara var en ungdomlig förvillelse. Kanske kan man kalla det ett experimenterande med könsrollerna under ungdomsåren.
Dock funderar jag på att, trots min könstilhörighet, sätta igång en liten samling. Förra helgen besökte vi staden antikvariat där jag hittade de kära gamla Lotta-böckerna från Wahlströms förlag, som jag läste tjogtals när jag var i tolv – tretton årsåldern. Kunde inte avhålla mig från att köpa en och gå hem, lägga mig i sängen och låta mig flyta i väg på nostalgins moln. Tror det finns ett fyrtiotal Lotta-böcker, säkert kan det vara lite sport att få tag i dem också, tror inte att de finns ute i handeln i någon större utsträckning.
Kommentarer