Inspiration och hårt arbete
Är hyperinspirerad efter föreläsningen av Majgull Axelsson. Hon är en fantastisk författare, en genuin berättare som har det där som jag brukar kalla "semesterögonen" i sina böcker, dvs förmågan att se detaljerna i vardagen och därmed förhöja vardagen till något intressant. Att en person i hennes böcker vänder ett halvt varv på en trottoar framställs som en oerhört viktig händelse. Det är en oerhört viktig händelse. Sen är det väl alltid lättare att ha semesterögon i vardagen i litteraturen. Kanske... Det är nödvändigt att ha semesterögon för att skriva god litteratur.
Hur går det då med min bok, boken om Bourgogne, undrar min kära bloggarkompis Skogsnuvan. Ja, hur går det egentligen?
Jag har ju börjat förstå att det är påsk snart. Våra grannar med den livsbejakande smaken för balkongutsmyckningar har klätt en björk med kulörta fjädrar och ägg, hängt upp påskkärringar och ställt upp en halv meter hög porslinstupp.
Så det är väl snart påsk då. Och här blir inga bourgogneböcker gjorda (jag hade ju satt deadline för min bok vid påsk) . Jo, det blir bourgogneböcker gjorda, osäkert är väl om den verkligen blir klar till påsk. Äntligen har jag kommit igång med att ha en speciell skrivdag i veckan. Vilket dessutom innebär att jag har förverkligat åtminstone ett av alla mina nyårslöften. I helgerna plitar jag också på lite grann men i övrigt har jag lite svårt att ”hitta tiden” som ju är ett modernt uttryck. Som om tid är något man hittar. Tid tar man sig. ”Vill du ha din frihet får du ta den”, sa Ulf Lundell en gång och det hade han mycket rätt i. Det är så det fungerar, man får ingenting gratis och man kan inte få allt men man kan få ganska mycket om man är beredd att betala vad det kostar.
Det där lät ju förnumstigt och bra men det jag vill säga är att det tjänar inte mycket till att gnälla och göra sig själv till ett offer man får börja ta ansvar för sina drömmar istället. Och detta vill jag inte bara säga till alla andra utan kanske främst till mig själv.
Bourgogneboken är idagsläget något mer än halvfärdig och det är faktiskt rätt ok, tycker jag. Det här med en fake-deadline är ju ganska larvigt ändå...
Hur går det då med min bok, boken om Bourgogne, undrar min kära bloggarkompis Skogsnuvan. Ja, hur går det egentligen?
Jag har ju börjat förstå att det är påsk snart. Våra grannar med den livsbejakande smaken för balkongutsmyckningar har klätt en björk med kulörta fjädrar och ägg, hängt upp påskkärringar och ställt upp en halv meter hög porslinstupp.
Så det är väl snart påsk då. Och här blir inga bourgogneböcker gjorda (jag hade ju satt deadline för min bok vid påsk) . Jo, det blir bourgogneböcker gjorda, osäkert är väl om den verkligen blir klar till påsk. Äntligen har jag kommit igång med att ha en speciell skrivdag i veckan. Vilket dessutom innebär att jag har förverkligat åtminstone ett av alla mina nyårslöften. I helgerna plitar jag också på lite grann men i övrigt har jag lite svårt att ”hitta tiden” som ju är ett modernt uttryck. Som om tid är något man hittar. Tid tar man sig. ”Vill du ha din frihet får du ta den”, sa Ulf Lundell en gång och det hade han mycket rätt i. Det är så det fungerar, man får ingenting gratis och man kan inte få allt men man kan få ganska mycket om man är beredd att betala vad det kostar.
Det där lät ju förnumstigt och bra men det jag vill säga är att det tjänar inte mycket till att gnälla och göra sig själv till ett offer man får börja ta ansvar för sina drömmar istället. Och detta vill jag inte bara säga till alla andra utan kanske främst till mig själv.
Bourgogneboken är idagsläget något mer än halvfärdig och det är faktiskt rätt ok, tycker jag. Det här med en fake-deadline är ju ganska larvigt ändå...
Kommentarer