Internationella kvinnodagen

Tänker uppmärksamma Internationella Kvinnodagen med en liten minnesruna över min gammelmoster här på bloggen, som hon säkert skulle tycka var djävulens verk.
Hon var den näst yngsta dottern av fyra i en skara på åtta barn. Det fanns alltså fyra bröder också. Hon var den enda av döttrarna som aldrig blev gift och drömde om att flytta till staden och försörja sig genom att sy åt folk. En ganska anspråkslös dröm kan det tyckas i dessa dagar.
Dess värre var det bara en av hennes bröder som blev gift. Tre bröder blev alltså kvar. Tre bröder som behövde någon som hushållade för dem. Så min gammelmoster blev kvar på gården.
Hon hade astma och struma, vilket gjorde henne pinnsmal –struman alltså – i motsats till hennes minst sagt bastanta systrar. Hon var också djupt religiös sedan hon blivit frälst i sin ungdom av en kringvandrande väckelsepredikant.
Hon dog när jag var sex år och jag ärvde hennes bibel med understrykningar gjorda med annilinpenna och en mycket vacker, svart Singer symaskin som var omgjord från trampmaskin till en elektrisk och smyckad med snirklande blomstergirlanger i guldfärg.