Detta med lathet

Detta är en dålig bild av ett soundcheck inför kulturnatten i Bad Segeberg - en natt som för övrigt verkade vara slut vid 23. Bandet som soundcheckar heter 50rocks men det intressanta är den lilla tanten med rullator som sitter inne i tältet. Hon var på plats redan kl 18 och satt sedan ensam i tältet på denna fruktansvärt obekväma bänk i två timmar och väntade på festen. Förmodligen ville hon försäkra sig om en plats som gick att komma åt med rullatorn.

P och jag betraktade henne lite oroligt från vårt hotellrumsfönster. Hur skulle det gå? Skulle hon bli ensam där? Lite uppmuntrade blev vi av att hotellpersonalen, som stod för maten under festligheterna, bjöd henne på en köttbit från grillen.

'Hoppas att vi också bli sådana när vi får rullator' sa jag till P. 'Att vi gör saker fast det är bökigt' Sedan insåg jag att jag inte är sådan i dag, 34 år och fullt frisk och rölig! Vad skulle behöva hända för att jag skulle sitta rakt upp och ned på en hård och obekväm bänk i två timmar och vänta på det?

Jag beslöt på stående fot att ta den lilla tanten som förebild, att sätta upp ett foto på henne på min anslagstavla hemma för att komma ihåg att sparka mig själv i ändan med jämna mellanrum så att jag inte förvandlar mig själv till grönsak i förtid.

Hur gick det då för tanten, blev det någon fest? Jo, det blev det och tanten fick mycket sällskap i tältet och pratade med folk till både höger och vänster. Dessutom skickade hon två fnittriga tonårsflickor att köpa mer mat åt henne från grillen. Så hon gjorde sig en riktig helkväll. Heja tanten!