Dröm i uppfyllelse

Läser, apropå detta med att ha obegränsat med tid att skriva, om Joyce Carol Oates dagböcker i olika artiklar. Joyce Carol Oates denna sparvliknande lilla kvinna som skriver och skriver och skriver. Som, enligt någon artikel, glömmer bort att äta när hon befinner sig i en intensiv skrivperiod. Det är väl därför hon ser ut som en sparv.
Själv är jag alldeles för förtjust i att ha en chokladkaka bredvid mig när jag skriver. Så det kanske är tur att jag inte har obegränsat med tid att skriva på.
I dag har jag faktiskt uppfyllt min amatördröm om den obegränsade tiden och haft kompdag från jobbet och haft tid att skriva hela dagen. Har knåpat med bourgogneboken men den verkar ändå aldrig vilja bli klar.

Att min uppfattning om en perfekt dag är att sitta och peta med bokstäver i en dator, ta en promenad och sedan avsluta det hela framför tv:n tillsammans med P och Kommisarie Montalbano. Där har vi förresten, min folkilskna kollega, en riktig Man.