Julminnen från Rom

I mitten av december 2005 äter jag kyckling i curry med pommes frites på en kinesisk restaurang på en bakgata i närheten av Stazione Termini i Rom. Jag äter pommes frites därför att riset är slut. Jag har aldrig vare sig förr eller senare varit på en kinesiskrestaurang där riset varit slut. Eller där de har haft pommes frites.
Det tar en evighet innan vi får beställa eftersom personalen är upptagen med att sätta upp julgirlanger i taket och inte har tid med något så sekundärt som matgäster. Det tar en evighet innan de upptäcker att riset är slut. Just när vi börjat säga till varandra att nu kommer nog maten snart, så kommer det ut en man och frågar om det går bra med pommes frites eftersom riset är slut.
Så vi sitter där i denna kinesiska restaurang som ser ut som en vänthall och är lika utkyld som en sådan och äter kyckling i curry med pommes frites, iklädda jacka och vantar medan mina genomblöta gymnastiksskor fryser till två stora isklumpar på fötterna.

Det regnar i Rom denna december så att jag håller på att bli galen. Det dröjer en vecka efter att vi har kommit hem innan skorna torkat. Det hjälper inte att det växer upp paraplyförsäljare direkt ur marken så snart det faller några droppar från himlen över den eviga staden. Vad hjälper det att vifta med ett billigt paraply mot Guds himmel?

Det är när man åker till Rom i december som man inser att julen är en religiös högtid och att Vatikanen är katolicismens högsäte. Kön till Vatikanmuseet är oöverkomlig. Kön till säkerhetskontrollen vid Peterskyrkan också men vi tar oss ändå igenom den för att få komma in i Guds hus för att få lite skydd från regnet en stund. Förra gången vi var här var det vår, ingen kö för att komma in, och vi satt uppe på taket och njöt av vårsolen. Nu vistas vi hellre under det väldiga taket och jag förbluffas än en gång över att sakerna i souvenirbutiken i Colosseum, denna dödens blodindränkta arena, är mer smakfulla än det kitschiga krimskramset i Peters kyrkans butik. Förlåt, men så är det faktiskt.
På söndagens marknaden i Porta Portese sitter en man på marken, mitt i den obeskrivbara trängseln och läser i Bibeln. Han har dragit upp byxbenen långt upp i knävecken, trots kylan, för att vi alla ska kunna se hans såriga ben. Mellan dem står en tiggarskål. I Rom är man bättre på att visa kärleken till Gud genom blytunga guldornament i taket på Lateranpalatset än genom kärlek till människan och socialareformer.

Det är därför jag har lite svårt för det här med religionen. Jag tror att Gud också har lite svårt med religionen ibland. Den tappar liksom fokus på det väsentliga så många gånger och vrider sig runt sig själv i de märkligaste formationer. Den glömmer så ofta kärleken till människan.

Hur som helst önskar jag er Guds frid som övergår allt förstånd. Oavsett om det föddes en Jesus för 2000 år sedan, eller om ni tror att det föddes en Jesus för 2000 är sedan, eller inte.



Kommentarer

storabh sa…
Härligt, dancer! Jag önskar detsamma till dig!
Linda sa…
God Jul till dig också! Överallt i den värld vi människor skapat åt oss ligger samma lockbete utlagt: Maktens Berusning. Och ständigt försöker lockbetet lura bort oss från kärleken till oss själva och varandra.
Frid!
Skatan sa…
Så otroligt vackert och fint du skriver ... nu måste du bara skriva färdigt ... redigera? färdigt ... din bok. Jag väntar med spänning att få läsa den.

Massor av julkramar och önskningar om en riktigt god jul.

God Jul ...

men kanske vi ses innan dess.
Anonym sa…
Skogsnuvan: Härlig jul till dig också. Du skriver så bra att jag undrar när din bok blir klar? Jag längtar efter att få läsa den.

Populära inlägg