Lite vresig i dag
Det är ju väldigt viktigt att man är aktivt på sin fritid nu för tiden. Helst ska man renovera och bygga om och inreda hemma. Jag som bor i en bostadsrätt tycker att det är ganska besvärligt med den här trenden. Igår upptäckte jag t ex att min granne har lagt en elektriskt såg till sin samling av borrar, hyvlar, slipmaskiner och hammare och spik, spik, spik.
Jag är en ganska mild person. Jag tycker inte om att bråka med folk, det är mycket trevligare om alla kommer överens. (Konflikträdd kallas det kanske men det är ett så fult ord och det här inlägget ska inte handla om mina fel och brister utan andras.) Jag berättar detta att jag är en så mild person för att ni ska förstå hur besvärligt jag tycker att den här renoveringstrenden är när jag sedan berättar att jag två gånger klagat hos styrelsen över detta i eviga borrande och bankande. Två gånger eftersom det inte hände något på ett halvår efter första klagomålet. Efter det andra kom styrelseordföranden hem till mig och pratade om detta. Han skulle även prata med den snickrande grannen i fråga. Sa han.
För mig är detta att klaga på grannarna något oerhört. (Jag skulle också kunna berätta att P har varit uppe och själv pratat med grannen men jag tycker att det är förkastligt att kvinnor skickar sina män när det drar ihop sig till närstrider och det här inlägget handlar som sagt inte om mina fel och brister utan andras. Förresten bor P också här och tycker också att det är irriterande med det eviga snickrandet och något kan man väl begära att han ska göra också, eller?) Men som om inte detta klagande hos styrelsen är nog har jag också lämnat in ett förslag till årsstämman att vi ska inreda ett hobbyrum i källaren så att alla som vill banka och borra kan göra det utan att störa oss andra som inte är lika maniskt aktiva på vår fritid. Förslaget var något mer diplomatiskt formulerat. Stämman beslöt att det inte fanns behov av ett hobbyrum.
För att beskriva min bostadsrättsförening eller kanske vilka normer som gäller i samhället så kan jag berätta om vår stora, fina gran som växte på vår innergård. Efter orkanen Gudrun bestämdes att granen skulle huggas ned. Inte för att det såg ut att komma någon mer orkan och inte för att det var något fel på granen. En trädkunnig person hade varit här och undersökt den och konstaterat att det inte var sannolikt att den skulle blåsa omkull över huset. Ändå beslöts efter omröstning att den fina granen skulle hugas ned för säkerhets skull. Detta beslöts av samma förening som några år senare godkände att en av de boende tog ner en bit av bärande vägg i sann Timell-anda. Det är tydligen inte farligt. Måste vi vara så lättpåverkade.
Nu har jag pumpat upp mig ordentligt. Ska till Arbetsförmedligen och möta min handläggare. Då kan behöva pumpa upp sig lite.
Jag är en ganska mild person. Jag tycker inte om att bråka med folk, det är mycket trevligare om alla kommer överens. (Konflikträdd kallas det kanske men det är ett så fult ord och det här inlägget ska inte handla om mina fel och brister utan andras.) Jag berättar detta att jag är en så mild person för att ni ska förstå hur besvärligt jag tycker att den här renoveringstrenden är när jag sedan berättar att jag två gånger klagat hos styrelsen över detta i eviga borrande och bankande. Två gånger eftersom det inte hände något på ett halvår efter första klagomålet. Efter det andra kom styrelseordföranden hem till mig och pratade om detta. Han skulle även prata med den snickrande grannen i fråga. Sa han.
För mig är detta att klaga på grannarna något oerhört. (Jag skulle också kunna berätta att P har varit uppe och själv pratat med grannen men jag tycker att det är förkastligt att kvinnor skickar sina män när det drar ihop sig till närstrider och det här inlägget handlar som sagt inte om mina fel och brister utan andras. Förresten bor P också här och tycker också att det är irriterande med det eviga snickrandet och något kan man väl begära att han ska göra också, eller?) Men som om inte detta klagande hos styrelsen är nog har jag också lämnat in ett förslag till årsstämman att vi ska inreda ett hobbyrum i källaren så att alla som vill banka och borra kan göra det utan att störa oss andra som inte är lika maniskt aktiva på vår fritid. Förslaget var något mer diplomatiskt formulerat. Stämman beslöt att det inte fanns behov av ett hobbyrum.
För att beskriva min bostadsrättsförening eller kanske vilka normer som gäller i samhället så kan jag berätta om vår stora, fina gran som växte på vår innergård. Efter orkanen Gudrun bestämdes att granen skulle huggas ned. Inte för att det såg ut att komma någon mer orkan och inte för att det var något fel på granen. En trädkunnig person hade varit här och undersökt den och konstaterat att det inte var sannolikt att den skulle blåsa omkull över huset. Ändå beslöts efter omröstning att den fina granen skulle hugas ned för säkerhets skull. Detta beslöts av samma förening som några år senare godkände att en av de boende tog ner en bit av bärande vägg i sann Timell-anda. Det är tydligen inte farligt. Måste vi vara så lättpåverkade.
Nu har jag pumpat upp mig ordentligt. Ska till Arbetsförmedligen och möta min handläggare. Då kan behöva pumpa upp sig lite.
Kommentarer