Lucka 2: Dofterna

Nostalgikalendern

Inget väcker minnen till liv så som dofter gör. För några år sedan provdoftade jag en deodorant på apoteket och for i en hisnande fart tillbaka till en språkresa till Cornwall sommaren 1992. Det tog visserligen ett tag innan jag insåg att det var just dit jag farit, men for gjorde jag på mindre än en sekund. I Cornwall hade jag drygt 20 år tidigare köpt flera flaskor av en lotion som doftade som den här deodoranten. Eller åtminstone på liknande sätt. 

Min doft under 80- och 90-talen, den doft jag köpte på Strandmans (som ju som bekant också doftade på ett minnesvärt sätt) var blå Date. Date med den här prydliga damen i kråsblus på förpackningen. 

Det var viktigt att ha en egen doft, en doft som var signifikativ för just mig, som jag alltid hade. Det skulle vara en doft som var lite "djup" som skulle få folk att förstå att jag var lite konstnärlig. Den förmågan ansåg jag alltså länge att blå Date hade. 

Efter blå Date följde mysk från Alyssa Ashley. Det var min doft under så lång tid att jag faktiskt har lite svårt för den idag. 

På något okänt sätt kom jag vid ett lyckosamt tillfälle över en liten provflaska med Color de Benetton.  Den doften hade jag bara på mig vid extra speciella tillfällen och då kände jag mig som någon som var riktigt hipp. Nästan som någon som var precis sådan man skulle vara.