De vänsterhäntas dag

Idag är det de vänsterhäntas dag. 

För att ta reda på om jag ska fira mig själv läser jag på om vänsterhet på Wikipedia. Vänsterhänt är man när den "dominanta huvudhanden" är den vänstra. Och det kan man kanske räkna ut utan att konsultera lexikon. Är man lika bra på att använda båda händerna, alltså inte har någon dominant huvudhand, är man ambidexter. Det är något väldigt ovanligt får jag veta av Wikipedia. Om sådana som mig står det inte ett ord, så jag förmodar att jag är något av ett unikum. 

Jag är nämligen inte renodlat vänsterhänt. Jag skriver med och håller skeden i vänster hand men övriga göromål utför jag med höger: klipper och tar enhandslyror till exempel, även om det förefaller otroligt att jag skulle lyckas ta en enhandslyra, eller ens befinna mig i en situation där jag skulle kunna göra det. Vad det kallas, att använda båda händerna men till olika saker, vet jag alltså inte. Jag brukar påstå att jag är vänsterhänt om någon frågar. 

För snart 30 år sedan gick jag på en keramikkurs och gjorde min lärare yr i huvudet vid drejskivan. Tydligen använde jag den vänstra handen som stöd i processen istället för den högra som alla andra gjorde, därför skulle drejskivan snurras åt motsatt håll från det "normala", något som gjorde min keramiklärare åksjuk. 

På Wikipedia läser jag att även de renodlat vänsterhänta är ett ganska splittrat släkte. Vi/de är överrepresenterade hos såväl dem som är överbegåvade som hos dem med inlärningssvårigheter. Generellt ligger jag nog lite mitt emellan men när det gällde drejningen hade jag betydande inlärningssvårigheter och övergick snart till att skulptera figurer istället. Jag minns inte vilken hand jag använde när jag gjorde det.