Skrivkonsten

 Jag är inte som Alexander McCall Smith. Det tar sin tid när jag skriver. Men det första utkastet till den nya boken, den vars katalysator är en skitig plastkasse med hemmatryckta böcker, är klart och under vidareutveckling. Men det tar sin tid, som sagt. Trots att jag varit en som skriver ganska länge. 

Jag började skriva innan jag kunde läsa.  Först en egen typ av skrivstil utan bokstäver, bara snirkliga slängar. Sen lärde jag mig bokstäver och då satte jag ihop dem i lagom långa konstellationer och gick till mina föräldrar och frågade vad jag hade skrivit. Pappa sa alltid att det inte stod någonting. Mamma var mer psykologisk , "Det står 'drvpd'".  Inget gjorde mig lyckligare än när jag råkat skriva ett riktigt ord. 

Jag hade en sådan längtan till det skrivna. En längtan som fick mig att sitta med boken Kalle Bromsvagn hoppar av och länge och väl lägga bokstav till bokstav tills jag till slut fått ihop hela historien. Jag kunde läsa när jag började lekis. Inte som ett underbarn, inte som min kompis Peter som läste tre sidor i Guiness rekordbok varje dag. Och kom ihåg dem. Jag tragglade mig fram, men fick ihop ord. Det tar fortfarande lite tid när jag läser. För att vara någon som läser mycket. Jag kan faktiskt inte komma på något som jag är riktigt snabb på, förutom tangentbordet på en dator. 

Inte heller kan jag komma på någonting som jag skulle ägna sådan tid och möda för att lära mig som jag gjorde med läsandet och skrivandet. 

[...]den skrivna världen har en frihet som den oskrivna aldrig kan ha." skriver Bodil Malmsten i sin bok Så gör jag. Och det var väl det jag förstod redan när jag var barn. I skrivandet kan man bygga sig själv och sina egna världar. I läsandet kan man uppgå i andras. 

Det viktigaste jag lärt mig i läsandet är att det går att leva på flera sätt än ett, att det finns så många olika sorters världar, du har ett oändligt antal alternativ. De bästa böckerna är de som handlar om en värld som är främmande min egen. Det är därför jag av alla  Alexander McCalls Smiths böcker tycker bäst om dem som handlar om Damernas Detektivbyrå i Botswana.