Fjällare utan hund

Jag har glömt att det är måndag och stängt hos Michele och stängt på caféet som jag aldrig kommer ihåg vad det heter. Det visar sig vara stängt på caféet som jag svurit att aldrig gå till eftersom det inte är det gamla fina caféet från 60-talet som det en gång var. Därför hamnar jag hos armeniern med mitt skrivblock. 

Vi har bott i samma kvarter i Palma i nio år och saker och ting förändras över ett sådant tidsintervall, det är bara naturligt. Vissa saker gillar man, andra inte. Upprustningen av gamla fallfärdiga hus och nybyggnationerna är ett lyft. 60-talscafeets död en sorg.

Efter ett tag kommer Fjällaren och sätter sig vid ett bord intill. Åtminstone tror jag att det är Fjällaren. Han har nämligen ingen hund med sig och då känner jag nästan inte igen honom. Det är första gången jag  ser honom utan hund. Jag inser att han haft med sig samma hund i alla de nio åren. Nästan ett helt hundliv. Utan hund ser Fjällaren mager och härjad ut. Förändrad.

När jag går hem ser jag vår granne "Fabio" pyssla uppe på sin takterrass iförd endast ett par minimala kalsonger. Det har jag heller aldrig sett förut.