Det börjar ljusna

Inte nog med att julledigheten kommer närmare för varje avverkad dag, nu lyser också adventsljusstaken på jobbet. Detta tack vare en driftig kvinna - inte jag.
Hemma lyser adventsljusstakarna tack vare P som lyckades bättre än jag med att införskaffa rätt sorts lampor.
Vad vore väl jag ensam på en öde ö? Utan adventsljusstake det är då ett som är säkert.

Dessutom har grannarna smyckat sin balkong med lyktor i grälla färger och en lysande snögubbe.
Våra grannar är trevliga människor efter vad jag kan bedöma från det lilla jag talat med dem. De tycker mycket om djur och saknar helt smak när det gäller balkongprydnader. Det sista räknar jag in i deras fördelar. Det är något härligt och livsnjutande i detta att inte låta sig styras och begränsas av "nordiskt ljus" och minimalism och annat trendtjafs. I att ha en plastsvan och en överdimensionerad trädgårdstomte på sin balkong för att man tycker om att ha plastsvanar och överdimensionerade trädgårdstomtar på balkongen punkt slut. Varje gång jag passerar mina grannars lysande snögubbe blir jag glad.

Våra adventsljusstakar - de med de oerhört svåråtkomliga lamptyperna - är för övrigt smyckade med Knatte, Fnatte och Tjatte och Janne Långben.

Kommentarer

Anonym sa…
Skogsnuvan säger: Min sonhustru gör ner mig för att min julgran liknar kattskit. Själv tycker jag att den är vacker Stor yvig med alla gamla julgransaker som funnits i mitt gamla hus sedan farmors tid. Gran med enbart blå kulor och ljus är inte riktigt min stil. Jag är en gammaldags oelegant julgrans'älskare med tomtar och annat överallt. Älskar det.

Populära inlägg