Vinterdikter

Tom i huvudet så här års. Det blir aldrig riktigt ljust ute och det snävar in synfältet. Tankarna sinar liksom. Har inte ens lyckats poeta ihop några vinterdikter i år. Här kommer en gammal haiku från förra vintern:

finns under isen
under den frusna hinnan
där brinner blodet

och den här skrev jag i somras på en parkbänk med stekande sol i ögonen:

det är inte att drunkna
det är inte att dö
att låta sin flinga
smälta samman med snö

Kommentarer

Anonym sa…
Skogsnuvan håller med. Mörkret lägger sig som en tung filt över sinnet och får en att känna sig trött och orkeslös. Jag väntar på solen så att livet blir ljusare

Populära inlägg