Jul, jul, strålande...
Natten före julafton gör Pia det som måste göras för att
det är jul. Fast inte är det så mycket egentligen. Julgransjäveln
är klädd och pepparkaksjävlarna är redan brända
och slå in julklappar kan hon göra i morgon förmiddag
innan hon åker iväg till sin mamma för årets hemskaste
middag.
Sin egen skinkjävel har hon i ugnen just nu, och varför
hon har det vet hon inte ens själv.
De hemlagade kolorna åt hon upp så tidigt som i förra
veckan. Två och en halv deciliter ångestskapande vispgrädde,
ett vidrigt gammalt familjerecept, julgräddkolorna
från helvetet. En ny sats kola ids hon inte göra. Hon
kan äta After eight tills hon kräks istället. Fett som fett.
I år har vi inga julklappar! har de som vanligt sagt till
varandra. Man måste hålla på traditionerna. Alltid lurar
det någon.
Annas ungar kommer att ha gjort massor av teckningar
till henne och hon kommer inte att kunna se vad de
föreställer.
Håkan och Anna kommer med en jävla deckare av
Henning Mankell som hon redan läst som följetong i Expressen.
Deras mamma kommer med något fult som hon
ärvt från nån gammalfaster som Pia inte ens visste att hon
hade.
Själv har hon köpt dyra, dyra saker för att ge de andra
skuldkänslor, de jävlarna, hon har till och med låtit prislapparna
sitta kvar.
När hon kommer till helvetet ska hon åtminstone förtjäna
det.
(Ur romanen Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter, Norstedts 1999)
Den här texten har jag stulit rakt av från Jonas Gardells blogg Jag brukar läsa kapitel 15 och 16 ur Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter varje år inför julafton.
Jag vet inte varför jag är så dålig på jul, varför jag är så stressad av julen. Den har ju så många ingredienser som borde göra den till en riktigt mysig helg. Ljus och glitter. Glögg. Julmarknader. Lucia. Stämningsfulla sånger. Egentligen skulle man ju kunna mysa sig igenom hela december!Istället stressar man... i alla fall jag... som en galning för att göra en massa saker, köpa en massa saker och för att upprätthålla ett mönster, som om mönstret är viktigare än människorna i mönstret.
Nå, nu gaskar vi upp oss och spelar lite julmusik. Hoppas att ni får en njutsam julafton i morgon!
det är jul. Fast inte är det så mycket egentligen. Julgransjäveln
är klädd och pepparkaksjävlarna är redan brända
och slå in julklappar kan hon göra i morgon förmiddag
innan hon åker iväg till sin mamma för årets hemskaste
middag.
Sin egen skinkjävel har hon i ugnen just nu, och varför
hon har det vet hon inte ens själv.
De hemlagade kolorna åt hon upp så tidigt som i förra
veckan. Två och en halv deciliter ångestskapande vispgrädde,
ett vidrigt gammalt familjerecept, julgräddkolorna
från helvetet. En ny sats kola ids hon inte göra. Hon
kan äta After eight tills hon kräks istället. Fett som fett.
I år har vi inga julklappar! har de som vanligt sagt till
varandra. Man måste hålla på traditionerna. Alltid lurar
det någon.
Annas ungar kommer att ha gjort massor av teckningar
till henne och hon kommer inte att kunna se vad de
föreställer.
Håkan och Anna kommer med en jävla deckare av
Henning Mankell som hon redan läst som följetong i Expressen.
Deras mamma kommer med något fult som hon
ärvt från nån gammalfaster som Pia inte ens visste att hon
hade.
Själv har hon köpt dyra, dyra saker för att ge de andra
skuldkänslor, de jävlarna, hon har till och med låtit prislapparna
sitta kvar.
När hon kommer till helvetet ska hon åtminstone förtjäna
det.
(Ur romanen Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter, Norstedts 1999)
Den här texten har jag stulit rakt av från Jonas Gardells blogg Jag brukar läsa kapitel 15 och 16 ur Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter varje år inför julafton.
Jag vet inte varför jag är så dålig på jul, varför jag är så stressad av julen. Den har ju så många ingredienser som borde göra den till en riktigt mysig helg. Ljus och glitter. Glögg. Julmarknader. Lucia. Stämningsfulla sånger. Egentligen skulle man ju kunna mysa sig igenom hela december!Istället stressar man... i alla fall jag... som en galning för att göra en massa saker, köpa en massa saker och för att upprätthålla ett mönster, som om mönstret är viktigare än människorna i mönstret.
Nå, nu gaskar vi upp oss och spelar lite julmusik. Hoppas att ni får en njutsam julafton i morgon!
Kommentarer