Esther

I dag har Ester namnsdag. Esther är en av personerna i mitt nya romanprojekt men hon stavar med th av någon anledning. Det har hon gjort sedan hon först trädde in i handlingen, jag vet inte riktigt varför men det var bara lika självklart som att hon hette Esther. 

Hon är över huvud taget en ganska självklar person. En spolformad kvinna i dryga 50 års åldern, ständigt klädd i fleece av någon blålila nyans, och ständigt i sällskap av sin dramatenvagn i lila plast med vita blommor. Det är den typen av dramaten som de inhemska, seriösa shopparna på saluhallen Mercat Olivar i Palma har. De som inte är turister och bara går och fascineras över dofterna och färgerna, utan de som verkligen köper dagens förnödenheter. Det kan vara så att hon har lite ont i högra höften, Esther alltså inte vagnen. Det kan verka så när hon går men det är inte något hon skulle prata om, än mindre klaga över. Hon är en handlingskraftig kvinna. Det bästa sättet att få saker gjorda är att faktiskt göra dem. De här med småprat om väder och hur okända släktingar har det, det är inget för henne. Ska det säga något ska det vara sådant som betyder något. Hon är en ganska förnuftig person trots att hon gått över fler gränser än de flesta av oss.

Varje torsdag efter klockan 15 dricker Esther två fingrar whisky vid bardisken i en mycket speciell bokhandel i närheten av den kyrka där Esther brukar tillbringa den mesta av sin tid. Vid bardisken pratar hon väsentligheter med bokhandelns innehavarinna. Bara på torsdagar och aldrig mer än två fingrar. Det är en typ av gränser som hon tycker är viktig att inte överskrida. 

Din frihet kostar, säger hon till innehavarinnan en av de här torsdagarna, men det är inte alltid du själv som betalar priset.

Jag tror att jag vet vem som betalat priset för Esthers frihet och det är en ganska obehaglig historia.