Esthers festliga jul

Emanuele träffar på Esther vid kyrkväggen mitt emot Olivias antikvariat. Hon sitter som en gorillahona på sin vanliga plats med den blommande dramatenvagnen bredvid sig. Under henne ligger det stora fårskinnet som Emanuele hittat åt henne på en av sina sedvanliga räder i stadens containrar. Den här gången har han hittat flera kasserade adventsljusstakar som förmodligen inte alls är så trasiga som de ser ut. Han har stoppat ner sin fångst i en gammal mjölsäck som han bär slängd över axeln. På något märkligt sätt lyckas han ändå se lika värdig ut som vanligt, trots säcken och trots att han alltid rotar i containrar, både i sin hållning och in den stålblanka blicken. Han tänker ge bort några ljusstakar till Olivia berättar han. Hon kan sätta dem i fönstren till sitt antikvariat.

Han har hittat något åt Esther också. Eftersom hon inte har något hem och därmed inga fönster att sätta ljusstakar i är ju inte det något för henne, men han har hittat en ficklampa som det faktiskt är lite batteri kvar i. Om hon blinkar med den blir det ju lite festligare också. 

"Herregud, vilka idioter det finns." tänker Esther och tar artigt emot lampan med en lika värdig min som Emanuele själv. En ficklampa är ju alltid bra att ha, även om hon aldrig i hela sitt liv tänker blinka med den för att få det lite "festligt".