Nostalgifaktor 50

I år gör jag ingen nostalgikalender. Ja, jag skriver det rakt ut. 

Dels kändes det som om den behövde en paus. Redan förra året återanvände jag ju de förevarande tio årens kalenderluckor och gjorde en slags jubileumskalender, och det finns en gräns för hur många varv man kan snurra gamla barnprogram och melodifestivalbidrag och inbilla folk att de är intressanta. Jag kunde inte riktigt inbilla mig det själv längre. 

Dels har jag länge känt att det inte är riktigt sunt detta att frottera sig i det förgångna. På gränsen till äckligt är det faktiskt. "Väx upp och se samtiden i vitögat!" har jag sagt till mig själv.

Det fanns tider då nostalgi klassades som en dödlig sjukdom. 

Nedan citat har jag saxat från Wikipedia:

Så här skriver 1700-talsläkaren Leopold von Auenbrugger om nostalgi hos sina patienter: "De sover dåligt, känner sig deprimerade och har koncentrationssvårigheter. De kroppsliga symtomen är hjärtklappning, ätstörningar, smärta, magont, andnöd. De blir tystlåtna, apatiska och enstöriga. De suckar och stönar i ett och blir till slut totalt likgiltiga inför livet. Ingenting kan hjälpa dem, varken medicin, argument, löften eller hot om bestraffning. Kroppen tynar bort medan hela deras jag är riktat mot denna fåfängliga längtan...". 

Och sådant kan jag ju bara inte medverka till.

Samtidigt. Kanske är det i dessa tider vi borde frossa i nostalgi, vältra oss i det, riktigt skrubba in oss med nostalgi som vore det solskyddsfaktor nummer 50. (Apropå nostalgi:  Under de här årtiondena som jag räknar som mina nostalgiår, 80- och 90-talen, var solskyddsfaktor 50 något man använde på spädbarn om man nödvändigtvis var tvungen att ha dem i solen. Själv köpte jag solskyddsfaktor 4. Möjligen 5. Om jag över huvud taget köpte solskyddsfaktorer. Numera lämnar jag aldrig Palma-lägenheten utan att ha gnidit in mig med åtminstone faktor 30. Ytterligare ett tecken på att det var bättre förr.) För vad har vi egentligen att hålla oss till om vi ska hålla oss uppe just nu? Nutiden är mörk med krig, gängskjutningar och ekonomiska kriser. Och det här med framtidstro är ju ingenting som ligger i tiden direkt. För som om det inte räckte med det tidigare nämnda är hela jorden på väg att gå under.

Förmodligen är det helt fel tid att sluta med nostalgikalendrar. Därför vill jag skicka in er i december månad med det här klippet. Antingen fungerar det som åtminstone nostalgifaktor 4 och håller er på benen en månad till, eller också får det er att hålla med mig om att det här  med nostalgi inte är något vi ska ägna oss åt.