Den simmande tapirens år

Tapirens år. Jag vet inte om det finns ett sådant år i den kinesiska almanackan, men nu finns det i min.

Det har ju inte bara varit ett Orons år i år. Det har hänt positiva saker även 2020 och det är dem jag tänker ha i minnet när jag går ut ur detta år och in i nästa. 

2020 blev mitt närmast ökända projekt Bourgogneboken faktiskt en riktig bok. Äntligen. Bara det gör detta till ett stort år för mig.
Februari var en ovanligt social månad med många goda möten med goda vänner precis innan man började använda ordet karantän så fort man öppnade munnen. Den månaden har jag burit med mig under året.
P och jag har haft som specialitet denna sommar att promenera längst olika vatten och hittat många nya vackra promenadstråk.
Maria Langs böcker har lästs in som ljudböcker så jag har gått runt med dem i öronen stora delar av tiden. 
Jag har börjat ett nytt bokprojekt, skrivit 125 blogginlägg och läst 71 böcker. Bland dem Karin Smirnoffs trilogi som inleds med Jag for ner till bror, en stor läsupplevelse. 


Dessutom har jag också under detta år lärt mig att tapirer kan simma. Det hade jag inte en aning om vid den här tiden förra året men nu har jag sett det med egna ögon. Det var i en folktom djurpark i ösregn  som en av djurparkens tre tapirer glatt skumpade i den lilla dammen och muntert simmade flera längder. Det är en upplevelse jag tänker ta med mig in i nästa år. 

Hoppas att ni också har en simmande tapir-upplevelse att bära med er från detta år. Ett gott slut och ett gott nytt önskar jag er alla!



 

Kommentarer

Populära inlägg