Lucka 22: Flottigt hår

Den enda gång jag passat in i ett mode var under grungen och det var helt ofrivilligt. 

Under den här tiden hade jag ett väldigt långt hår och ett ganska förunderligt och märkligt förhållande till detta hår. 

För det första hade jag långt hår eftersom jag var övertygad om att det var det enda sätt att ha håret som passade mig. Kort hår var uteslutet. 

För det andra var det viktigt att inte slita på håret, om man nu skulle ha det långt och därför kunde man inte tvätta det för ofta. 

För det tredje har jag ett väldigt mjukt hår som trasslar ihop sig och lägger sig platt om det är långt och jag har det utslaget. Det såg alltså ganska ovårdat ut även när det var nytvättat.

Det perfekta grungehåret, alltså. Inte för att jag var särskilt grunge i övrigt, eller ens hade koll på vad det egentligen innebar mer än att se skitig och ovårdad ut, men det var ju roligt att för en gång skull passa in. Jag minns att jag skröt om att jag inte hade tvättat håret på en hel vecka för någon som tyckte att det var "coolt".

När jag var 22 klippte jag trots allt håret kort och alla tyckte att det blev jättesnyggt. Nu säger ju folk alltid att det blir snyggt när man varit och klippt sig men den här gången fanns det en tydlig underton i artigheten av att "tack gode gud att människan kommit till sans och insikt." Sedan dess lever jag i övertygelsen att det är det enda sätt att ha håret som passar mig. Långt hår är uteslutet.