Det här med julpynt

För ett par år sedan köpte jag en julbelysning till balkongen. Det är en slinga ledlampor nedsatta i granris av plast. De första åren brydde jag mig inte om att binda fast den på balkongräcket, jag bara lade den ovanpå, jag bor ju på nedersta våningen. Där låg den lugnt och stilla och lyste ända in i början av mars. 

   Först det tredje året tänkte jag att det kanske vore bäst att jag band fast den lite grann så att den inte blåste ner. Noga och omständligt virade jag varv efter var med snöre runt plastbarren. 

   Det året blåste den ner fem gånger. 

I år struntade jag i snöre igen och belysningen ligger ännu där den ligger. 

Krubborna har också kommit fram: De två små med bara den heliga familjen, den med gubbar som ser ut som seriefigurer och så den stora, pampiga som jag köpte på Röda Korset förra året. Den saknade ju en vise man som jag ersatte med en, möjligen onykter tomte på kälke som skrämde slag på det stackars jesusbarnet. 

  När jag skriver jesusbarnet felmarkerar datorn och föreslår istället "bonusbarn" eller "musbarn". Eftersom vi i år köpt en extra uppsättning krubbfigurer så har vi fem vise män och dubbla heliga familjer och alltså ett bonusjesusbarn, ett ord som datorn inte heller godkänner. 

   Den luddiga tomten kom farande i år också. Dessutom slöt en giraff, en björn och ett lejonpar upp så nu liknar krubban nästan en bild ur Jehovas Vittnens Vakna! där lamm, lejon och människobarn leker med varandra i den bästa av världar.