torsdag, juni 30, 2016

För- och nackdelar med en filippinsk församling

I det här tidigare inlägget  har jag skrivit om hur mycket jag uppskattar alla ljud och oljud som hörs kring vår lägenhet i Palma. Det är ett trevligt väsen som gör att jag känner mig delaktig och mitt uppe i allt det där som pågår därute. Allra bäst tycker jag om den filippinska församlingen i bottenvåningen, som sjunger lungorna ur sig varje söndag från klockan elva på förmiddagen och fram emot åtta på kvällen. Det är glädje och lovsång och när man hör dem är det omöjligt att känna sig lika lycklig som de låter.
Trodde jag.

När jag klockan halv fem en söndagseftermiddag väcker min granne är hon mycket upprörd. Det är inte så mycket för de gemensamma rörproblem vi haft de senaste dagarna och som är orsaken till att jag ringer på; jag vill ta bilder av de eventuella skadorna i hennes tak, för att visa rörmokaren som ska komma till oss på måndag morgon. Vi har ju slutat att duscha och i och med det har det slutat att läcka i hennes tak. För hennes del är problemet därmed löst. Nej, det är det här med "The filippins".
  Medan jag klättrar över högar med smutstvätt och ren tvätt, hundar, pappkartonger och annan bråte som jag inte bryr mig om att identifiera, för att komma till hennes badrum, svär hon över den filippinska församlingen. Hon var ute och festade igår och nu håller filippinarna henne vaken. Måste man inte ha licens för att sjunga så här?
   Jag tar några bilder av hennes torra och fläckfria tak och anträder klättringen tillbaka till dörren.
  "Det är konstigt att ingen ringer polisen." fortsätter min granne och lovar att hon kommer att göra det. Hon har haft en fruktansvärd söndag. Det är den enda dag hon är ledig och så ska hon utsättas för det här.
   Jag berättar inte att jag älskar den filipinska församlingen. Att jag är beredd att bilda en mänsklig mur tillsammans med P för att hindra polisen att kasta ut den filippinska församlingen om det, mot förmodan, skulle bli aktuellt, säger jag inte. Det är andra gången jag väcker grannen på bara några dagar, dessutom har jag mer eller mindre trängt mig in i hennes lägenhet för att ta bilder i hennes badrum. Så jag skakar lite undfallande på huvudet och lovar att jag i alla fall inte ska störa henne mer, snubblar på en hund och går tillbaka upp till min lägenhet medan jag gnolar med i "He's aliiiiive"

tisdag, juni 28, 2016

Palmafavoriter 2

Något att dricka

Öl smakar allra bäst i baren uppe vid Castell Bellver, med den runda borgen i ryggen och den vackraste utsikten över Palma. För att de ska smaka så där extra bra rekommenderar jag att man går hela vägen upp på berget. 





Vin dricker man med fördel om kvällen i Hostal Coronas mysiga, mystiska bar. I mitten av baren eldas en väldoftande brasa i en tunna. Naturligtvis måste man inte dricka just vin. 


Kaffe dricker jag på Arco Iris på avinguida Juan Miro, "polskan" kallad i folkmun. Det vill säga vår folkmun. Arco Iris drivs nämligen av en polska och här går det även att äta polska delikatesser. Jag har provat detta men det är som sagt kaffet jag rekommenderar.


söndag, juni 26, 2016

Karlar och calamares

- en kväll på Colmar 

Efter att ha försökt förgäves i två kvällar lyckas vi till slut, den tredje kvällen, få ett bord på restaurang Colmar på paseo maritim i Palma. Det är inte så att alla bord är reserverade i veckor i förväg på den här restaurangen. Colmar är inte en sådan restaurang där man bokar bord. Det är en ganska enkel restaurang. Vad man nu vill lägga i ordet enkel. Okomplicerad och chosefri, passar bra här, tycker jag. Förmodligen har restaurangen sett likadan ut sedan 1960 när den öppnade. Den drivs av tre karlar, som jag gissar är två bröder och en son. De båda "bröderna" borde även de ha varit med 1960, även om de kanske inte såg riktigt likadana ut då. De har fullt upp hela kvällarna och hinner bara i undantagsfall stjäla till sig några korta bloss på cigaretten som alltid ligger tillhands på sockeln på den närmaste gatlyktan. 

Här serveras den bästa friterade bläckfisk jag någonsin har ätit och det är en av anledningarna till att jag är beredd att envisas i flera kvällar i rad med att få bord här. Den andra anledningen är klientelet, gubbarna.   
   Att det är så fullt med folk på restaurang Colmar beror på att den inte bara frekventeras av turister, utan också är populär bland sådana som i guideböckerna brukar kallas för "lokalbefolkningen". 
I det här fallet är den så lokal att gästerna oftast bor i samma hus som restaurangen. Här sitter flera riktiga karaktärer som jag gärna vill kolla upp hur de mår och om de fortfarande är kvar. Och det är de.
   Karln i vita indiska kläder och tatuerade vingar i nacken är visserligen inte alltid här men innehavaren till butiken intill är det. Han ägnar mer tid på Colmar än i sin egen butik. Det är bara om en han ser en potentiell kund kliva in i butiken som rusar dit. Ofta är han involverad i någon intensiv diskussion med Kepsmannen, en annan stamgäst.
   Kepsmannen är i 70-års åldern, bor i huset och har, som namnet anger, alltid keps. När han inte är inbegripen i samtal med någon gäst, vilket han oftast är, händer det att han går in i restaurangen och torkar disk. 
  När sång plötsligt bryter genom trafikbruset och restaurangsorlet, en stark tenor som överröstar allt annat, vet man att det är mannen med hunden. En liten, lustig karl i blå gubbshorts. Han kommer sjungande för sina lungors fulla kraft, kryssande mellan alla kvällspromenerare på paseon. Han känner gubbarna på Colmar förstås och här tystnar sången en stund. Men den starka rösten hörs ändå eftersom han måste diskutera något med Kepsmannen och Butiksägaren. Det finns så mycket som måste diskuteras, högt, intensivt och länge av alla människor i detta land. När jag har blivit bättre på spanska ska jag berätta vad det är. 

fredag, juni 24, 2016

Palmafavoriter 1

Nästan alla gör det nu. Åtminstone alla kändisar.
Lämnar tips på sina fem favoriter i Palma i olika resetidningar. Malin Berghagen har till och med skrivit en hel bok, Mallorca i mitt hjärta. 
Så jag tänkte att jag ska väl inte vara sämre, jag.

Nej, jag tänker inte skriva en bok om Palma. Jag håller ju sedan närmast oöverskådlig tid tillbaka på med att skriva en bok som inte kommer att heta Bourgogne i mitt hjärta men förr eller senare måste få ett annat namn än Bourgogneboken, och vet därmed vad det innebär att skriva en bok om att vara förälskad i en plats. Med den erfarenheten i bagaget kommer jag, när Bourgogneboken väl är klar, inte att skriva någon bok om att vara förälskad i platser på mycket, mycket länge. Det är nämligen bland det dummaste man kan göra.
Fast det gick ju bra för Malin Berghagen, förstås.

Nej, jag hade tänkt mig en lite tipsserie i sex delar, möjligen sju, vari den första delen kommer att handla om:

Något att äta


Kiosko Alaska på placa Mercat.
Här äter man de bästa hemgjorda hamburgarna och dricker ett glas öl stående vid ståldisken. Och det allra bästa är pommes fritesen. 

Taste of India 
Taste of India ligger nere på paseo maritim. Här åt jag min 40-årsdagsmiddag. På uteserveringen har man utsikt över båtarna i hamnen och katedralen, och man kan känna vinddraget från trafiken, det hör liksom till. Jag älskar det indiska köket, i synnerhet den vegetariska delen av det, och här är det som allra bäst. 

Colmar 
Restaurang Colmar ligger också den på paseon och är en enkel restaurang full av mallorkinska stamgäster. Den öppnade 1960 och inredningen ser nog ungefär likadan ut som vid öppnandet. Här serverar de den bästa calamares romana som jag någonsin ätit. Mer om Colmar kan man läsa i mitt nästa inlägg. 

Restaurant japonais Nagoya på avinguida Joan Miro 
Från att ha varit ytterst skeptisk till det japanska köket har jag, tack vare restaurang Nagoya blivit totalfrälst. Det märkvärdiga med Nagoya kanske inte är just maten, även om den är av hög kvalité, utan just att den kommer åkande på ett löpande band. Det har jag skrivit om tidigare.  Det är så kallad öppen buffé och det är bara att plocka åt sig så mycket man orkar. 

Mercado Gastronómico San Juan 
Den här saluhallen ligger i S'Escorxador, ett gammal slakthusområde som gjorts om till kulturcentrum med kursverksamhet, bio och bibliotek. Och så restauranger, förstås. Inne i mercado San Juan finns det flera olika restauranger som säljer smårätter. Det går att köpa på sig så många man vill och ta med sig ut på uteserveringen.