söndag, november 27, 2011

Var rädda om er!

Då var adventsljusstakarna tända, tomtarna framme och en mild doft av glögg fyller hemmet. Jag får erkänna att det är lite småmysigt, trots att jag inte är någon julmänniska.
Men det är skillnad på Mys och Måsten, så några pepparkakor tänker jag inte baka.
----
För ett tag sedan läste jag ett gäng citat av olika kända människor som uttalat sig i ämnet krig, och där fanns en sak som jag särskilt tyckte var bra. Som vanligt har jag glömt exakt hur citatet löd och jag känner mig också lite osäker på vem som sagt det men jag tror faktiskt att det var August Strindberg.
Det gick i alla fall ut på att man inte ska förneka/vara likgiltig för sitt eget lidanden och sina egna smärtor, för det kommer att leda till att man också blir likgiltig för andras.
Jag tyckte det var ganska bra sagt, och ganska riktigt. Går man själv omkring och biter ihop och håller skenet uppe hela tiden är det väl inte så konstigt om man tycker att "kan jag härda ut så kan väl alla andra". Det är ju lätt att bli bitter också om man är en sådan som aldrig ska låtsas om något och bitterhet är farligt.
I Simon och ekarna av Marianne Fredriksson säger Karin att hon har svårt för människor som tycker illa om sig själva: Det låter andra betala så dyrt för det.
Och det är likadant med bitterhet.
Det är alltså viktigt att vara god mot sig själv för att kunna vara god mot andra.
Vi slutar med sången som är ett måste varje första advent:


onsdag, november 23, 2011

Ny och gammal magi

Det tog mig bara 15 minuter att få igång det nya modemet! Förunderligt och märkligt! Men som sagt, fortfarande återstår att uppgradera skrivare och mobiltelefonprogramtjafset. Jag hyser gott hopp om att hinna nå rejäla blodtryckstoppar ännu.
Som en liten avledande manöver för tankarna kring nya operativsystem, uppgraderingar och den moderna magin återvänder jag till ett helt annat medie: Det svartvita fotografiet. Och jag tänker inte på den relativt moderna konstformen utan på de svartvita bilder som jag och min mamma tittade på i mormors gamla album, härom lördagen.
Jag tänker på min mormors far och hennes bröder som står uppställda utanför gården med varsin häst bredvid sig. Hästar var rikedomar att yvas över och skulle därför självklart vara med när fotografen kom till gården.
Jag tänker på min mammas mostrar, bastanta damer med hattskrållor som såg ut som misslyckade kakor på huvudet. Tre av dem tittar in i kameran men min mormor tittar lite bortåt, som om hon tänker på annat. Hon har ingen hatt. Gammelmoster Eva har basker.
Det kortet har jag inscannat och de är ju alla döda men jag har en känsla av att de alla skulle bli ganska förfärade över att visas upp på detta märkliga medie som ingen av dem skulle begripa men vara övertygade om att det var mycket Syndigt, så jag lägger inte in dem här.
Men det är en underbar bild.
Jag tänker på min mamma och hennes bror på en cykel. De är i åtta-nio års åldern. Mamma har en vit rosett i håret.
Jag tänker på morfars mor vid ett bord med en stor blomma i kruka bredvid sig. Blomman hade hon köpt för pengar som morfar skickat till hennes födelsedag och kortet är taget för att han och mormor skulle se vad hon hade köpt för deras present. Min morfar hade utvandrat från Sörmland till Närke och på den här tiden var det långt hem för en skogsarbetare som dessutom hade några kor att se till.
Medan vi satt där och bläddrade berättade min mamma att när min morfars mor fick plats på dåtidens äldreboende vid 80-årsålder, var hon alldeles vansinnigt envis med att hon skulle ha med sig ett visst förkläde i flytten. Ingen begrep varför det var så viktigt eftersom det inte var troligt att hon skulle behöva något förkläde där på "hemmet". Till slut uppdagades det i alla fall att just detta förkläde var så otroligt viktigt eftersom det i fickan på magen låg ett tidningsurklipp om hörapparater. Hon hade sparatdet för att visa min morfar som då var i 60-årsåldern och hade börjat höra dåligt. Hon ville visa honom att det fanns hjälp att få, att det nu fanns något som hette hörapparat.
En gång mamma alltid mamma. Även om barnet ifråga är 60-år gammal.

söndag, november 20, 2011

Så inträdde det till sist - det fullständiga mörkret

Och då menar jag - fortfarande -inte vintermörkret, även om det "plötsligt" blivit kolsvart när man ska ska hem från jobbet, och när man ska dit också för all del.
Nej, jag talar om den fullständiga Dator Döden.
Har ju länge haft på känn att min bärbara varit på väg att lämna in. Den har förvarnat med kortare solförmörkelser emellanåt men i fredags bestämde den sig för att nu fick det slutgiltigt vara nog.
Till sist inträdde Det Fullständiga Mörkret på datorskärmen.
Som tur är har jag varit duktig med att spara över på den externa hårddisken så inte särskilt mycket gick förlorat. Till och med ljudböckerna av Bodil Malmsten fanns i Den Svarta Lådan, fast jag inte trodde det.
Hade dock hoppats att den, datorn, skulle hålla ut över nyåret, det hade liksom passat lite bättre ekonomiskt. Nu for jag i alla fall, mot bättre vetande, iväg och köpte en ny.
Naturligtvis har Windows hittat på ett nytt operativsystem sedan jag köpte dator senast så ingenting är längre kompatiiiiibelt.
Till exempel fungerade inte modemet till mitt mobila bredband längre. Men det var inga problem för det gick att uppgradera på telia.se, berättade man glatt för mig på Telias supporttelefon.
- Hade jag kunnat gå in på telia.se hade jag inte behövt uppgradera någonting, svarade jag, inte riktigt lika glatt. Det är ju det som är problemet.
- Du kan ju få ett nytt modem om du förlänger ditt abbonemang.
-Vadå förlänger? Jag har ju ett löpande abbonemang som jag vill fortsätta med!
Det visade sig att om jag uppgraderade mitt jävla abbonemang med ny bindningstid och ett helt annat pris, naturligtvis så skulle jag få ett modemhelvete gratis. Annars fick jag köpa modemet för 300:-
Jag köpte modemet och behöll min hittills helt ok hastighet. Förmodligen en dålig deal men jag blir så trött.
Det är förmodligen inget emot hur trött jag kommer att vara när modemet kommer och jag ska försöka få det att fungera.
Eller när jag väl fått det att fungera och ska försöka uppdatera drivrutinerna till skrivaren och mobiltelefonen.
I väntan på det nya modemet surfar jag på en minimal liten notebook som är hundra år i söndagar.
Men den är i alla fall snygg, den nya datorn.

Det finns inget som så fullständigt dränerar mig på kraft som att slåss med datorer. Det ska möjligen vara den extrema storstädning av köket som jag ägnat mig åt denna söndag, helt off caracter. (Och jag skiter i hur off caracter stavas! Bara så att ni vet.) Är så slut att jag inte orkar ur sängen för att hämta Tranströmer boken som av någon anledning har lämnat sin plats på nattduksbordet och lagt sig på mitt skrivbord. Veckans Tranströmer får stå sig en bit in i nästa vecka, även om den är en smula dyster.

måndag, november 14, 2011

Dagens dikt

Eftersom jag lovat att veckans dikt är vikt för Tomas Tranströmer fram till den stora prisutdelningen så får jag lov att lägga dagens fynd här. Hittade nedan dikt av Werner Aspenström, som jag inte är så bekant med - ännu - på Bodil Malmstens blogg och den är ju bara så fantastiskt bra att jag var tvungen att förmedla den:

Trots sina obefintliga anlag för tåspetsdans
och sin allmänt slemmiga natur
drömmer snigeln, drömmer även snigeln
om att medverka i bländverk
som upphäver tyngdlagen

söndag, november 13, 2011

Ett matematiskt exempel

Fem korta mil skiljer den stad där jag bor (låt oss kalla den X) och den stad där mina föräldrar bor (vi kan kalla den Y).

För att ta sig dessa fem mil med hjälp av Det Allmänna begagnar man sig med fördel först av tåg och sedan buss. Man byter från tåg till buss, eller tvärtom beroende på vilken riktning man färdas i, i den lilla orten Z.


Det går att åka buss hela vägen, men om man väljer att börja med tåg sparar man ungefär 40 minuter. Detta trots att man kan tvingas vänta en halvtimme emellan i Z.

Åker man buss hela vägen får man å andra sidan en lååång sight seeing-tur genom de flesta -så känns det åtminstone - små hålor i länet. Nu har jag åkt den turen en gång och tycker mig - möjligen något högomodigt - ha sett det jag behöver se, så i lördags när jag skulle besöka förfäder, tänkte jag istället spara lite tid.


Att spara tid är inte detsamma som att spara pengar visade det sig. En enkel resa på 20 minuter med tåg kostade mer än dubbelt så mycket som den fortsatta resan med buss kostade, som i sig var dubbelt så lång som resan med tåg. När jag hade rest bussdelen tur och retur hade jag alltså inte kommit upp i det pris som det kostar att resa den enkla resan med tåg. Är ni med?


Nu skulle jag ju dessutom åka retur också med tåget.


Saker och ting ska ju vara prisvärda och ur den synvinkeln är det alltså inte alls med fördel man byter från tåg till buss i Z. Man får betydligt mycket mer resa för pengarna om man väljer den långa sight seeing -resan med buss, helt klart.

Fast nu ville jag ju resa så lite som möjligt.

Frågan var bara till vilket pris.

Eller hur man värdesätter en lördag tillsammans med sina föräldrar rent ekonomiskt.


Förövrigt kan man inte -oavsett ovanstående påståenden - spara tid. Den rinner som den vill och det är inget vi eller marknadsekonomin kan göra åt detta.


söndag, november 06, 2011

Frid och ordning råder!

Ska väl till stadens bokhandlares försvar säga att de tog sig när det gäller tillgången på Tranströmer. Kanske hade jag lite bråttom när jag krävde att de skulle skylta med stora högar poesi redan samma eftermiddag som den glada nyheten annonserades. Kanske.


Men tillgången på poesi i allmänhet är sorglig. Borde man inte ha stora högar av Tranströmer i lager?


Nu har jag i alla fall fått tag på den stora svarta samlingsvolymen som kom ut i samband med hans 80-årsdag och där läser jag följande haiku


Min lycka svällde

och grodorna sjöng i de

pommerska kärren


som får mig att tänka på nätterna innanför den blå tältduken på La Gabrelle, Couches kommunala camping. Grodornas sång från badpölen nere vid lekplatsen som tränger igenom tältduk, kuddar och öronproppar och får lycka att svälla. Det är underlig detta vad som kan trigga i gång den där lyckan:

- Den lite instängda, unkna lukten av fuktiga sängkläder i tält.

- Grodsång från en badpöl som mer liknar ett kärr än något man vill bada i, fylld med iglar och alger och andra slemmiga arter som den är. Den enda jag också har sett bada i den är den raggiga hunden som bodde på campingen under Claudilles tid...

- Doften av krutrök som vilar över Lübeck under den "tidiga" morgonpromenaden på Nyårsdagen, årets första dag.


Hotell och flyg är för övrigt precis bokade inför årets avslutning. Allt är tillbaka till det normala. Årets cirkel ska slutas där den ska slutas, i Lübeck, och rulla in i nästa år på den rätta knaggliga gatstenen. Frid och ordning råder!



lördag, november 05, 2011

Bloggbördan

Skatan skriver på sin blogg att hon håller på att drunkna i bloggträsket, att hon nästan känner sig stressad av bloggen, att det i ena stunden känns som "det är massor hon vill ha skrivet, men när hon sitter där finns det inget kvar att säga …" Just nu.

Skatan har stängt av kommentarerna så att vi ska slippa fundera ut något uppmuntrande att skriva. Så jag skriver här istället. Det är inte någon kommentar utan en ...replik? Och inte tänker jag vara uppmuntrande heller.
Bara skriva att jag känner likadant för tillfället. Det finns så mycket att skriva men när jag väl sitter framför bloggen vill jag ingenting säga. Så istället spelar jag klipp av gamla godingar - som man visserligen inte kan spela ofta nog - för att något måste jag ju ändå publicera här. Känner en press att hålla bloggen igång.
Missförstå mig inte. Jag tycker verkligen om att blogga, bloggenformen är en form som är som gjod för mig.
Det är mer den här märkliga förmågan att skapa ett tvång kring det jag tycker mest om att göra. Det är en innerlig tur att jag inte skriver för brödfödan och hade ett verkligt tvång över mig, för då skulle det här skrivandet inte vara något roligt alls.
Sen är det ju detta att Det Riktiga Skrivandet går riktigt bra för tillfället och det blir liksom ingenting över, vare sig av tid eller kraft.
Men det är bara en tillfällighet. Ett Just nu.

fredag, november 04, 2011

Vi fortsätter i svartvitt

Det kan vara lite svårt att skilja originalet från parodin men om man orkar igenom hela Flottans Flinka Filurer får man höra Alf Pröjsen ge en mycket träffande förklaring till varför jag gillar de här gamla svartvita godingarna:



onsdag, november 02, 2011

Sickan Carlsson

Som stor anhängare till de gamla goda svartvita filmerna måste jag naturligtvis uppmärksamma Sickan Carlssons död.