onsdag, oktober 31, 2012

Mindfullness - yes!

I söndagskväll upplevde jag alltså 30 minuter mindfullness-yoga. Eller gjorde i alla fall ett tappert försök.
Vi var väl cirka åtta stycken som låg utspridda på mattor på golvet, några av oss under filtar. Sedan var det "bara" att koncentrera sig. På andningen och på att spänna vissa muskelgrupper och slappna av. Djupa andetag.
Jag kan väl inte säga att det gick så där jättebra, det där att inte tänka på något annat än andningen, menar jag. Tankarna for iväg åt alla möjliga håll naturligtvis. Bland annat funderade jag på hur jag skulle beskriva den här upplevelsen på bloggen! Men sådana vilsegågna tankar skulle man acceptera och sedan släppa iväg som moln. Sa instruktören. Det gick så där.
 
Men ändå kände jag mig märkvärdigt ren inombords när jag gick därifrån och fortsatte att andas djupa, lugna andetag resten av kvällen. Det var precis så där som jag vill att det ska vara. Det var en-kula-i-taget-känslan. Tanken ren och klar. Just ren.
 
Och det där med koncentrationen är ju något som man skulle kunna träna upp. Så varför finns det då inte ett sådant där mindfullness pass varje söndagkväll? Söndagar är ju en så lämplig tid att ladda om på, tycker jag.
Det är ju klart att det här skulle man kunna göra hemma, lägga sig under en filt på golvet och andas kräver ju inte några dyra gymmedlemskap och spegelsalar. Inte egentligen.
Det är bara det att för mig blir det inte av. Är jag hemma är det alltid något annat som får gå före. Och skulle jag faktiskt ta mig tid att lägga mig ned och försöka fokusera, eller meditera, så kan jag väl ge mig den på att telefonen ringer, eller att någon tittar på V75 i ett närliggande rum. (och V75, förstår ni mina vänner, är ett program som man av någon anledning måste titta på med extra hög volym. Jag tror att det är större chans att det raden går in om det dånar ut i hela fastigheten, någon annan orsak kan åtminstone inte jag se.) Fast det där med störningsmomenten är väl bara bortförklaringar. Jag får inte till det, så enkelt är det.
Sedan tror jag väl inte att det är riktigt möjligt, eller ens önskvärt, att gå runt och vara mindfull precis hela tiden. Det är stor risk att man blir galen av det  i slutändan. Om inte annat eftersom det är skillnad på Nu och Nu, som jag har skrivit om tidigare.
 
Men så där en 30 minuter varje söndagskväll tror jag att vore är riktigt välgörande.

tisdag, oktober 23, 2012

Mindfullness - Nu jävlar!

Det stundar yogadag på mitt gym. Ett av passen heter Mindfullness.
Mindfullness, detta fenomen som jag har skrivit om och raljerat över och snöat in på, utan att egentligen veta riktigt vad det är.

Mindfullness är att uppmärksamma verkligheten, nuet och andra människor genom en stark sinnesnärvaro. Står det i tidningen Skriva nr 6 2012.
Jaha.
Det är väl dags att jag tar reda på vad det är jag rajljerar om, kanske. Att äntligen uppleva den där mindfullnessen i verkligheten. (...uppmärksamma [...] andra människor genom en stark sinnesnärvaro. Gud, tänk om man måste röra vid främmande människor!)

Nå, friskt vågat! Jag tänkte anmäla mig till det där passet. Det verkade en smula komplicerat att boka över nätet, jag trodde mig sakna både användarnamn och lösenord, så jag ringde helt enkelt upp gymmet och frågade om det inte gick att boka över telefon. Det gjorde det inte.
- Du bokar på nätet som vanligt! sa ynglingen i andra ändan av luren.
- Hur då som vanligt? Jag har har aldrig bokat pass förr och har inget lösenord.
- Du fyller i mailadress och sedan månad och dag.
- Vilken månad och dag? frågade jag dumt.
- När du är född.
- Aha.
När jag nu ändå hade gjort klart att jag var lite korkad kunde jag ju fortsätta så jag frågade:
- Vad är det för någonting egentligen? Måste jag stå på huvudet?
- Nja..., svarade Ynglingen. Det är nog inte så svårt. Det är frid i själen och annat sådan där yogasnack.

Frid i själen. Det är ju inte så svårt.
Och i helgen smäller det. Då ska jag få frid i själen. Femtio kronor kostar det och det skänks till en cancerfond. Jag uppfattade inte riktigt till vilken cancerfond men jag är stark motståndare till alla typer av cancer så det är kanske inte så viktigt.

Inte lyckades jag logga in och boka på nätet i första försöket heller. Vi var inte överens om månad och dag datorn och jag. Jag fick beställa ett nytt lösen. Kände bara irritation i själen när jag bokat klart. Men det kommer ju som sagt att gå över i helgen.

måndag, oktober 22, 2012

Är det gud eller satan?

...sjöng Rickard Wolff för några år sedan, och jag undrade det samma när jag gick in på YouTube och hittade nedan mastodontklipp i "Rekommenderas"-listan. Och som sagt, vem är det egentligen som rekommenderar? Är det gud eller satan som, efter vad jag skrev igår, tycker att jag behöver lyssna på tio timmars regn!
Men jag delar gärna med mig, så om ni inte har fått nog så...varsågoda:


söndag, oktober 21, 2012

Detta är endast ett ögonblick

detta är endast ett ögonblick
men vet att ett annat
skall genomborra
dig med en plötslig smärtfylld glädje


TS Eliott

Veckans "dikt" - eller fras - hittade jag hos Bokmania som skriver om Jeanette Wintersons Varför vara lycklig när du kan vara normal? (Som jag verkligen måste läsa snart!) Jag har alltså inte läst den i sitt originalsammanhang men kände inte att det var något som borde hindra mig att använda den här. Det passar ju in i resonemanget kring detta att leva i Nuet, om mindfullness; att uppleva ögonblicket fullt ut med alla sina sinnen och det ena med det andra.
För det finns ju Nu:n som det kanske inte är så tillrådigt att uppleva så där fullt ut, Nu:n som, om du bara upplevde dem med hela din kropp och ditt sinne utan en tanke på ett Sen, skulle få dig att gå under. Nu:n när det är absolut livsviktigt att minnas att ett annat skall genomborra dig med en plötslig smärtfylld glädje, att ett Sen ska komma och bli ett annat Nu en annan sorts Nu.
Det gäller bara att kunna skilja det ena Nu:et från det andra. Att urskilja vilket man ska dröja vid och vilka man ska lämna, och vilka positiva möjligheter man kan suga ut ur det aktuella Nu:et.

I går befann jag mig i ett mycket långt och utdraget Nu, sittande, tokförkyld i en bil, tur och retur Norrköping - Örebro. Det hällregnade hela tiden. Jag tänkte på Arvo Pärt, vars musik jag ofta tycker liknar regn. Det var ett helt annat regn utanför bilen. Ett helt annat.
Därmed inte sagt att Nu:et i bilen inte var ett sådant Nu som man går under i om man upplever det fullt ut med alla sina sinnen, det är inte den typen av Nu:n jag tänker på då, inte alls.
Bilnuet var mer ett Nu i vilket man bör försöka finna Arvo Pärt.


onsdag, oktober 17, 2012

På biblioteket

Jag fick just veta - jag hoppas att det inte är sant, men uppgiften kommer från en vanligtvis tillförlitlig person som jobbar på bibliotek:
Om en bok inte efterfrågas på ett år, gallras boken bort.
Men i så fall är ju hela poängen med biblioteken borta.
Att man plötsligt kommer på att den där gamla boken behöver jag läsa. Man har inte tänkt på det, men tagit för givet att vid behov finns den på bibblan. Har känt sig trygg i förvissningen om att den finns på bibblan.
Och så visar det sig att ingen har frågat efter boken det senaste året och den är bortgallrad.
Sorg i så fall, vrede och sorg, raseri.


Ovan är saxat från Bodil Malmstens blogg och jag kan bara hålla med. Jag får en sådan där skräcknervös kramp i magen vid blotta tanken. På mitt bibliotek bidrar jag visserligen stort för att sätta stopp för det här eftersom nästan alla böcker jag lånar av någon anledning står i magasinet. Men det känns ändå oöverstigligt tungt att vara tvungen att hinna låna hem hela magasinet på bara ett år för att rädda det.

Magasinet på "mitt" bibliotek är ett öppet magasin där man får gå ned och hämta böckerna själv. Sist jag var där satt det ett gäng ungdomar nere i magasinet och hängde och lät. Och plötsligt förvandlades min runda potatisnäsa till en mycket spetsig och vass näsa, jag fick en stram knut i nacken och ett snörpigt drag kring munnen. Glasögonen ramlar ner en bit näsan, men där sitter de ju i och för sig alltid.
"Man får ju oroa sig för hur det ska gå med alla fina gamla tidningslägg som ligger här nere om det ska drälla en massa ungdomar här," tänker den där nya vassnästa människan. "Det borde inte vara tillåtet att gå ned här om man inte ska studera någonting."
Jag tycker att det är synd att biblioteket har förvandlats till något slags uppehållsrum där folk gastar till varandra i mobiltelefon och ungar skriker överallt och klättrar runt i leksakstält. Kanske kan jag tänka mig att tillåta ungarna att ha en avdelning med sagoböcker och lite spel och så där, men på en annan våning än det övriga biblioteket.
Det övriga biblioteket ska vara mobilfritt och en fristad för oss kufar.


På väg upp från magasinet läste jag på ett anslag att man numera skulle kontakta personalen för att få böckerna chippade innan man lånade dem om man hade hämtat dem från magasinet. Alltså stegade jag fram till en utlåningsdisk, de finns fortfarande kvar några enstaka, och när biblioteksassistenten bakom disken efter ett långt utdraget ointresse behagade ta notis om mig berättade jag väluppfostrat att jag hade hämtat böckerna ur magasinet och ville låna dem.
"Ska jag chippa dem?" assistenten tittade frågande på mig.
"Ja, det stod ju så." sa jag torrt. Jag önskar att jag hade sagt något mer dräpande som att "Inte fan vet jag, jag vet inte ens vad chippa är!" eller att "Det borde väl du veta bättre du jobbar ju här". Men jag är ju som sagt väluppfostrad.
Vi kom i alla fall överens om att hon skulle chippa dem. Hon gick iväg och gjorde detta.
"Och nu går vi och lånar dem." hon travade iväg med böckerna till en utlåningsappart där låntagarna själva ska registrera sina lån.
"Det där kan jag göra själv" sa jag, men jag pratade tydligen alldeles för lågt, för hon verkade inte ha uppfattat att jag sa något.
Framme vid maskinen stod det redan en man och rev sig i huvudet. Med mina böcker i ett fast grepp under armen börjar assistenten att mycket omständligt att förklara för mannen hur han skulle göra för att låna. Efter att ha lyssnat på detta en stund sträckte jag mig efter mina böcker och sa att jag kunde ta böckerna och låna dem i apparaten som var ledig. Tydligen pratade jag fortfarande alldeles för lågt.
Till slut blev vi äntligen av med karln och kunde börja låna mina böcker. Assistenten envisades med att lägga alla böckerna under scanningen på en gång istället för att ta dem en och en för "det skulle gå". Det var bara det att då var vi tvugna att kontrollera att varje bok verkligen hade blivit inregistrerad, så det hela tog dubbelt så lång tid som om man hade lagt dem där en och en från början. Jag lånade tio böcker. Vid det här laget hade jag slutat att prata med assitenten över huvud taget. Hon fick ett kort tack när hela den jävla proceduren var genomliden och jag slet åt mig böckerna och mascherade därifrån.
"Bibliotek är ett jävla tillhåll!" tänkte jag irriterat och snörpte snipigt på munnen. Den strama knuten vippade ilsket i nacken, min spetsiga näsa skulle ha kunnat sticka hål på en betongvägg.

måndag, oktober 08, 2012

Mera mindfullness

För några månader sedan berättade jag om mina tankar och känslor vid planterandet av blommor på altanen. Vill man uppdatera sig kring detta kan man göra det här.
Nu kan jag meddela att samma, numera utblommade plantjävlar är uppdragna ur sina förbannade krukor och komposterade.
De förbannade krukorna är paketerade i svarta soppåsjävlar och inställda i sitt förbannade hörn i skydd för den förbannade vintern.

Den här gången arbetade P och jag sida vid sida ute på altanen och jag var arg hela tiden. Men jag höll god min. Åtminstone tyckte jag det själv. Vi plockade till och med ihop ett gäng uttjänta och trasiga keramikkruksjävlar och for i soligt samförstånd iväg med dem till tippen och tömde dem i avsedd container.

Mitt goda uppförande höll i sig ända tills jag kom ut ur duschen och tappade en alldeles ny burk hudkräm i golvet. Burken splittrades och hudkrämsjäveln spred sig över hela det förbannade badrummet.
Svärande och, enligt P skrikande, torkade jag hela det jävla badrumsgolvet och varje hörn och förbannat skrymsle rent från den jävla hudkrämen, körde en extra jävla tvättmaskin med badrumsmattshelvetet också.
Fy fan!

I kväll har jag dammsugit. Det är det absolut värsta hushållsarbete jag vet så jag tänker inte berätta vilka eder som gick genom mitt huvud medan jag höll på för då slocknar Internet.

Men jag säger Mindfullness: Pah! Ro och fokus att vara i nuet: Pah! Kreativt glädjepirr: Pah, pah och åter pah!

lördag, oktober 06, 2012

Att hantera kulor och brus


Det här att vara ute på resa har en rent tjällossnande inverkan på mitt huvud. Jag har skrivit om detta förut. Nya idéer rasar in i huvudet som ett brusande, nya tankegångar och lösningar.
Det är härligt att få idéer, att känna hur det rör sig i huvudet får det att börja spritta i kroppen och det är svårt att ligga stilla på i sin solstol. Jag måste börja skissa i ett block eller gå och simma en stund, bara för att det pirrar på det där glada, brusande sättet i så att jag helt enkelt måste göra något. Helst skulle jag vilja ställa mig upp och bara hoppa omkring av glädje över vår hjärnans förunderliga förmåga, men det skulle nog väcka lite för mycket uppmärksamhet för att jag skulle känna mig helt bekväm.

Och sedan kommer vi hem igen, det kommer saker emellan och plötsligt har det gått flera veckor:

dagarna smyger sig osedda bort på lätta fötter
men du återvänder ständigt till labyrinten utan nåd
(Erik Lindegren)

Det är lätt att gå vilse i den där labyrinten utan nåd och så blir de där idéerna aldrig realiserade.
Jag vill inte alls hoppa omkring längre utan ligger tung som sten på marken. Det är därför jag brukar trilla ned i postsemesterdepressioner när jag kommer hem från en resa. Det är så svårt att behålla den där mentala, kreativa rörligheten när man kommit hem, så lätt att stelna i de gamla mönstren igen. Det är deprimerande att det är så.

Men nu har jag faktiskt kommit igång.

För ett tag sedan började jag en kurs på nätet för författarcoachen Ann Ljungberg.  Kursen heter  Produktiv författare och jag började gå den för att jag ville få lite mer gjort, lite mer skrivet och färdigt.
Jag är inte intresserad av att lägga den pressen och det måstet på mitt skrivande att jag ska producera för att försörja mig på det, det är inte det jag är ute efter har jag kommit fram till. Men det vore ändå roligt att färdigställa mera, att komma någonstans med det, få lite inspiration och flyt. Lite struktur. Och lyckas med detta att bara vara i nuet i skrivandet. Hitta det där lugnet och fokuset (om det nu går att prata om fokus i bestämd form) som jag är ute efter i själva livet också i skrivandet.
Och jag har faktiskt kommit igång. Kommit igång så till den grad att jag inte riktigt hinner med själva kursen.

Jag har hittat rytmen. Hittat rätt mängd och rätt sorts distraherande brus i bakgrunden, som liksam fäster okoncentrationen vid en bestämd punkt, koncentrerar den. Hittat en planering som fungerar. Och lyckats ägna mig åt ett av alla projekt jag har liggande, åt gången. En kula i taget även här.
Och det pirrar på det glada brusande sättet när jag sitter här och jobbar, hela tiden småhoppande.

måndag, oktober 01, 2012

En kula i taget


Utanför Lindos Market som låg mitt emot vårt hotell på Rhodos stod en vit van större delen av dagen. Den tillhörde en av affärsinnehavarna, den fruktansvarige efter vad det verkade. Han var en äldre man med stor mage under en ljusblå skjorta. Under större delen av dagen satt han i bakluckan av bilen och slängde med ett radband. Framåt kvällen kunde det hända att han reste sig och flyttade persikor från en låda till en annan. Men större delen av dagen satt han alltså i bakluckan av sin bil. Satt där och satt och verkade vara nöjd med detta. Liksom det där paret utanför muslimska biblioteket.

Jag köpte ett sådant där radband i en kiosk vid en av portarna till Gamla stan för att det skulle påminna mig om det där lugnet, den där förmågan att bara vara där man är, på en plats i taget, sitta där man sitter. För att jag skulle kunna ta på den känslan. Jag vill öva på det där.
Nu kommer jag väl aldrig att nöja mig med att bara sitt rakt upp och ned på ett ställe utan att göra något alls. Men att vara på en plats i taget, koncentrera sig på en sak i taget, ta en kula i bandet i taget.
Det borde väl gå att lära sig?