fredag, december 27, 2013

Vitt

Nu är det tid att plana ut och ta mark i ett vitt landskap utan några spår och fläckar, utan några tveksamheter eller felskär.
Nu är det tid att andas djupa andetag i detta vita landskap. Att ta ut den nya riktningen, ta avstamp och flyga vidare.

Nu är det den där tiden när allt är möjligt igen.
Det är listskrivandets tid och planerandets. Min älsklingstid på året.

I år har jag bara ett nyårslöfte.
Och det är naturligtvis inte riktigt sant. Innan klockan slår tolv på årets sista dag, kommer jag med den största sannolikhet att ha listvis med goda föresatser. Men det är bara ett som är ett löfte som jag menar riktigt allvar med. De andra kommer att vara just goda föresatser.

Vad är dina föresatser inför nästa år?
Kom i håg att än så länge är allting möjligt.
Allting.

torsdag, december 26, 2013

Cirkeln är sluten

Jag har haft ett litet fotoprojekt under året. Den första arbetsdagen i månaden har jag tagit en bild på samma ställe, vid ungefär samma tid, för att se hur platsen förändrar sig. Det är bara att konstatera att vi är tillbaka inne i mörkret igen.

Januari

Februari

Mars 

April

Maj

Juni

Juli

Augusti

September

Oktober

November

December

tisdag, december 24, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 24

(Guds) frid

...som överstiger allt förstånd. Eller någon annan typ av frid, om du föredrar det. Bara frid. Ingen hets, slappna av. Det gör inget om det inte blir som det ska, så där som du tror att alla andra har det just idag. Det gör inget om du inte hinner allt, eller om du inte har råd eller om skinkan smakar gris. Det gör inget. 
Trots att det är Julafton. 

måndag, december 23, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 23

Like it's 1999

Efter besattheten av New Kids on the Block kom besattheten av Prince. Jag vet inte om det är någon logisk följd. Detta hände sig på den tiden då året 1999 fortfarande hade en ödesmättad klang över sig. Det sista året innan världens undergång.
Det är också det sista året som gäller för nostalgikalendern. Nostalgitiden i mitt liv utspelar sig under 80- och 90-talen. Resten får väl räknas som en slag nutid. Så, så här dan före dan får vi festa som om det vore 1999.

söndag, december 22, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 22

Ride on time

Det börjar dra ihop sig till det ödesdigra datumet: 24. Och vår åktur på tiden börjar närma sig sitt slut.

lördag, december 21, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 21

Sandra




som sedermera skulle sägas vara inblandad i den gåtfulla gruppen Enigma

fredag, december 20, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 20

Vi hettar upp det hela 

Det blir väl inte någon riktigt smaskig kalender om vi inte stoppar in lite sex i smeten, så här kommer det. 

torsdag, december 19, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 19

En minneslucka som jag kom i håg

Tiffany minns jag faktiskt. Låten också. Men är det någon annan som gör det?

onsdag, december 18, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 18

Minneslucka

När jag letade igenom mina gamla vinylskivor för att få lite inspiration till kalendern hittade jag en skiva med den här gruppen som jag totalt hade glömt bort; både gruppen och att jag hade en skiva med dem. Hur låtarna lät kom jag heller inte i håg, men så här var det ju:

tisdag, december 17, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 17

Jag dansar nörddansen

Rick Astley var aldrig min favorit. Han var för välkammad, hade gubbig röst och dansade töntigt. Men man utvecklas ju med tiden. Inte så att jag tycker att den här låten har blivit riktigt bra, men sedan jag sett videon på nytt har jag stuffat runt som Astley här hemma i vardagsrummet så julpyntet ryker. Det är en lagom avancerad dans för någon som är så stel som jag.

måndag, december 16, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 16

Tidsresa

Jag hade tänkt skriva något om hur Millas Mirakel bröt av lite från annan svensk musik (åtminstone från sådan svensk musik som jag lyssnade på 1987), hur det liksom var lite mer kvalitet på texterna, osv.
Men samtidigt med det första ackordet grep en fast hand tag i nacken på mig och drog mig bakåt i tiden med sådan kraft att jag inte hade en chans. Plötsligt satt jag framför stereon på det brunspräckliga plastmattegolvet hemma i mitt rum hos mamma och pappa. Jag kunde känna strukturen av trasmattan min mamma vävt, under handen och hur det luktade någon slags varm instängdhet, och det gjorde mig alldeles för tagen för att jag skulle kunna ägna mig åt någon form av intellektualiserande över huvud taget.

söndag, december 15, 2013

God jul från mig och the Masons!


Julen närmar sig och nu har den även kommit till dockskåpet. Granen har tagits in i hallen och julklapparna är på plats under den. Nu har själva granen liksom växt fast i sin plastkåpa så plastkåpan fick komma fram den också även om den inte är så vacker.


Jag har gått med i en klubb där man kan prenumerera på miniatyrer till dockskåpet. Bland månadens prylar fanns en plåt med pepparkaksgubbar och en skål med nötter.


Dem har Laura dukat upp i salongen och nu sitter de där och mumsar. Det ser ut som om mr Mason har tittat lite för djupt i glöggrytan och somnat där borta i sin fåtölj. Nästa år ska jag och Laura på allvar ta tag i tapetserande och målandet och inredande på ett lite mer målmedvetet sätt, men tills dess tar vi det lugnt och planerar bara lite.


God jul och gott nytt år från oss alla, till er alla!

Nostalgikalendern: Lucka 15

Ett annat pojkband

Här kommer ett annat pojkband. Jag vare sig lyssnade eller tittade på dem halva nätterna. Av någon anledning.

lördag, december 14, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 14

Nattliga aktiviteter

När jag börjar lyssna på gamla New Kids on the Block-låtar har jag en tendens att tappa kontrollen. Jag ramlar ned i nostalgins veritabla avgrunder och tar mig inte upp, plötsligt har flera timmar gått medan jag bara surfat runt och letat låtar. Ungefär så var det på den tiden när det begav sig också; jag satt uppe halva nätterna och tittade på konsertfilmer med NKOTB. Nedan kommer inledningen på en av dem där VHS-bandet nästan var utslitet.

Det är med pojkband som med Harry Potter-godiset Bertie Boots böner med alla smaker: Det finns en pojke som passar alla. Skivbolaget hårdpromotar någon egenskap hos respektive New Kid in till stereotypiseringens smärtgräns. Min favorit var först John, "den blyge" och sedan Joey, "den lille söte". Jordan, "den romatiske", sjöng i falsett hela tiden och det har jag aldrig klarat av. Donnie var "den farlige" och farliga pojkar har aldrig varit i min smak. Danny var "den hiphoppige" och det säger väl allt.


fredag, december 13, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 13

Äntligen kommer julsångerna

Tycker ni att det är dåligt med julsånger i den här julkalendern? Jag kan i så fall bara hålla med.
Julsångerna är väl egentligen själva sinnebilden av nostalgi och sentimentalitet. De borde dugga tätt här. Upprustning, alltså.
Först hade jag tänkt den här:



Men den var så in i bänken seg och tråkig så det fick bli den här istället, den är det lite fart i:

torsdag, december 12, 2013

Nostaligkalendern: Lucka 12

Paralleller?

Och varje gång jag lyssnar på Troll och Jimmie Dean tänker jag på Bananarama och den här videon.


onsdag, december 11, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 11

Dataviruset Dean


När jag var i tonåren hade jag flera bilder på James Dean på min vägg. Jag vet inte riktigt varför, jag tyckte aldrig att han var så där vansinnigt snygg, egentligen. Filmen Ung rebell tyckte jag var totalt obegriplig men Jätten gillade jag. Det gör jag fortfarande. 
Dagens låt handlar om James, typ. Jag är inte säker på att ni kan se klippet utan att klicka på en länk till YouTube. Tänk er i så fall för innan ni klickar; det här är en sådan låt som blir ett riktigt virus på hjärnan.

tisdag, december 10, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 10

Nittiotalet

När jag tänker tillbaka på 90-talet tänker jag på det som en period utan någon speciell stil. Annars har ju de olika decennierna något som utmärker dem. 70-talet till hade sin v-jeans och afghanpälsar, till exempel och 80-talet hade sina pastellfärger och sina paljetter.
"Men 90-talet", tänker jag, "då var det ingen stil alls."
Det är när jag ser sådana här videor och hör den här musiken så minns jag att det hade man visst. På 90-talet var man Vanilla Ice.


måndag, december 09, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 9

1989 - Mitt vilda uteår

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i att "gå ut och festa". Åren 1989 och 1990 försökte jag i alla fall att vara en sådan som var ute. Det kändes som om gick med på att jag var en helt hopplös person om jag stannade hemma, och eftersom jag var 14-15 år så var det viktigt att inte vara hopplös. Nu visade det sig att jag var precis lika hopplös när jag var ute så jag gav upp. Och mådde mycket bättre.
Men medan jag fortfarande kämpade på skuttade jag ofta omkring till den här dängan.


söndag, december 08, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 8

Laban och lite till

Det var svårt att välja vilken låt med danska gruppen Laban jag skulle välja. Det finns så många bra. Men eftersom den här låten fanns i en version som liksom erbjuder nostalgi i flera lager, så blev det den här. Här är de på besök i programmet Razzel; Sveriges Televisions lördagsnöje på 80-talet. Det smakar hemmagjord pizza och pepsicola i min mun när jag tänker på det programmet. I Razzel visades också serien Uppdrag Singapore. Varför kommer den aldrig i repris?
Jag hoppas att playbacken i det här klippet inte är original.


lördag, december 07, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 7

Logisk följd?

Av någon outgrundlig anledning kan jag inte tänka på Glenn Mederios utan att också tänka på Gerardo och den här låten. Jag vet inte riktigt varför det är så. Om Glenn är sockersöt så är ju Gerardo mer...kletig. Men på Mederios följer Gerardo. Oundvikligen.




fredag, december 06, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 6


Prinsesstårta 15 bitars

För er som inte tyckte att Cherio med Lena Philipsson i förra inlägget var smör nog så spelar vi idag Nothing gonna change my love for you med Glenn Mederios.
Jag tror att jag tyckte att den här låten var bra när det begav sig men nu känns det som om jag ätit en 15 bitars prinsesstårta när jag tittar på videon. Ungefär där de kommer ridande på hästen känns det som om något bär in nästa tårta...




torsdag, december 05, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 5

Önskehåret

Från Nannini och italienskan är steget till Lena Philipsson kortare än man tror. 1986 sjöng Lena Ph nämligen en låt som hette Jag känner och som är en svensk version (stöld) av Matia Bazars Ti sento.
Men det är inte någon av dem som spelas här i luckan, även om jag rekommenderar att man klickar på länkarna och lyssnar. Här får vi istället höra en combo av Det går väl an och Cheerio. Den sistnämnda är en riktigt smetig historia. För övrigt skulle jag, när det begav sig, ha gjort vad som helst för att få till en sådan frisyr som Lena har här.



onsdag, december 04, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 4

Italienska

Förutom franskan läste jag italienska några år. Jag minns inte riktigt varför. Det hade inget med Gianna Nannini att göra. Men det skulle det  kunna ha haft. Hon är ju ganska cool, liksom.


tisdag, december 03, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 3

Hackspetten från rymden


Det här var något vi dansade till på discokvällarna i gymnastiksalen på mellanstadiet. Jag vet inte riktigt var den här musiken kom ifrån, är det någon som vet får de gärna tala om det.
Det var väl lite som den här smurfmusiken som var så populär ett tag.

måndag, december 02, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 2

Det var en gång

Det var en gång en fransk, tecknad serie som hette Il était une fois, Det var en gång.
Av den enkla anledningen att serien inte var dubbad till svenska fick den ett stort inflytande över min studiegång. Det var uteslutande på grund av den här serien som jag valde franska som tillvalsämne i högstadiet och sedan kom att läsa språket i sex år. Jag har gjort flera viktiga val i livet på liknande grunder. Ljudet av det franska språket var något av det vackraste jag hört. Här kommer introt till TV-serien, när den utspelade sig i rymden. Ibland gick den tillbaka i tiden och skildrade historiska händelser som till exempel byggandet av pyramiderna. Men det var rymderna som jag minns mest.



söndag, december 01, 2013

Nostalgikalendern: Lucka 1

Don't look back!

Äntligen är det dags! Lucka ett i årets nostalgikalender. Jag tycker att det är hejdlöst roligt att rota i gamla musikskatter från förr.

Ironiskt nog inleder vi med en låt av Lloyd Cole med titeln Don't look back. När jag lyssnar på den idag tycker jag att det är en aning underligt att jag älskade den här låten så mycket vid 15 års ålder. Men jag antar att det beror på att jag har glömt något.

Nej, man ska ju inte se tillbaka, inte sitta fast i det förflutna utan leva i nuet, det är väl sant. Men det är också som Pascal Mercier skriver i Nattåg till Lissabon:

Det är ett misstag, en idiotisk våldsakt när vi koncentrerar oss på vårt här och nu i övertygelsen om att därmed omfatta det väsentliga. Vettigast vore att man rörde sig säkert och avspänt i det tidsligt och rumsligt utbredda inre landskap som man är, och göra det med tillbörlig humor och melankoli.

Så i 24 dagar framåt i tiden ska vi, med tillbörlig humor och melankoli, vältra oss i musik från bakåt i tiden.
Allting finns alltid.