torsdag, december 31, 2015

Gott nytt år!

Vi avslutar året med en gammal dikt från 2008. Men nästa år, då ska det skrivas nytt, nytt.


Nyårsfyrverkeri

Nu är de slut och kan aldrig göras om
alla dessa årets dagar som bara gick och kom
Tiden rinner den står aldrig still
men vi kan alltid göra det vi innerst vill

Vi ska gå ut ur detta året med en smäll
det gamla ska sprängas, alltihop, ikväll
Damm och krutrök var vi går

och i morgon är det ett gott nytt år


måndag, december 28, 2015

Att köpa en kalender

Det drar ihop sig till årets höjdpunkt: Dess slut. Och det nya årets början. Det är hög tid att köpa en ny kalender. Det är en grannlaga uppgift. I denna boka skall en färggrann karta över det ännu orörda, blanka årets målas upp. Möten, resor och frisörtider, skrivmål, dagboksanteckningar, lästa böcker och nyårslöften. Här ska det som har varit och det som ska komma breda ut sig i en överskådlig matta. Var sak ska ha sin färg i det som ännu är rent och vitt och allt detta ska omslutas av vackra pärmar och bli greppbart. 
   Jag vet att allt detta kan göras i en mobiltelefon men jag tycker fortfarande att kalendrar i bokform är vackrare. 2016 kommer att få ett prickigt emballage. 

En ny anteckningsbok för själva skrivandet är också införskaffad. En anteckningsbok som vid det ännu obesudlade årets slut ska vara fulltecknad till bristningsgränsen med iakttagelser och funderingar kring detta märkliga mirakel som livet är, som skisser i ett skissblock. 

Dessa storvulna ambitioner brukar hålla i sig åtminstone i ett par veckor. 



torsdag, december 24, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 24

Dirty Dancing

Jag har ju frångått min tradition att spela The power of love  med Frankie goes to Hollywood, så ni förstår att jag har sparat en riktig höjdarfilm till dagen D.

Hur vi väntade på att denna film skulle gå upp på biografen i vår lilla stad. På den tiden fanns det bara ett begränsat antal kopior och vår byhåla hade inte första tjing direkt.
Hur avundsjuk jag var på min kompis U som hade sett den innan mig i någon annan stad tillsammans med sin kusin.
Hur det kändes att tumla ut ur bion efter att ha äntligen ha sett den, med insikten att livet aldrig mer kunde bli sig likt.
Hur min kompis L och jag bjöd hem oss själva till min kompis U när hon, lyckliga människa, hade fått filmen på video. Hur vi "våfflade" håret med krustången och tog på oss jeanskjolar för att vara fina för Patrick Swayzee.
Hur mitt hjärta fortfarande slår ett extra slag när jag ser honom i den här filmen och hur hans tragiska död gör mig nedstämd.
Hur den här filmen fortfarande håller, till skillnad från så många andra filmer som gjorde stort intryck på mig som tonåring och som jag idag inser är rena skitfilmer.
Hur jag ännu idag, när jag ser den här filmen, kan känna det där...suget jag kände den där allra första gången.

Någon bättre final för årets nostalgikalender kan jag inte tänka mig. Strunta i Kalle Anka och titta på Dirty Dancing istället.
Fridfull jul till er alla!

onsdag, december 23, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 23

Breakin'

Ain't Nobody från filmen Breakin' från 1984. Steetdancarna  Ozon och .. ja, jag har faktiskt glömt vad den andra hette, blir utbattlade, eller heter de nedbattlade, av sina konkurrenter som har skaffat en tjej i sitt gäng. Jag minns inte riktigt hur turerna gick men på något sätt kommer den mer klassiska dansaren, som jag definitivt har glömt namnet på men som är en kvinna, i deras väg. I det här klippet lär de upp henne i streetdance, eller breakdance...  Det är ungefär som scenen i Dirty Dancing med låten Hungry eyes, ni vet.

tisdag, december 22, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 22

Flottans glada gossar 

Vi har tidigare konstaterat att collegelivet var ett vanligt förekommande temat i filmerna på 80-talet, men det var också dansfilmens tidevarv. Här får vi emellertid se ett exempel på att det dansades på film även innan 1980. 
Det här är en sång som jag brukar använda som uppåttjack. Det är omöjligt att vara på dåligt humör efter att ha lyssnat på den här dängan. Jag gillar också att den utspelar sig i en tid då en sjöman blev så överväldigad över att få resa till Montecarlo att han svimmade.  

måndag, december 21, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 21

Indiana Jones

Det har varit alldeles för lite actionfilmer i den här kalendern, det är jag den första att erkänna. Men här i lucka 21 ska det bli ändring på det. Här träffar vi nämligen världens tuffaste arkeolog.
Jag pluggade lite arkeologi i Uppsala en gång, väldigt lite, 5 poäng. Vi ägnade en hel eftermiddag åt att borsta på keramikskärvor med tandborstar. Indiana Jones har aldrig borstat keramik med tandborste det vågar jag lova. Å andra sidan är jag glad att jag slapp bli omringad av folk från De fördömdas tempel på en hängbro under min 5 poängs kurs.
Ledmotivet är ju något man gnolar lite för sig själv när någon rycker till undsättning i vardagen. Det är helt enkelt en klassiker.

söndag, december 20, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 20

Grease

50-talet var inte enbart ett käckt årtionde. Kanske var det bara i Sverige det var så käckt, jag vet inte. Det var nog särskilt käckt i Sverige i alla fall. Nå, det var också brylkrämens tid. 
Filmen Grease utspelar sig 1959 men är inspelad 1978. Den är alltså en slags nostalgifilm i sig. Filmmusiken, vågar jag påstå, har blivit till en del av västerlandets gemensamma ... ja, själ låter kanske lite överdrivet men kulturarv, då. Att kunna sjunga de här låtarna utantill är lika självklart som att kunna Änglamark och En blomstertid nu kommer. Kanske självklarare. 

lördag, december 19, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 19

Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt

Jag har inte riktigt förlikat mig med de nya inspelningarna av Astrid Lindgrens Kalle Blomkvist-filmer. För mig är Kalle Blomkvist svartvit och lintottig och jag var oerhört kär i honom när jag var barn. I de nya filmerna tycker jag att Vita rosen är så där lite lillgamla men för mig ska de vara så där 50-talskt äppelkäcka. Dessutom är det alldeles för lite sång i de nya filmerna. Här har vi en extremt käck sång ur den "rätta" Mästerdetektiven lever farligt. 

fredag, december 18, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 18

En film om kärlek

29 veckor låg Som stormen river öppet hav på Svensktoppen. Sex gånger låg den etta. Det var 1987, jag var 12 år och tyckte att den var oerhört romantisk. Att den också var filmmusik hade jag inte koll på då. När jag väl såg En film om kärlek tyckte jag att även den var väldigt romantisk. 
Nu tycker jag mest att det är roligt att den utspelar sig på Mallorca bitvis. 

torsdag, december 17, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 17

Ronja Rövardotter

Vi fortsätter i rövarbranschen. Jag undrar om inte det här är den bästa filmmusiken av alla i årets nostalgikalender. För mig representerar den nostalgi i så många lager, på den rent personliga planet. 
Så jag tror inte att jag tänker skriva så mycket om den här sången. Jag tänker skråla lite själv här hemma i lägenheten istället, stampa med fötterna och boboboboborkaaaaa!! Häng på!

onsdag, december 16, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 16

Den här luckan är en liten luring. Man måste öppna den två gånger för att se vad den innehåller. Och det beror enbart på att det inte gick att bädda in det klippet som jag ville ha, inte alls att jag vill mystifiera. Fast vid närmare eftertanke...

De allra första åren av 90-talet verkade allting kretsa kring skådespelare som har huvudrollen i filmen i fråga. Det berodde främst på den här filmen och en till. De var båda filmer som utspelade sig i historiska miljöer. I den ena förekom det dans, åtminstone en slags dans, i den andra förekom det skytte. Den här filmen har jag sett flera gånger. Den andra något färre, eftersom den var så okristligt lång.  

Något som irriterar mig vansinnigt med den här filmen är att den kvinnliga huvudpersonen i sin entréscen bokstavligen avväpnar den manliga huvudpersonen medelst värja, men när det hettar till på slutet står hon hjälplös, uppflugen i en fönstersmyg och skriker förskrämt hans namn. Det är en personlighetsförändring som jag inte är särskilt förtjust i. 

Den manliga artisten som sjunger ledmotivet till den här filmen, en sång som allting också verkade kretsa kring de här åren, hade tidigare en enorm hit med en låt som också kan sägas utspela sig i ett historiskt perspektiv, kanske kan man säga att det är den optimala nostalgisången. Skälet till att den inte är med i kalendern är att just den låten inte hör hemma i någon film. Vad jag vet. Den låten, som inte är med här, handlade om att spela gitarr. 

Min favorit i den här filmen är emellertid inte den skådespelare som allting kretsade kring i början av 90-talet. Det är Allan Rickman. 

Om nu någon fortfarande är intresserad av att se klippet ifråga efter denna utläggning kan hen klicka här

tisdag, december 15, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 15

Strul

Man skulle kunna kalla den för Den Blå Filmen. För det jag minns bäst från filmen Strul är att den var att den var oerhört blå, stundtals var den (och är den väl fortfarande om man skulle se den idag) så blå att jag hade svårt att urskilja något annat på filmduken än just färgen blå.




Om man utgår ifrån den här nostalgikalendern skulle man också kunna tro att Tommy Nilsson var inblandad i alla filmmusik på 80-talet. Så var naturligtvis inte fallet men jag kan inte komma något exempel på filmmusik där han inte är med. Förutom sången nedan, även den hämtad från filmen Strul
Här finns också några exempel på fraser som blivit del av svensk folklore. Strul var en betydelsefull film.


måndag, december 14, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 14

Den vilda jakten på stenen

En annan skrivande kvinna som, visserligen ofrivilligt, gav sig ut på äventyr och upplevde passionen var Jean Wilder spelad av Kathleen Turner. Jean Wilder är vanligen en ganska stillsam och världsfrånvänd författare som skriver romantiska böcker om sin westernhjälte Jesse. I filmen Den vilda jakten på stenen tvingas hon åka till Cartagena i Colombia för att befria sin syster som tagits som gisslan av skurkar. Där träffar hon äventyraren Michael Douglas och ljuv musik uppstår. 
Det är inte den musiken som vi kommer att spela här. The going gets tough hör nämligen hemma i uppföljaren, Den vilda jakten på juvelen som jag inte alls minns med samma nostalgiska glöd som den första filmen men jag hittade inte slutmusiken i den så vi får väl nöja oss med detta. 

För den som undrar har jag aldrig drömt om att åka till Colombia och jaga skurkar. 

söndag, december 13, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 13

Mitt Afrika

Jag älskar fortfarande musiken till Mitt Afrika. Det känns verkligen som om man flyger över ett vidsträckt vackert landskap när man lyssnar på den, utan flygplan, som om man bara behöver luta sig tillbaka i luften. 

Filmen hade mycket som talade till en tonårig soldansare. Stark skrivande kvinna flyttar till exotiskt land, försöker odla kaffe och har en passionerad kärlekshistoria med olyckligt slut. Jag ville vara och göra allt detta. Till och med odla kaffe. Det tvivelaktiga i imperialismen funderade jag bara i förbigående, det passade dåligt in i den romantiska dagdrömmen. 
 
Men jag kom aldrig till Afrika och det kanske var lika bra. Jag skulle nog ha blivit förvånad. 

lördag, december 12, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 12

PS. Sista sommaren

Den här filmen var jag tvungen att googla vad den hette för det hade jag glömt. Allt kretsade kring den här låten. Länge var det den allra bästa låten. Filmen var en riktig skitfilm, men jag minns att det fanns en scen där en motorcyckelligist tar sig in i huvudpersonernas tält och försöker våldta tjejen ifråga och att den scenen berörde mig riktigt illa. Men annars var det en riktig skitfilm. Och varför hette den PS?
Men låten!
Fast nu när jag lyssnar på den igen efter alla dessa år inser jag att det egentligen är en riktig skitlåt också. 

fredag, december 11, 2015

Nostalgikalender: Lucka 11

Aristocats

För att en nostalgikalender på temat filmmusik ska vara komplett bör där också finnas ett tecknat inslag. Det fanns en tid i mitten av 90-talet när jag tittade mycket på Disney-filmer. Jag tror att det var då som flera av de gamla goda Disney-filmerna som Snövit, Pinnocchio och Djungelboken kom ut på vhs. Eller också gick jag helt enkelt i barndom under den här perioden. Eller båda.
Här kommer i alla fall en svängig bit från Aristocats, min favorit Disney.

torsdag, december 10, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 10

St Elmo's Fire 

Här kommer ännu en efter-college-film. Förutom att det är just en efter- college-film så är det här en extremt typisk 80-tals film. Bland skådespelarna märks så gott som alla de typiska 80-tals skådespelarna Rob Lowe, Judd Nelson, Andry McCarthy, Emilio Estevez, Demi Moore och Mare Winningham, alla är de där. Ledmotivet är typiskt 80-talet: lite rockigt men med synth och ett intensivt sjungande.  John Parr som sjunger den har också en extremt typisk 80-tals frisyr. 
Detta är alltså den optimala nostalgifilmen. Den uppfyller också det nödvändiga kravet på ett större antal snygga pojkar. 

onsdag, december 09, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 9

Say anything 

80-talet var college-filmernas årtionde. Say anything utspelar sig visserligen precis under och efter graduation. Det är en klassisk historia om en fin flicka som blir kär i en inte tillräckligt fin pojke som spelas av en tidig John Cusack som är en av mina favoritskådespelare. Redan på den här tiden hade han en egen stil. Och Peter Gabriels In your eyes är också en väldigt bra låt.

tisdag, december 08, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 8

Den oändliga historien

Filmen såg jag första gången hos min kompis U. Hon hade ju, till skillnad från oss, video.
Sedan läste jag boken, flera gånger. Jag har kommit fram till att det är det bästa sättet att hantera böcker som har filmatiserats. Tar jag det i omvänd ordning och ser filmen efter att jag läst boken, är det enda jag kan tänka på att "så här var det inte i boken!"

Det är en bok som handlar om en bok, och sådant gillar jag. Det är Bastian som stjäl boken ifråga från ett antikvariat där han gömmer sig undan ett gäng mobbare. Boken handlar om landet Fantàsien som håller på att gå under. Bastian tar med sig boken till ett gömställe på sin skola och där går han, till slut bokstavligen, helt upp i historien. Som metafiktion fast tvärtom.
Har ni inte läst den kan jag rekommendera er att göra det. Även om ni anser er vara vuxna.

Boken är bättre än ledmotivet, men här är det i alla fall. 

måndag, december 07, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 7

Sjunde himlen 

I detta inlägg ägnar jag mig åt dubbelnostalgi. Dels drömmer jag mig tillbaka till 1956 när filmen Sjunde himlen utspelar sig. En dröm som för mig bara är fria fantasier, eftersom jag inte var född då, men som ändå är ganska rolig att ägna sig åt.
Dels drömmer jag mig tillbaka till 80-talet när jag såg den första gången, till de gånger jag såg den på 90 och, ja ... till förra veckan när jag såg den senast. Det är en film som har följt mig genom åren, kan man väl säga. Den är en av de bästa av de där gamla goda filmerna, jag älskar. Det är egentligen bara Sängkammartjuven med Jarl Kulle som slår den, men den är nästintill omöjlig att få tag på.

De gamla goda filmernas tid var en käck tid. Det märks inte minst i filmmusiken som till viss del är lite sliskromantisk men främst är den käck:





Eftersom det är en dubbelnostalgilucka blir det naturligtvis dubbelt med musik. Nedan stycke är även det hämtat ur Sjunde himlen. Det är om möjligt ännu käckare än det ovan. Tyvärr finns det inte med några bilder från filmen, för det är en riktigt bra scen där Sickan Carlssons karaktär genomgår en till synes oförklarlig personlighetsförändring från stram underläkare till en berusad festprissa, i just Heidelberg.


söndag, december 06, 2015

Nostalgikalender: Lucka 6

Footloose



Jag har faktiskt aldrig sett Footlose heller Varken versionen från 1984 eller från 2011.
Att den ändå är med här i kalendern beror på att temat Footloose finns med i en svensk version på Herrey's album Diggiloo Diggiley. Jag tror att det var låt två på kassetten. Och en nostalgikalender är inte en nostalgikalender värd namnet utan Herrey's.
Tyvärr hittade jag inte något klipp med den här låten från tiden, bara det här framträdandet från 2009. Ett nostalgiframträdanden, alltså.

lördag, december 05, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 5

Days of Thunder

Jag har faktiskt aldrig sett Days of thunder Däremot gick det inte att undgå den här låten, inte för att jag direkt försökte. För som kvinnan som jobbade i kafeterian på min högstadieskola sa "Om man hade hälften av den där rösten skulle man vara lycklig."
Egentligen är det otroligt att jag minns att hon sa det så här 25 år efteråt, med tanke på hur mycket annat som jag har glömt från högstadiet: allt det där som jag vet att jag kunde om franska revolutionen till exempel.

fredag, december 04, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 4

Cocktail

Snygga killar var som sagt ett viktigt inslag i filmerna på 80-talet och jag minns att när jag bänkade mig i biosoffan för att titta på Cocktail så tänkte jag just det att nu skulle man få se en ny snygging. Det var första gången jag såg något med Tom Cruise. Men jag måste erkänna att Cruise aldrig riktigt gjorde det för mig. Han var för välkammad för min smak. Jag föredrog den svettige, rufsige Patrick Swayze i Dirty Dancing.

På senare år har sett  om Cocktail och den är faktiskt ganska okey, men 1988, när det begav sig var det musiken från filmen som var den stora grejen. Vi hade den med oss i bärbara kassettbandspelare till stranden och på skolresor och sjöng "Don't worry, be happy!" var vi gick och var vi stod. En annan storfavorit var dagens musik:

torsdag, december 03, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 3

Dracula

Det är inte helt sant att vampyrhistorier inte är min tekopp för den här filmen tyckte jag om. Framför allt är den väldigt snygg.
Coppolas Dracula-film fick ett sådant genomslag att när jag gick till biblioteket för att låna boken hittade jag inte Abraham Stokers bok, dvs originalet, utan boken som byggde på Coppolas manus som byggde på Stokers bok. Jag gick hem boklös.
Men soundtracket skaffade jag mig, för det är pampigt, både Annie Lennox sång och de instrumentella spåren.

onsdag, december 02, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 2

The Lost Boys

På 80- och 90-talen var vampyrfilmer alltid riktiga B-filmer, mest kända för sitt dåliga skådespeleri och sin dåliga story. På senare år har ju vampyrberättelserna stigit lite i anseende i och med Twiligt och dess efterföljare, och för något år sedan kunde man tala om en veritabel vampyrboom. Om det hade någon positiv effekt på kvalitén vet jag inte, eftersom jag inte har följt vampyrutvecklingen. Vampyrhistorier har aldrig varit min tekopp.

Så varför jag tittade på filmen Lost boys flera gånger förefaller mig idag en aning... obegripligt. Det måste ha berott på Kiefer Southerland.
   Och soundtracket, som jag tyckte var bra. Det innehöll mycket 80-tals-saxofon som det ofta gjorde i filmmusiken som var lite rockigare  och påtagligare än vad filmmusik är nu. Här fanns också the Doors People are strange men vi spelar det lätt maniska huvudtemat Cry little sister. 

tisdag, december 01, 2015

Nostalgikalendern: Lucka 1

Young guns

Det är många faktorer som spelar in för att en film ska vara bra; storyn, fotot, skådespeleriet. Något av det mest avgörande i en bra film när jag var i tonåren var antalet snygga pojkar som var med i den. Filmerna Young Guns 1 &; 2 om Billy the Kid var riktigt bra filmer, åtminstone när det gällde att uppfylla det kriteriet. Där fanns bland andra Emilio Estevez, Kiefer Southerland och Charlie Sheen att titta på. Trots detta verkade inte de här filmerna ha gjort någon större succé i min del av världen när de kom. När Young Guns 2 gick upp på vår biograf var där fyra personer i salongen, min kompis och jag och två till.
I tvåan var det Bon Jovi som stod för musiken. I klippet är det emellertid bilder från den första filmen men till tonerna av tvåans Blaze of glory