onsdag, maj 26, 2010

Avdelningen för i-landsproblem gör en pudel?

Jag menar, det är ju inte som att jag likställer detta med att inte åka till Bourgogne utan "bara" till Mallorca med att vara dödligt sjuk, skiljas, förlora en anhörig eller bli av med jobbet.
Drabbades lite av världssamvetet plötsligt.
När jag oroar mig för vår ekonomi brukar P säga att det är en skymf mot de fattiga att jag oroar mig för min ekonomi. De är en av de där jävla sanningarna. (Förr i världen brukade han säga att det var en skymf mot de feta när jag gnällde över att jag var fet. Det är ett tag sedan han sa det nu...)

Och det är ju inte så att jag inte tycker att det ska bli roligt att åka till Mallis. Jag är bara skrämmande neutral. Det enda felet på Mallorca är väl just det att det inte är Bourgogne.

Jag har varit på Mallorca tidigare men inte under högsäsong utan på våren. Mina fördomar om gamla Mallis var att det skulle var en räcka av discon och nattklubbar och jag undrade lite smått vad en sådan som jag skulle dit att jag göra.
Men vi hyrde bil och åkte inåt ön till den vackra Alfabiaträdgården, vi åkte högt upp på slingrande bergväggar och vi åkte med det gamla tåget till Soller. I Palma gick vi i trånga små gränder till de arabiska baden. Baden var väl inte mycket att hänga i granen, två hål i marken, men trädgården omkring dem som en avskild oas mitt i staden.

Drack också min första cappucino i Palma. Starkt kaffe med en stor klick vispgrädde. Döm om min besvikelse när jag beställde cappucino här hemma och fick in det där tvålskummet ovanpå. Tur att jag hann med så många cappucino på favoritbaren Lorca i Palma! Det tog mig nästan en halvtimme att begripa att det var en gaybar. Omtöcknad av den nya upplevelsen cappucino tyckte jag bara att det var lite märkligt att det bara var män i baren, att de alla kom två och två. Så slickade den ena mannen den andra i örat och då trillade poletten ned. Först då gjorde jag kopplingen mellan bar Lorca och den homosexuella poeten Lorca. Men jag läste bara a-kursen i litteraturvetenskap när det här begav sig...

Så inte är det några fel på Mallorca inte. Och i helgen ska vi på "romantisk hotellweekend" i Västerås, så inte går det någon större nöd på mig.

tisdag, maj 25, 2010

Avdelningen för i-landsproblem gör ett uttalande

Som bekant håller jag på att bearbeta traumat att vi av olika skäl inte ska åka till Bourgogne i sommar (utan "bara" till Mallorca!)

P säger att det är nog bra att vi åker någon annanstans också, om inte annat så för att märka att vi åker till Bourgogne för att vi vill och inte för att det har blivit en vana. Vi kan ju åka till Bourgogne nästa år igen.
"Nej!!" vill jag skrika men har vett att hålla tyst. "Vi kan ju för fan vara döda nästa år! Döda eller rullstolsbundna eller 'slagrörda' (som det hette förr i världen) Åker vi inte till Bourgogne NU kommer vi aldrig mera dit!"

Men jag säger alltså inget högt för han har väl rätt P. Som vanligt har han rätt, denne specialist på att leverera de där sanningarna som jag inte alls vill kännas vid.
För sanningen är faktiskt den att så här års i fjol (för att nu fortsätta med de här förbaskade tillbakablickarna) oroade jag mig lite för varför jag inte såg fram emot semestern på samma sätt som jag brukade. Jag oroade mig för att jag inte såg fram emot någonting längre. Bara harvade på. Det var inte så att jag var deprimerad eller något sådant bara skrämmande neutral inför det mesta.
Det var ju innan vi fick veta att vi skulle bli av med jobben och för allt jag visste skulle jag harva vidare i samma cykler på jobbet med kortare avbrott för semester i eviga tider. Sedan, samma dag som vi kom hem från Bourgogne i förra året, fick jag beskedet att så skulle det inte bli och fick mig en rejäl omruskning. Kanske var det bra.
Kanske är det bra att vi inte åker till Bourgogne i år. Kanske är det det.

Hittade för ett tag sedan möjligheten att göra "sidor" här på bloggen. Tryckte på fel knapp när jag skulle redigera ett inlägg och kom till "redigera sidor" istället. Har det alltid funnits här? Nu har jag i alla fall knåpat ihop en bourgogne-sida, så ni själva kan se varför man vill dit igen och igen.
Sedan knåpar jag som alltid vidare på den evinnerliga bourgogneboken och ser fram emot nästa år.

fredag, maj 21, 2010

Morgonpromenad

Nu gick ju det här med morgonpromenaden faktiskt att lösa. Det var bara att gå upp samma tid som när jag skulle till gamla jobbet. Jag ligger ju ändå vaken från halv fem eftersom sovrummet är det ljusaste rummet i lägenheten och småfåglarna illvrålar utanför. De låter överlyckliga och sådant är det ju svårt att bli förbannad på. Och att sova till.

Så då kan jag ju lika gärna ge mig ut och vandra. Kände mig nästan euforisk i morse när jag hälsade på min gamle trädgubbe. Kan fortfarande inte se om han är morgonvresig eller storskrattar. Undrar om han kom i håg mig.

torsdag, maj 20, 2010

Rhododendron

Besökte min rhododendron vid sjukhuset på lunchen i går. Förra året undrade jag var jag skulle befinna mig när den blommade nästa gång. Apropå att se tillbaka. Jag är inte längre bort än jag hinner dit på en lunch, tydligen. Tre gåsfamiljer simmade i ån. Saknar mina morgonpromenader.

tisdag, maj 18, 2010

Navigera, med mera

"Man kan inte navigera genom att titta i backspegeln" skrev Stora B i en kommentar här förleden och sedan dess har jag funderat lite på det här med att förhålla sig till det förflutna i nuet och det där...ni vet.

Det finns de som köper tulpaner varje onsdag för att så gjorde de hemma när de var små. Det finns de som vägrar köpa tulpaner eftersom de alltid köpte tulpaner hemma varje onsdag när de var små. (Som ett exempel.) Båda navigerar genom att titta i backspegeln, kan man väl säga men använder olika typer av kompass, eller läser av den olika...

Jag har pratat med folk som säger att de önskar att de kan gå tillbaka i tiden, ända bort till skolåren, för att då skulle de göra helt andra val än de gjorde då.
Det har jag svårt att förstå. Jag tycker att det är ganska meningslöst att ödsla tid på sådana tankar. Ännu finns det ju inget känt färdmedel bakåt i tiden.
Framåt är den enda möjliga riktningen.
Nu är den enda tidpunkt då jag kan välja.
(Eller ja, jag kan väl skjuta upp det till i morgon också...)
Tror inte att jag skulle vilja resa tillbaka ens om jag kunde. Är inte särskilt intresserad av att veta vad som väntar i framtiden heller, via tarot eller liknande.
Men jag skulle gärna ta lite mer öppet vatten att navigera på. En mer fjärran horisont.

Det gäller hur som helst att inte få för sig att ens förflutna har bestämt ens framtid. Det går att hitta nya tankemönster, det kräver bara lite kraft.

Jag tror dock att man kan använda sitt förfluta för att navigera framåt. "Lära av sina misstag" heter det ju. Men man ska inte glömma att lära av sina framgångar också. "Den gången klarade jag det, då kan jag klara av det här också". Det gäller väl att skapa en slags växelverkan mellan dået och nuet så att det blir ett hjul som rullar framåt.
Eller nått.

Och Skatan undrade vad det var för musik jag fick av P och som jag höll på att få spader på. Ja, den är så häftig och så ny att den inte ens finns på YouTube. Gruppen heter The Peppermints och när jag söker efter den hittar jag bara det här:



och jag förstår inte vad de sjunger så visst, de kan vara rena rama satanisterna, men de är ändå allt för harmoniskt jämfört med min CD. För övrigt är jag inte alls emot exprimentell musik.
Så länge den utförs av Tom Waits.

lördag, maj 15, 2010

Eldklotter

Hittade nedan dikt av Tomas Tranströmer härom dagen. Gillade titeln så mycket att jag har snott den till nytt namn på bloggen. Tyckte att den beskrev ganska bra vad det här är: Ett slags klotter av eldkaraktär.
Menar inte att det har eldkvalitet det jag skriver kanske men att det har ett slags eld/bränsleeffekt på mig. Jag gnäller ju mest om det här med skrivandet så vän av ordning kanske frågar sig varför jag håller på. Det verkar ju vara så fruktansvärt besvärligt. Men det finns egentligen inget roligare, inget mer tillfredställande, än den där känslan man har när man sitter och formulerar sin tillvaro, eller en påhittad tillvaro också för all del. Den där lyckokänslan när man hittar de rätta orden och placerat dem i rätt ordning och "fått till det" oavsett vad det handlar om, blogg eller blaj eller om man bara sitter och eldsklottrar lite för sig själv i en anteckningsbok.

ELDKLOTTER

Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till
bara när jag älskade med dig.
Som eldsflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar
- glimtvis kan man följa dess väg
i nattmörkret mellan olivträden.

Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken
och livlös
men kroppen gick raka vägen till dig.
Natthimlen råmade.
Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.


Tomas Tranströmer

torsdag, maj 13, 2010

TRETTIOFEM

Har firat min trettiofemte födelsedag i veckan. En märklig ålder. När jag var barn/ung/yngre, vad man nu ska kalla det, gick större delen av mina många dagdrömmar åt till vad som skulle hända när jag blev "stor".
Mycket tid gick åt till dagdrömmar under den här tiden och så mycket tid av dagdrömmarna åt sådant som skulle hända sedan att jag inte hade en aning om vem jag egentligen var, just då. Och följdaktligen hade jag rätt dålig koll på vem jag hade kapacitet att bli. När det där "sedan" inträffade och jag började bli varse vad jag var för en figur kom det som en chock.
Men det där har jag skrivit om förut och kommer nog att skriva om igen, men inte nu.
Med "stor" menade jag dock aldrig så "stor" som 35. Denna astronomiskt avlägsna ålder.
Med tiden slutade jag att dagdrömma om framtiden på det där sättet. Jag undrar när det hände.

Födelsedagskvällen firades hur som helst med att skruva ihop en antrasit(!)färgad monstersäng från Kungsängen till tonerna av något som lät som någon skrapade med långa naglar mot en fönsterruta med ena handen och spelade på läppen med den andra.
P, som är 13 år äldre än jag, brukar ständigt försöka förhindra mig från att förpuppas till en bakåtsträvande, stelnad medelålders, genom att förse mig med nya tekniska prylar som jag inte visste att de fanns eller att jag behövde men som jag snart inser att jag inte kan klara mig utan.
I år hade han, med denna mission i åtanke, klivit in på stadens alternativa skivaffär och sagt:
"Ge mig något nytt och häftigt!"
avböjt erbjudandet att provlyssna den föreslagna CD, betalat och gått ut ur affären med detta gnissel på fickan.
Jag tänkte att den där CD-skivan, eller min reaktion på den, bara bevisar att jag redan förpuppats och likt min far börjat kommentera all modern musik med frasen:
"De' e ju inga melodier längre bara en massa oväsen!"

I kväll bevarar jag min ungdom, eller påskyndar min död, vad vet jag, genom att installera den externa hårddisk som jag också fått.

Uppdateringar

http://astridochalice.blogspot.com/

söndag, maj 09, 2010

Soldansaren susar vidare på sin Harley...

... fast hon tycker att det hackar lite i motorn ibland.

Nu har jag dessutom glömt bort vad det skulle stå i det där inlägget som jag hade planerat att skriva innan jag istället skrev om planering. Minns bara att inlägget som skulle följa på det inlägget och som skulle hänga ihop med det föregående inlägget som jag planerat men som aldrig blev av (är ni med?) skulle handla om dans.
För om ni tror att det här är en spontanblogg där jag bara skriver vad som för stunden faller mig in så har ni fel. Detta är en mycket noga planerad och komponerad blogg där varje inlägg har en bestämd plats.
Eller ja, det är så det ser ut i mitt huvud när jag planerar vad jag ska blogga så snart jag får tag i en dator. För det är oftast när jag inte har tillgång till någon sådan som jag får en oherrans massa infall som jag anser det absolut nödvändigt att förmedla till min omvärld.
Sedan, när jag väl sitter där vid datorn så har jag antingen glömt bort vad det var jag skulle skriva, eller vad det var som var så fantastiskt med det, eller också har jag kommit på något som är mycket viktigare att skriva om, eller också vill jag inte blogga alls.

Idag sitter jag, faktiskt osedvanligt spontant, och bläddrar lite i min kalender för förra året. Jag tycker om att göra det med jämna mellanrum och se vad jag gjorde "idag för ett år sedan". Var var jag då och hur långt har jag kommit.
Kan konstatera att idag för ett år sedan var jag lyckligt ovetande om vad som väntade mig (vilket man i och för sig alltid är).
Idag för ett år sedan är det tre dagar tills jag kommer att få veta att min dåvarande arbetskamrat är sjuk. I en sjukdom som kommer att göra att hon, ganska exakt fyra månader senare, inte finns mer.
Det är drygt en månad till jag ska få veta att jag kommer att bli av med jobbet.
Idag för ett år sedan hade jag inte en aning om att jag, ett år senare, skulle befinna mig där jag är idag.
Vilket man i och för sig aldrig har en aning om. Visst är det svindlande?

onsdag, maj 05, 2010

Bodil i Babel

Förresten är Bodil Malmsten med i Babel i SVT2 20:00 i morgon.
Jag kräver (som vanligt när det gäller Bodil) att ni tittar.

Planlös

Hade planerat att logga in på bloggen och skriva ett inlägg om något jag funderat på. Men så kikade jag in på Bodil Malmstens blogg och läste nedan citat och fick planera om. För det kunde ju lika gärna ha varit jag som skrivit:

Varje gång jag planerar något händer det någonting som gör att mina planer inte blir av. Anteckning till mig själv: Planera inte.

För jag blir ju så vansinnigt arg och besviken när det inte blir som jag har planerat. Hela livet är skit och meningslöst att hålla på och leva när det inte blir som jag har planerat. Tills för alldeles nyligen skrev jag upp i min Skrivarkalender vad jag Planerade att skriva under veckan. Tror till och med att jag skrev något om det här, att det var bra att påminna sig om att vara kreativ under jobbveckan eller något annat dumt. Det är inte bra att misslyckas med sin planering vecka efter vecka, det kan jag tala om. Inte ens det jag faktiskt skrev men som inte stod i min kalender var ju riktigt tillfredställande just eftersom det inte stod i kalendern. Det är inte bra att låsa in sin fritid och göra den också till ett tvång med en massa onödig planering.

Bort all planering!

Bort alla pretentioner!

Det gör bara det som ska vara det bästa man vet till något plågsamt.

Hädanefter ska fritiden och skrivandet vara som att åka Harley Davidson.

För ett tag sedan berättade en person för mig att han hade köpt en Harley Davidson. Det gick för runt på jobbet och med ungarna varannan vecka, så han hade tänkt att han måste ha något där han bara kan slappna av och flyta i väg. Av någon anledning tog han för givet att jag skulle förstå att det var därför han köpt en Harley Davidson och inte någon annan motorcykel men den kopplingen fattade ju inte jag.

Det kan för övrig göra detsamma för hädanefter tänker jag åka Harley!

tisdag, maj 04, 2010

Inte lika sur idag

Lite himelskt ljus för att orka ta nya tag

söndag, maj 02, 2010

Förövrigt...

fungerar mitt min internetuppkoppling mycket bättre när jag inte är uppkopplad.
Vad kommer detta sig? Är jag ovetandes inne och snor internet av grannens trådlösa eller hur hänger det ihop.
Har surfat smärtfritt i en halvtimme nu utan att logga in på mitt mobila nät.

Sur

Skithelg.

Igår skulle jag ha fått drygt tre timmar i sträck vid datorn. Obrutet skrivande i drygt tre timmar är en sällspord lyx. Dags att ta tag i den eftersatta bourgogneboken!
Istället blev det tre timmars kamp med datorn för att över huvud taget kunna öppna dokumentet.
Datorjävel.
Inget suger energi av mig som detta att slåss med datorer. (Vilket väl i och för sig visar hur bra jag har det i livet. Men det är inte det jag tänker på när jag sitter där och hamrar på den förbannade maskinen. Jag tänker på hur Makterna är emot mig. Som om jag är något jävla offer för en jävla dators nycker. Jag avskyr offerattityden. Särskilt när det gäller skitsaker, som det här är. I något slags objektivt tänkanden, är det ju det. Men jag är inte objektiv idag. Idag är jag bara sur. ) Hela helgen är förstörd på grund av de där bortkastade timmarna. Så känns det. Jag kunde lika gärna ha städat igår så hade jag ju i alla fall fått något gjort. För idag finns inga tre timmar att ta igen det på. Idag är det tvätt och skoköp och röjande i ett sovrum där det ska få plats en större säng (som det visserligen är jag som krävt att vi ska köpa) och annat skit som måste göras. Stackars mig.

Och nej, inget Bourgogne blir det i år. Jag förstår er bestörtning. :) Beroende på ovisshet kring jobb, eller snarare semester, och ekonomi och en del annat, blir det inget Borugogne i år.
Och nej, det är inte särskilt synd om mig. Det är inte så att vi ska tillbringa sommaren i en bunker, vi ska åka till Mallorca istället. Det oerhört vackra Mallorca! Men Bourgogne är det INTE och det är i Bourgogne mitt sanna väsen bor.

Skithelg.
Det enda jag skrivit den här helgen är alltså knappt tre centimeters text på Astrid&Alice och detta, över i-landsproblem gnällande inlägg, som bara får mig att se ut som en riktigt bortskämd surkärring. Verkligen bra jobbat.