onsdag, januari 30, 2013

Tystnad och självkännedom

Vad tyst det blev här då.
Ibland tar det liksom bara stopp det här bloggandet. Det känns som om man inte har någonting att säga längre.och sedan kommer det en period där man har hur mycket som helst som bara måste berättas och formuleras omgående oxh spridas till så många som möjligt.
Jag blir alltid lite nervös när det blir tyst i huvudet och undrar om det har tagit slut nu. Men egentligen är det kanske bra, eller åtminstone oundvikligt, att det blir tyst ibland.
Fast kanske är det bara självcensuren som plötsligt blivit lite starkare för att sedan trubbas av helt igen. Det är inte alltid lätt att veta vad som är vad.
 
Det gäller att lyssna på sig själv, säger man ju. Att ta signalerna på allvar. Men det är ju inte det svåra. Det svåra är att veta vad de där signalerna signalerar. Egentligen.
Detta motstånd jag känner till att gå och träna till exempel är det verkligen för att jag är förkyld eller är jag bara lat? (Igår slog jag för övrigt rekord på roddmaskinen, bara så ni vet.) 
Att det tar emot är det ett tecken på att jag ska väja och gå åt ett annat håll eller är det här en sådan där tröskel jag ska klättra över för att utvecklas och upptäcka att jag hade färdigheter som jag inte kände till.
För de är ju de där landskapen man upptäcker inom sig på andra sidan tröskeln som är vackrast, som man gläds mest åt och om man då väljer att hejda sig bara för att det känns lite besvärligt så missar man ju dem. Det gäller bara att se skillnad på de där trösklarna och på dem som finns där ivägen bara för att man inte ska ramla ned i ett stort svart hål och bryta nacken, dem man ska hejda sig inför. (Jag talar bildligt, men det begriper ni väl.)
Det handlar om självkännedom, helt enkelt.
 
Något annat det krävs lite självkännedom för att bena ut är det här med drömmarna. Vilka drömmar som är riktiga och vilka som är falska. Mark Levengood pratade om detta hos Skavlan för några säsonger sedan och jag tyckte det var så bra. Han hade trott att han drömde om att bli arkeolog tills han fick följa med en kompis som var arkeolog och gräva i leran en dag utan att hitta minsta tillstymmelse till skatt. Då insåg han att detta var en falsk dröm. Om detta var att vara arkeolog så drömde han inte alls om det.
En av mina falska drömmar är att ha en handelsträdgård. I verkligheten kan jag kan inte ens ta hand om krukväxter, och hur det går när jag ska plantera på uteplatsen har ni ju kunnat läsa om tidigare.  
 
En annan falsk dröm började röra sig å det livligaste inom mig i helgen när jag besökte Bok-Galleriet i Norrköping. Där fanns det begagnade böcker och serietidningar högt och lågt, mynt, frimärken, brev och LP skivor, tavlor och enstaka begagnade möbler. Här går att dricka kaffe och spela schack om man vill det men framför allt finns där böcker, böcker, böcker.
 ”En sådan här affär skulle man ju ha.”, tänkte jag där jag gick som i ett rus.
Trots att jag vet att jag inte alls ska stå i affär. Och det är inte bara för att jag inte kan räkna, jag skulle helt enkelt inte trivas med det.
 
Men som kund i Bok-Galleriet trivdes jag alldeles utmärkt. Till slut var jag i alla fall tvungen att hejda mig. Inte inför en tröskel men väl inför trappan ned till källarvåningen där det utlovades ännu mera böcker. Jag var redan så fullastad att jag inte kunde bära mer. Med båda händerna upptagna av att hålla i bokhögen istället för i trappräcket riskerade jag också att verkligen ramla ned och bryta nacken.
 
Bland mycket annat hittade jag här till min glädje flera böcker av Tomas Arvidsson, som skriver i mysdeckargenren om den kriminelle studierektor Bertilsson i Kalmar. Apropå tv som var bättre förr så filmatiserades flera av Arvidssons böcker på 80-talet med Björn Gustavsson (Den Björn Gustavsson som är Alfred i Emil i Lönneberga filmerna.) i rollen som studierektorn. Undrar om de också finns på dvd

måndag, januari 21, 2013

Matador - ett inlägg av "det var bättre förr - karaktär"

I dessa tider när det mesta som produceras för tv är skit (Ja, ni får gärna tycka att jag är en snobb om  ni vill det.) så tackar jag gud för dvd-boxen. Särskilt tackar jag gud för den sammetsgröna dvd-boxen som har formen av en bok och innehåller hela den magnifika, danska serien Matador. Den tål att ses hur många gånger som helst. Man skrattar, man gråter, man följer karaktärernas utveckling genom flera år (1929-1947) och inser snart att de onda inte är helt igenom onda och de goda inte helt igenom goda. Kvalité.

Här är ett klipp där man samlats för att fira byns grand old lady på hennes 100-årsdag och till allas fasa och förskräckelse upptäcker att hon bara är 90.



fredag, januari 18, 2013

Skönhetsoperationer (varianter)

Jag känner mig som skit. Jag har gjort bort mig. Nu igen. Klantat till det och spelat bort mitt levandsberättigande. Sådana som jag borde inte vara tillåtna. Vi borde (Jag förutsätter alltså att det finns fler lika värdelösa personer som jag, vilket  högmod! Alltså:) Jag borde gömmas undan på vindar och i källarförråd. Vänner och bekanta kan turas om att ha mig i olika skräputrymmen och klädkammare enligt uppgjort schema så att det inte blir så betungande.
Vilka vänner och bekanta förresten?

Men så skriver jag en text om det, att jag känner mig som skit. Och redan medan jag skriver börjar jag att känna mig bättre. När texten är klar är jag riktigt nöjd med mig själv. Det står visserligen på pappret att jag känner mig som skit med det ser snyggt ut. Det är välformulerat och klatschigt och en liten skojig knorr på slutet så att det rent av går att skratta åt eländet.
Vid det här laget rätar jag högmodigt på ryggen och utbrister:
- Det här kan jag ju ha på bloggen.
Ja, jäklar!
Det är som en botoxinjektion.
Som ett siliconinlägg - eller kanske två, för symetrins skull.
Som en hårtransplantation.
Eller också är det något mycket värre.

onsdag, januari 16, 2013

Celluliter

Medan jag väntar på min tur hos frisören bläddrar jag i en tidning där man kan titta på bilder på kändisars celluliter. Min frisör ler när hon ser mig.
"Tänk här lägger vi hundratals kronor på att prenumerera på de fina tidningarna" säger hon och gör en gest mot bordet där Vagabond och Illustrerad vetenskap ligger, "men det är ändå bara de där tidningarna som folk vill läsa."
"Tacka sjutton för det. Inte får Illustrerad vetenskap mig att inse att jag ser ut som Cameron Diaz." svarar jag.

Men jag undrar en sak: Är det bara kvinnor som har celluliter eller är det bara på kvinnor de spelar roll?


måndag, januari 14, 2013

Läsplattor

Förutom att sparka mig in i bloggvärlden är P den som brukar se till att jag håller mig, åtminstone relativt, ajour med den moderna tekniken. Han har introducerat mig för och försett mig med externa hårddiskar, usb-minnen, kamera- och pekskärmstelefoner och mp3-spelare. Det var faktiskt han som såg till att jag fick min första dator en gång i tidernas begynnelse. Innan dess hade jag varit svår datormotståndare. Det var innan jag hade insett att datorer inte bara var verktyg för tekniknördar utan även var ganska användbara för skrivande humanister. I dag känns det ganska märkligt att man inte fattade det med en gång, men så var det.

Nu är det i alla fall dags för Läsplattan att, via P, göra sitt inträde på scenen. Även där har jag ju varit ganska skeptisk. Det här med att stirra in i ännu en skärm och trycksakens skönhet och så vidare... Men jag måste erkänna att det här faktiskt är en riktigt snitzig liten sak. Just den här är har ett snyggt svart fodral och är lika platt som en mycket smal bok. Jag vet inte exakt hur många böcker det går att packa den med men det är i alla fall fler än vad man kan få med sig när man flyger med endast handbagage till Lübeck, till exempel. Jättepraktisk på resor alltså och plattan fick göra sin debut nu på nyårsresan.
   Batteriet har stått pall i snart tre veckor men det beror naturligtvis på hur mycket man bläddrar. Det tråkiga är att man måste ladda den via en usb-sladd i datorn. Jag hade föredragit att den hade en laddare av mobilkaraktär eftersom jag inte alltid släpar med mig datorn när jag är ute och far. Så övertygad datoranvändare har jag inte blivit.
   Hur var det då med skärmen som ju varit det största skälet till min tvekan? Det här är en platta utan surfmöjligheter, den är alltså specialgjord för läsande. Den lyser inte i sig själv utan är beroende av ljus utifrån. Jag vet inte om det är detta som gör att det faktiskt är behagligare att titta på den här skärmen än en boksida!

Som ni hör är jag ganska förtjust i den lille rackarn. Men när jag kom hem igen började jag ändå att bläddra i ett pappersexemplar av den bok jag haft som reselektyr för att jag kände ett behov av att se hur texten såg ut i "verkligheten".

En annan stor fördel med läsplatta i detta hem där man knappt kan vända sig utan att riva en boktrave i golvet (Ja, en punkt på min långa lista av nyårslöften är att jag ska organisera bokbeståndet lite bättre.) är ju att man kan köpa eller låna e-böcker som inte tar någon plats alls.
Men den "riktiga" boken vinner ju alltid så till vida med att man alltid kan öppna den, medan datorn, som bekant, inte lämnar några garantier. Så jag är inte beredd att överge pappersvändandet helt.

Och det här kan man läsa mer om boken jag läste vid läsplattsinvigningen.

lördag, januari 12, 2013

Det började väl så där


...det där nya året.

Få saker tar död på nya, goda nyårsföresater som en rejäl influensa. Nu hade jag väl inte -egentligen- trott att jag skulle lyckas klara alla de där löftena i mina sju kategorilistor men den där laddningen! Den där positiva energin man har med sig efter en resa och i samband med nyår (i alla fall om man är besatt av denna högtid som jag). Den där positiva energin och känslan att nu jäklar ska det tas nya tag! Den försvinner liksom när man inte ens orkar koncentrera sig på att läsa en gammal 50-tals deckare.


Den lübeckske djävulen kliar sig förnöjt i sitt skägg och flinar åt mig.

Men vi skiter i honom för jag vill visa er den här tandläkarmottagningen som visserligen har en fin utsikt över Mühlen kräte i Lübeck men också erbjuder en fantastisk insyn som jag inte riktigt vet om jag skulle vilja ha när jag ligger hjälplös med borrar och sugapparater i munnen. Men med tanke på att jag först trodde att det var en gynekolog är det väl ganska okej ändå...





Nu har jag äntligen lyckats lägga in filmen på nyårsfyrverkeriet, så vi tar väl och piggar upp oss med det.




tisdag, januari 08, 2013

Det är klart att du ska ha en blogg!

Det var P som sa det. Jag vet inte varför jag drog mig för det, jag har ju alltid tyckt om att skriva. Men som vanligt behövde jag någon som sparkade iväg mig i rätt riktning för att det skulle hända något. Det är irriterande och pinsamt och...irrterande att det ska vara på det sättet.
Ofta är det P som sparkar. Den mystiske mannen P som dagen till ära får en helt egen etikett här på bloggen. Jag har honom att tacka för mycket.
Det är tur att han inte läser den här bloggen han en gång var så angelägen att jag skulle ha, så att han ser hur väl jag talar om honom, för då skulle han bli fullkomligt odräglig.

Själv undrade jag lite vad jag skulle ha att skriva på en blogg.
Sedan dess har det blivit 674 inlägg här på Eldklotter
41 inlägg i läsbloggen Soldansaren läser...
54 inlägg på Astrid och Alice -blogg
Jag har gjort sidor om diverse smultronställen som till exempel Bourgogne, Rhodos osv. och lagt ut ett galleri där jag visar bilder på ett fotograferat päron!
Innan dess bloggade jag friskt i nästan två års tid på annat håll där jag för sex år sedan - på dagen -publicerade mitt första trevande blogginlägg.

Det har helt enkelt varit ett jädra pladdrande på mig i sex års tid, så man kan väl säga att hämningarna har släppt. Numera är jag helt hämningslös och funderar inte särskilt mycket på vem som kan ha intresse av att läsa det jag skriver. Jag är kvinnan som skriver vad som faller henne in. Nästan.
Vill man inte läsa här så kan man ju gå vidare till någon annans blogg, det finns ju flera.

Men idag håller jag med P; Det är klart jag ska ha en blogg! Och därför tänkte jag lite kaxigt fira mina sex blogg-år med ett hejdundrande fyrverkeri. Eftersom det är miljöfarligt med fyrverkerier tänkte jag återanvända nyårsaftonens. Men tydligen hade jag varit för kaxig i det här inlägget för Blogger hade bestämt sig för att göra någon märklig ändring just nu och jag inte kan lägga in filmer. Så det får väl räcka med att jag återanvänder en bild på en flaska bubbel då.
Högmod går före fall.




lördag, januari 05, 2013

Och tiden har sin gång

Min ständige motståndare tiden är på rask frammarsch och i morgon är det dags för hemresa.

tisdag, januari 01, 2013

Det nya året är insprängt!

Då har vi sprängt oss in i 2013. Inga sårade i våra led åtminstone, trots att en vilsekommen raket sprängdes bara en meter ifrån oss och jag fick en utbrunnen raket i ansiktet. Sot i håret hör ju till. Gott nytt till er alla!