lördag, februari 28, 2009

Urpyst ballong


Jaha, då har man skurat och kokat och fejat och varit jävlig välanpassad hela dagen. Frostat av frysen, sorterat sopor, storhandlat, tvättat och lagat 14 matlådor.
Det är detta att man kan känna lycka och tillfredställelse över en nyavfrostad frys som gör att De kan få oss och stoppa in oss i Systemet och hindra oss från att förverkliga vår gudomliga storhet (välkomna till Soldansarens väckelsesajt). Så länge man är så välanpassad att man känner tillfredställelse av att ha 14 matlådor i sin nyavfrostade frys då behöver De inte oroa sig för att man plötsligt ska inse sina oändliga potentialer och börja kräva sin frihet.
Som en sista gnutta av upproriskhet och anarki har det ändå legat en liten längtan till när den sista matlådan stoppats in i den prydliga frysen, då det äntligen ska få bryta ut, det här soldansandet. Men då, just i den sista självande minuten innan det är dag, just i den sekund som matlådan lämnar handen för att ställas i den jävla frysen, kukar hela tillvaron ur fullständigt och helt dränerad på all kreativ lust sitter jag här som en urpyst ballong med lätt frätande magsyra.
Lägger in en bild på min välanpassade frys som en symbol för hela den här dagen.

fredag, februari 27, 2009

Jag är inte rojalist


Det är ju redan gamla nyheter men det känna ändå som om det krävs att man kommenterar den här kronprinsesseförlovningen.
Själv tycker jag det är en aning förlegat detta med kungahuset. Kungen har ju inte, eller ska ju inte ha någon makt och att gå runt och hetsa upp sig kring en person bara för att han råkar vara född in i en viss familj tycker jag inte att det är något vi ska hålla på med i modern tid. Behöver vi någon speciell person som ska representera Sverige kan vi väl tillsätta honom på samma sätt som andra tjänster tillsäts i landet. Inte ska man behöva dömas till ett liv i offentligehetens helvete redan från födseln. Undrar hur många gånger Kronprinsessan har gråtit över detta och hellre velat bli sjuksköterska.

Ringde min mor, som är av den diametralt motsatta åsikten när det gäller kungahuset, på förlovningsdagen och hon berättade saligt att hon satt och tittade på när de var inför prästen. Jag bröt genast ut i en högljudd tirad om att "ska det verkligen vara så jälva märkligt att de förlovar sig bara för att de är kungliga så att de måste inför prästen" osv osv tills min mor kunde göra sin stämma tillräckligt hörd för att förklara att de var inför PRESSEN

Det måste väl ändå vara ultramodernt att höra en ung manlig entreprenör säga att hans främsta uppgift fortsättningsvis ska bli att stötta sin fru i hennes karriär.


torsdag, februari 26, 2009

Att stå upprätt i denna låga vintersol

Att stå upprätt i denna låga vintersol
känns onaturligt: vi vet inget
om hur skuggorna formar oss
förrän vi dör i den formen, och blir formlösa

Henrik Nordbrandt


onsdag, februari 25, 2009

En kort kommentar angående deadline


Såg i morse på nyheterna att fetma ökade dödsrisken lika mycket som rökning.


Statistiskt sett är väl dödsrisken ganska hög för jämnan?




Nu ska jag försöka få Bourgogneboken klar tilll min deadline.




tisdag, februari 24, 2009

Bourgogne till påsk!

Nej, vi ska inte åka dit. Åtminstone inte i påsk. Det blev ju ngen Bourgogne-bok till jul som jag i vissa sammanhang påstod så min nya deadline är nu att det ska finnas en Bourgogne-bok på vulkan.se till påsk. Det kändes som en lagom deadline för att jag med mina förutsättninga ska hinna klart. När jag bestämde deadlinen kändes det så. Nu känns det som det är en alldeles för lång deadline för att jag över huvud taget ska få något gjort. '
Onsdagar är ju min skrivardag och numera är de inte längre ladda-ned-omöjliga-saker-i-datorn-dagen. Istället har det blivit surfa-på-nätet-efter-dockskåp-dagen. Jag ska ju enligt ett av mina tusentals nyårslöften skaffa mig ett dockskåp - något som väckt viss munterhet hos en del personer i min närhet. Dock icke hos p som är engagerad i projektet som en man, dvs intensivt. Nå det är ändå allt för gott om tid för att jag ska sätta igång på allvar och få något skrivet. Jag hinner ju.

söndag, februari 22, 2009

Hela Tranströmer-dikten


ÖSTERSJÖAR


I


Det var före radiomasternas tid.



Morfar var nybliven lots. I almenackan skrev han upp de fartyg han

lotsade -

namn, destinationer, djupgång.

Exempel från 1884:

Ångf Tiger Capt Rowan 16 fot Hull Gefle Furusund

Brigg Ocean Capt Andersen 8 fot Sandöfjord Hernösand Fu-

rusund

Ångf St Pettersburg Capt Libenberg 11 fot Stettin Libau

Sandhamn


Han tog ut dem till Östersjön, genom den underbara labyrinten av

öar och vatten.

Och de som möttes ombord och bars av samma skrov några timmar

eller dygn

hur mycket lärde de känna varann?

Samtal på felstavad engelska, samförstånd och missförstånd men

men mycket lite av medveten lögn.

Hur mycket lärde de känna varann?


När det var tät tjocka: halv fart, knapp ledsyn. Ur det osynliga kom

udden med ett enda kliv och var alldeles intill.

Brölande signal varannan minut. Ögonen läste rätt in i det osynliga.

(Hade han labyrinten i huvudet?)

Minuterna gick.

Grund och kobbar memorerade som psalmverser.

Och den där könslan av "just här är vi" som måste hållas kvar, som

när man bär på ett breddfullt kärl och ingenting får spillas.


En blick ned i maskinrummet.

Compoundmaskinen, långlivad som ett människohjärta, arbetade

med stora mjukt studsande rörelser, akrobater av stål, och dofter-

na steg som från ett kök.



torsdag, februari 19, 2009

Språkutveckling

Annars tror jag att mobiltelefonen kan vara riktigt utvecklande. T9 funktionen förser oss ju till exempel med en hel mängd nya ord: "spillas" finns inte med men istället föreslår den "spillap". Det ordet hittar vi inte ens i Svenska akademins ordlista. Jag försöke en gång skriva mitt namn men fick då den oförskämda uppmaningen "magra" istället. Har även stött på ordet "mailatår". Gud vet vad det var för ord jag ville att den skulle skriva istället men "mailatår" låter ganska sött tycker jag. Kanske är det en Internetlösning för den handlöse?



tisdag, februari 17, 2009

Ett bräddfullt kärl

Lägger ut lite poesi på bloggen detta medium som gör oss för dumma för att läsa poesi - sedan ska jag försöka sluta tjata om den där babel-diskusionen. Det är en strof ur en dikt av Tomas Tranströmmer:.'

och den där känslan av 'just här är vi' som måste hållas kvar, som
när man bär på ett bräddfullt kärl och ingenting får spillas

Tycker det är en mycket bra beskrivning av den där 'semesterkänslan' jag brukar tjata om och hur svårt det är att hålla kvar den efter semestern. Som att bära ett bräddfullt kärl. Nu handlar den inte enbart om närvaro utan också om ett slags ständig fascination och förundran. En stark koncentration. Hela dikten kommer strax.

måndag, februari 16, 2009

Nu finns det värme i solen!

Hoppet lever!

Och med hänsyftning till tidigare inlägg är detta lättlästa men hoppfulla meddelanda inte bara upplagt på en blogg utan dessutom skrivet på mobiltelefon. Så vad detta har gjort med er intelligens vågar jag inte tänka på. Men solljus är bra för imunförsvaret så njut av bilden och glöm hjärnan!

söndag, februari 15, 2009

Poesi är folkligt

"Poesi är bruksvara. Poesi är ett verktyg.
Dikter ska leva. Dikter ska nå sina läsare.
De senaste åren har poesin svängt inåt, avskärmat sig. Blivit en angelägenhet för ingen. Eller värre ändå. För självutnämnda kulturpåvar som skrivit obegripliga diktsamlingar med osprättade sidor.
Lästa av ingen.

[...]

Poesi är folkligt.
Eller borde vara."

Från Marcus Birros blogg den 14 februari som svar på Babel-diskussionen. Läs hela inlägget på www.marcusbirro.se/bloggen/

Dumheter


Såg Babel på SVT2 i onsdags, där man bland annat diskuterade poseins framtid, poesin - vår mest utrotningshotade, jag minns inte om det var ordet "genre" man använde. Det var Aase Berg, Göran Greider och Stig Larsson som diskuterade.
Stig Larsson menade på att poesiläsandet hade minskat på grund av att vi (till och med han själv, tillstod han) har fördummats av all den skit som omges, vi läser de lättlästaste av texter, sms och bloggar var exempel på sådana fördummande texter. Man vaktar inte längre på sina ord, sa Stig Larsson, eller om han sa 'aktar', jag minns tyvärr inte det hela ordagrannt eftersom detta var i onsdags och jag fördummats för mycket av mitt bloggande för att kunna minnas ordagrannt vad Stig Larsson sa i onsdag men om man har sin intelligens i behåll kan man gå in här och se programmet själv http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=102056&a=1437627&lid=puff_1437662&lpos=lasMer
Som bloggare blev jag en aning förolämpad av Stig Larssons uttalande. Som Bodil Malmsten skriver på sin blogg www.finestere.se angående bloggdebatten: "Jag försökte en gång slå ihjäl min man med en stekpanna men det var ingen som ifrågasatte stekpannans förträfflighet." Och bara för det hittar jag inte citatet på Bodil Malmstens blogg så jag vet inte om jag citerar ordagrannt där heller (Dessutom tror jag att jag stavar fel till ordagrannt hela tiden. Fördumning, fördumning). Trots detta, vill jag ändå påstå att mina ord inte behöver vara mer fördummande än Stig Larssons bara för att de skrivs på en blogg. En bloggtext behöver med nödvändighet inte vara lättläst. En blogg är vad den fylls med. Den är ett medium som en bok, en tidning eller en ljudinspelning. Kvalitén på en text i en bok varierar även den, även om den först har filtrerats genom ett förlag (om man nu inte gett ut boken på Vulkan) vilket jag inte alls tror är till gagn för litteraturens utveckling i alla lägen. Förlagen, om några, är styrda av vad som är marknadsmässigt gångbart.
För övrigt anser jag inte att det är vår stigande dumhet (även om jag kan hålla med Stig Larsson om att det florerar en hel del skit omkring oss som påverkar oss negativt i den aspekten - men det får bli ett annat inlägg) som är problemet när det gäller läsning av poesi. Där är problemet att vi TROR att vi är för dumma, att vi någonstans har lärt oss att vi är för dumma. Jag har ofta hört att folk säger att de inte läser poesi för att de inte "förstår" den, som om att läsa poesi gör dem nervösa för att "köra på ett prov". Men poesi ska inte förstås den ska upplevas, den ska kännas.
Jag kan ha liknande problem med modern konst. Där fastnar jag allt för ofta i att jag försöker förstå vad jag ser, ofta undrar jag om någon driver med mig, men jag tycker om att "öva" mig i att komma förbi det där med förståelse. Jag tror att det är nyttigt för själen.
Det är lite underligt att det är så mycket lättare med musik. Jag har aldrig hört någon säga att han inte lyssnar på musik för att han inte förstår den. Det är inte samma press att förstå sig på en melodislinga som en textrad. Har detta att göra med att musik är en mycket äldre konstform? Att det ligger mycket närmare det urmänskliga? En grottmänniska kunde ju dunka en pinne i marken och få fram en viss rytm om han ville men dikter skrev han inte.

onsdag, februari 11, 2009

Mer is och kyla och mörker

Jag läser i senaste numret av Världens historia om Fritjof Nansens försök att nå Nordpolen 1893-96. 1893 låter han sitt skepp Fram frysa fast i packisen uppe vid Nysibiriska öarna med tanken att de ska driva med isen mot Nordpolen. Där sitter de sedan i ett och ett halvt år tills Nansen tycker att det går för långsamt och beger sig, tillsammans med kamraten Hjalmar Johansen, i väg på isen med hundsläde för att ta sig till polen på det sättet. I april 1895 ger de sig av, hundarna får de slakta en efter en för att föda sig själva och de andra hundarna utmed resans gång.
Efter att de gett upp försöket att ta sig till Nordpolen går de på isen fram till slutet av juli månad när de tar sig i land på ön Torup där de övervintrar i den jordhydda de grävt ut åt sig. I artikeln beskrivs den här övervintringen på följande sätt: "Efter åtta mörka vintermånader i hyddan kan Nansen och Johansen i maj 1896 återuppta sin resa". Åtta månader i en jordkula i den becksvarta isande polarvintern avklarade i en mening. Jag klarar inte ens av att föreställa mig hur vidrigt det måste vara. Hur oändligt långa åtta månader måste vara under sådan omständigheter. Hur oändligt långa är inte vintermånaderna här trots tillräckligt med god mat, elektricitet och Internet. Nå, i augusti 1896 var Nansen och Johansen tillbaka i Norge igen.
Johansen började dricka, förlorade fru och arbete och skuldsatte sig. Sedermera tog han livet av sig. Nansen fick sedermera Nobels fredspris. Detta inte sagt som någonslags jämförelse.
Det finns ett foto av Nansen i Världens historia. Han ser...farlig ut på fotot. Han ser ut som någon som bor i en jordhåla mitt i polarvintern i åtta månader och behåller förståndet. Det är liksom en annan kaliber på honom än på Andrées gäng av skrivbordsfolk. Men vad är det för fel på folk som ger sig ut på sådan där färder i sådan där miljöer? Och vad är det för fel på mig som verkar ha snöat in på polarfärder, trots att jag är så trött och led på denna vinter att jag inte vet vad jag ska göra med mig.



tisdag, februari 10, 2009

Snö

Det är inte att drunkna

det är inte att dö

att låta sin flinga

smälta samman med snö

måndag, februari 09, 2009

En hyllning till den coolast poeten

Gud så dumt att gå omkring
i en expanderande kommun
och bara tänka på sig själv!

Gud så dumt att plötsligt
börja hänga läpp så där
i kön framför barnavårdcentralen!

Som om du inte vore en helt vanlig
vilt främmande
människa som alla andra!

Ett litet brottstycke ur en dikt av Kristina Lugns Bekantskap önskas med äldre bildad herre. Ingen annan poet har fått mig att skratta högt när jag läst hans eller hennes dikter, och ändå är det ganska eländiga och sorgliga dikter och skriver.
Kristina Lugn är förövrigt den coolaste bland poeter. Såg henne förra veckan i Babel när hon var där och pratade om sin nya musikal. Det handlade om att det blivit så populärt att skriva dramatik och hon var där tillsammans med Sara Stridsberg, en betydligt allvarligare författare, och då menar jag i allvarlig i sitt uppträdande och i sin syn på författandet osv. Har tyvärr inte läst hennes böcker ännu. Det finns så många böcker. Så många böcker och så lite tid. Kristina Lugn hade som vanligt glimten i ögat.
Att hon valdes in i Svenska Akademin tyder väl på att Akademin inte är helt under isen. Själv kallar hon Svenska Akademin för ”den roliga klubben”.

När jag gick i gymnasiet skulle vi fylla i en sådan här larvig enkät om våra klasskamrater typ: ”vad är hennes bästa egenskap”, ”om hon/han var en glass vilken sort skulle det vara”, osv. På frågan om vilken känd person jag skulle vara blev jag utnämnd till Kristina Lugn. Visserligen var det väl känt att jag skrev dikter men det handlade förmodligen mer om att jag hade ett långt och tovigt hår. Detta utspelade sig under grunge-eran.
Men ändå en ära.

söndag, februari 08, 2009

Andra gången gilt


Ja, det tog honom tre år att få med mig på camping igen men han är envis P och ger sig inte i första taget när han föresätter sig något. Så den gången kom vi ända till Frankrike.
Och trots att vi denna gång hade ett minimalt tält som vi nästan inte kunde ligga raka i och trots att det regnade in på nätterkna så att alla sängkläder var genomblöta så var detta någonting helt annat än Bornholm. Det är något med detta jäkla land där man inte kan få ett lagat mål mat någonstans mellan två och sex oavsett vad det står på eventuella öppettider-skyltar, där hantverkaren som ska laga duscharna på campingen förhoppningsvis dyker upp inom en vecka, där öppettiderna i mataffären är omöjliga att lära sig, där man fortfarande räknar med franc trots att den valutan inte funnits i landet på sju, åtta år, där expediten bakom disken kan ignorera dig fullständigt i flera minuter för att diskutera privata problem med sin kollega trots att det är uppenbart att du vill köpa något. Det är något med detta land som får mig att känna det som om jag kommit hem. Kanske är det verkligen så att jag var fransyska i ett tidigare liv, eller att jag blev bortadopterad av någon fransk familj i min späda barndom.
Eller också är det bara det att det nästan aldrig är kö i tvättrummet på franska bycampingar.

fredag, februari 06, 2009

Nu är färjan bokad!

Färjan mellan Göteborg och Kiel. Första fasen på färden mot Frankrike. Och den sista också för all del men vem vill tänka på den nu. Men på grund av min här mycket omskrivna vidskepelse så glädjer jag mig naturligtvis inte till semestern alls. Ingen vet om vi lever till dess.

Hade någon sagt till mig för en så där tolv år sedan att jag en gång skulle betrakta det som höjden av lycka att bo i tält veckovis på min semester hade jag hånskrattat och tänkt, "Jo, tjena!" I min och Ps späda begynnelse drev han en intensiv kampanj för att vi skulle campa på Bornholm i tre veckor. Mycket skepiskt till detta men ändå mån om att försöka vara till lags (det var som sagt i vår späda begynnelse) tyckte jag att "kanske en vecka...på sin höjd". Det blev två veckor i god kompromissisk anda (det var som sagt i vår späda begynnelse).
Det var en gräslig upplevelse. Åtminstone själva campandet. Campingplatsen var packad till bristningsgränsen. När man gick ut ur sitt eget tält gick man in i grannens. Varje kväll när man stod i tvättrummet och borstade tänderna stod det fjorton personer bakom dig och trampade otåligt med sina necessärer i famnen. Vidrigt. Skulle man duscha utan att ha en kö utanför duschkabinen fick man göra detta vid lunchtid. Duschen hade en myntbox ( i civilisationens krona Frankrike ingår duscharna i priset) och ibland godkände den de mynt jag löddriga fingrar stoppade i den, ibland inte. Alldeles bakom vårt tält bodde en tysk familj med ett spädbarn som skrek hela natten ända fram till femtiden på morgon och när man då äntligen dåsade bort vaknade resten av campingen till och började prata danska utanför tältduken. Det var folk, folk över allt. Detta att trängas med horder av okända människor i trånga tvättutrymmen kanske känns fullt normalt och helt ok för camparen in spe men mig gör det galen.
Till slut fick jag en hysterisk gråtattack mitt i snabbköpet Netto.

Det är ett under hur P lyckades få med mig på ännu en campingsemester. Det tog visserligen tre år innan vi gjorde om det.



tisdag, februari 03, 2009

Ljusets återtåg

I morse var det ljust när jag gick till jobbet!

Firar detta med en euforisk och nästan stridsropande vårdikt från februari i fjol:

kraften har kommit
den strömmar omkring oss
hör ni dånet och bruset
allt är blod och eld
vi går i ljuset!

måndag, februari 02, 2009

Roliga böcker


Man kan ju till exempel pigga upp sig med att läsa roliga böcker. Då kan man med fördel välja något av Donald Westlake. Det gjorde jag i går eftermiddag. Jag vet inte vilken gång i ordningen det är jag läser "Gott uppförande" av denne eminente författare. Som vanligt i Westlakes böcker är handligen förlagd till New York, en stad där den mest osannolika samling människor kan gå för sannolik. I "Gott uppförande" är det nunnor och inbrottstjuvar som samarbetar i salig förening. Som vanligt blandar sig ett sydafrikanskt land i det hela och som vanligt är allt en enda röra.

Som vanligt hör man hur roligt Westlake har själv när han skriver. Han är kvick i språk och vändningar och kastar dig från en plats och händelse till en annan utan barmhärtighet. Han kan bygga upp en rent olidlig spänning för att plötsligt börja göra en mycket långsam och ingående beskrivning av olika mätare hos ett vaktbolag.

I "Gott uppförande" får man dessutom lära sig att en av de fobier man kan drabbas av när man befinner sig inuti en diskmaskin är hydrofobi, fobi för att någon ska sätta på diskmaskinen och diska dig.


Andra roliga böcker man kan pigga upp sig med så här i senvintern är följande:



  • flera böcker av Donald Westlake

  • Wodehouse-böckerna (även om de alla är likadana) Jag föredrar dem som utspelar sig på Blandings slott; t ex "En pelikan på Blandings", "Blixt och dunder"

  • "Liftarens guide till Galaxen". Douglas Adams är ju också en sådan författare som har väldigt roligt själv när han skriver. Ibland nästan lite för roligt. Roligt har också Johan Rabeus när han läser in guiden-böckerna. Han har också nästan lite för roligt emellanåt. Kanske ska man läsa en bok i taget och inte hela serien i ett stäck.

  • Arto Paasilina, nästan vad som helst men helst "Kollektiv självmord"

  • Hela serien deckare om Stadsrådet av Bo Baldersson. Den serien kan man läsa i ett sträck.
För övrigt är årets första semla äten.