söndag, mars 31, 2013

Annat flygande - fast inte så mycket


 
En strålande vacker påskdag vid den lilla byn Tysslingen dit alla sångsvanarna kommer om våren.
 

 
Fast i dag var det inte direkt behov av några varningsskyltar för svanflykt direkt.


Ännu har de inte kommit, alla hundratals svanar som brukar hålla till här. Det var bara 77 stycken idag. Och en havsörn! Men den såg vi inte med blotta ögat i alla fall. Och vad är egentligen en varfågel för något? Det låter ju lite äcklig...
Jag har alltid undrat hur man bär sig åt när man räknar dem, de sitter ju inte stilla direkt.

 
Att det inte är så många svanar ännu beror på att det forfarande är is på den lilla sjön, sägs det.
 


Bakom de riktigt seriösa fågelskådarnas kikare, förlåt tuber, är man exalterade över att man har sett råkor. Själv trodde jag att råka var en fågel i stil med kråka eller kaja och dem är det ju sällan någon som står på huvudet för att de har sett direkt.

 
Egentligen är jag nog mera av en hundskådare. Det här tyckte jag var ett synnerligt gulligt och tålmodigt exemplar av border terrier:
 




lördag, mars 30, 2013

Flyga och fara

Här intill ser ni samtliga kvastar som fanns tillgänliga när jag skulle ut och fara igår. Bara några dagar innan skärtorsdagen hade någon (vaktmästaren?) ställt in ytterligare en kvast, en liten pinnig historia med tillhörande skyffel, alldeles innanför porten. Det var väl någon (vaktmästarn?) som kände till att det skulle vara stor efterfrågan på kvastar den här helgen. Jag vet inte riktigt vad skyffeln har för funktion vid flygningen, men jag kan se för mig hur ett gäng häxor som spelar påskäggspolo med dem.
Nu hade någon redan hunnit lägga beslag på den här nya fräscha kvasten när jag skulle ge mig iväg igår och inte kände jag mig riktigt säker på att de befintliga kvastarna skulle bära mig hela vägen (Fem mil enkel resa och så skulle jag ju hem igen samma dag.) så jag bestämde mig för att sätta min lit till kollektivtrafiken.


På stationen verkade det vara något fel på den ena biljettautomaten. Det är en sådan här apparat där man ska peka på skärmen. Jag pekade på skärmen men ingenting hände. Jag knackade på skrämen
med samma resultat. Jag hamrade på den. Ingenting.
   Vid den andra biljttautomaten var det kön från Helvetet. ("Fast det vore väl värre om det vore kön till Helvetet." tänkte jag, en aning ovidkommande. Fast sedan ändrade jag mig och kom fram till att det är värre med kön från Helvetet för vem vet vad det kommer för folk och varelser därifrån. Å andra sidan verkar det ju mer logiskt att kön går åt det hållet, alltså från, när det handlar om just den platsen.)
Då fick jag se att det satt en kvinna bakom en av biljettkassorna (Det finns faktiskt sådana fortfarande på var station), därinne var det inte någon kö varken till eller från, så jag klev in fram. Kvinnan i kassan hade en blå väst med ett emblem från ett av våra tågbolag. Jag skulle ju åka både tur och retur och det visade sig att returresan skulle ske med ett annat bolag än det på emblemet.
"Där är det billigare att köpa biljetter på tåget." sade kvinnan i den blå västen. Jaha.
Turresan, så att säga, skulle ske med det bolag vars emblem kvinnan hade på västen och den biljetten skulle kosta 76 kronor. Det var en personlig biljett och jag fick uppge mitt namn som kvinnan noggrant skrev in i datorn. Det var så omständligt så jag nästan fick en känsla av att befinna mig i Frankrike. Den känslan är för mig förknippad med någonting mycket positivt och kanske var det därför det dröjde tills jag kommit långt ut på perongen innan jag kom ihåg att jag köpt biljett till samma tåg, samma tid och samma veckodag för tre veckor sedan. Då hade jag köpt den i biljettautomaten och den hade bara kostat 50 kronor den gången. Men kanske var det inte lika viktigt att upplysa om hur man köpte biljetter billigast från det egna bolaget. Jag orkade inte gå in och dividera om saken. Hade det varit i Frankrike hade jag inte kommit någonstans med det dividerandet och det hade jag väl förmodligen inte här heller. Den positiva känslan var emellertid inte kvar.

Biljetten till returresan kostade för övrigt lika mycket att köpa på tåget som det hade kostat att köpa den i automaten. Vad det hade kostat att köpa den av damen i blå väst får jag väl aldrig veta och det kan ju för all del göra detsamma. Nästa år får det nog bli kvasten i alla fall.





torsdag, mars 28, 2013

Upp, upp och iväg!

 
 
 
Jaha, då har jag svidat om, trimmat kvasten och sparkat ifrån och är på väg. Snart ses vi i Blåkulla!
 
Glad påsk på er!

söndag, mars 24, 2013

Vårdagjämning?

I onsdags var det vårdagjämning. Jag firade detta med att måla tånaglarna. De blev gröna i år eftersom jag till min egen förvåning inte kunde slita mig från den "påfågelgröna" färgen i butiken. Jag hade egentligen tänkt att köpa en sådan där röd som är så mörk att den nästan är svart, men det blev grönt av alltihopa. Egentligen passar det ganska bra eftersom mitt skrivprojekt är grönt. Varför och hur ska jag förklara en annan gång.





Trots att det var vårdagjämning yrde snön i luften och det var fullständigt iskallt ute. Alla omkring mig och jag allra mest pratade om vädret och att "nu får det faktiskt vara nog!". Dessutom gnällde jag hela tiden över att sviterna efter min influensa/förkylning/migränattack inte har gett sig ännu. Jag orkade ingenting och allting kändes oöverstigligt tråkigt. Dessutom var jag irriterad över att jag var så tråkig själv att jag bara pratade om min hälsa och vädret.

Ända tills min mamma ringde och gnällde över alla som gnäller över vädret. Det har väl varit kallt tidigare så här års, menade hon, det var väl inget speciellt med det.
Då blev jag hemskt irriterad på henne tsället för att hon inte begrep att det är fulltständigt, absolut livsnödvändigt att det blir varmt omgående, att solen får lysa, att gruset börjar knastra mot torr asfallt under skorna, att skorna är lätta vårskor och att termobyxorna kan stuvas undan långt, långt in i garderoben. Detta måste ske NU, annars kan det sluta med...Döden!
Dessutom var det så kallt där jag gick och pratade med min oförstående mor så att fingrarna höll på att frysa fast i mobilen. Men det berättade jag inte heller för henne.

Jag gick förbi vintergäckorna för att se vad som hänt med dem i den här kylan och de stod kvar, gula och envisa som synden. De gav sig inte, trots snålblåst och snö. Ger sig inte de ska inte jag heller göra det!

lördag, mars 23, 2013

Pausmusik

Hm, det verkar nästan som om jag ställde in hela den gångna veckan på grund av bristande intresse, åtminstone vad bloggande anbelangade. Och en del annat också...

Ibland behöver man en paus, ett avbrott. Så vi tar och vilar oss lite. Ta er tid att lyssna på Arvo Pärt, Lamentate. Det tar knappt 13 minuter av er tid. 13 oförglömliga minuter. Tro mig.








söndag, mars 17, 2013

I morgon är en annan dag

Morgondagen är inställd på grund av bristande intresse. 
Så stor det på en av lapparna i David Batras bok Den som inte tar bort luddet ska dö.
Den lappen är lite kul, tycker jag. Jag brukar tänka på den på söndagskvällarna.
Morgondagen är inställd på grund av bristande intresse.

För måndagsmorgonen känns väl aldrig så outhärdlig som just på söndagskvällen. Sedan när det blir måndagsmorgon tycker jag att det går ganska bra. Eller ja, kanske inte just på morgonen för då känns det ju alltid som man hellre vill hoppa från ett högt hus än att gå upp ur sängen.
Men sen. Sen går det ganska bra. Jag menar, jag trivs ju bra på jobbet och så...

Men just nu, just ikväll så är morgondagen inställd på grund av bristande intresse.



onsdag, mars 13, 2013

Från det ena till det andra

Har legat sjuk ett par dagar och kunnat njuta av de förlustelser som TV-mediet har att erbjuda dagtid. I tisdags hade jag sådan tur att det visades en gammal svartvit goding från 1941, nämligen uppföljaren till Swing it, magistern!: Magistrarna på sommarlov .
Ni som har varit med här ett tag vet ju att de gamla, svartvita godingarna ligger mig varmt om hjärtat. Här fanns massor med gamla godingar med som Karl-Arne Holmsten, Thor Modéen, Hjördis Pettersson och John Botvid, ni vet han som alltid pratar i mustaschen och säger gottgottigottgott. Fast det gjorde han inte i den här filmen.
I nedan klipp från filmen sjunger Alice Babs att det finns de som har kallat henne slyna för att hon sjunger swing. Men det tror jag inte på. Ingen kan ens på den tiden det begav sig ha tyckt att Alice Babs var något annat än en genompräktig, käck tös.
Det låter inte riktigt som om Alice tror på det själv, tycker jag.





Idag var det ett program om en stamm kirgizer som bodde "på världens tak" uppe bland bergen i Afghanistan och jag fick lära mig växelkursen i kirgizisk valuta:

För två får fick du en åsna
För tio får fick du en jak
För tjugo får en häst
För trettio får en kamel
För hundra får fick du en fru.

Man ondgjorde sig i lägret över just frupriserna. Förr i världen kostade en fru tio får men numera var det ont om fruar och priset hade alltså gått upp. En av männen bytte till och med sin äldsta dotter mot en fru till sin äldste son för att släktet skulle fortgå.
Den blivande brudgummen fick under vintern företa en svår resa genom is och kyla på branta bergssluttningar för att byta till sig livsmedel mot jakar för att stammen skulle överleva vintern. Det gällde att kunna byta till sig tillräckligt med förnödenheter samtidigt som han var tvungen att ha kvar tillräckligt med jakar för att forsla hem dem igen.

Man kastas verkligen från den ena ytterligheten till den andra när man tittar på dagtids-TV. I morgon hoppas jag att jag kan jobba igen.

söndag, mars 10, 2013

Helgen tom och vit i min dagbok

Veckans dikt får bli en slags "påminnelse" till mig, eller ett slags uppmuntran efter denna totalt meningslösa helg som har tillbringats i sängen tillsammans med illamående och blixtrande huvudvärk. Allt planerat har fått ställas in och inget av värde blivit gjort. Gårdagen låg jag till sängs och idag har jag suttit och hängt framför tv några timmar innan jag gick tillbaka till sängen. Nu jag neddrogad och uppallad med datorn på magen för att åtminstone låtsas göra något. Det är ingen bra period just nu.
Men också den här helgen har varit "full av pulsslag och andetag, cellers liv och död och det tysta byggandets fullhet." Också den här helgen var "omistlig."
Håhå jaja.


lördag, mars 09, 2013

Utan större orsaker

Angående det där skrivprojektet som plötsligt går så jäkla bra och som jag inte tänkte skriva om:

Jag förundras över att jag inte funderar så mycket på varför jag skriver det längre. Det är en smula märkligt eftersom det var en sådan total bromskloss så länge, en veritabel vägspärr. "Varför i hela fridens namn ska jag skriva detta? Vad är syftet?"
Problemet har inte varit att jag inte vet varför jag skriver utan att jag inte ansett mina motiv vara goda nog. Jag har alltid känt att syftet måste vara så storslaget; ett botemedel mot AIDS eller cancer, en lösning på världssvälten och den ekonomiska krisen, och under detta ok har jag dignat.
Vem orkar lyfta pennan med sådan ambitioner!
Ja, nu är det väl flera som har gjort det, men jag är inte en av dem.

Mitt enkla syfte med mitt projekt är att sprida det gyllengröna ljuset. Utan att använda kemikalier.

torsdag, mars 07, 2013

Lite slitigt just nu

Jag är en sådan som drömmer mycket. Både i vaket och i sovande tillstånd, men här ska det handla om sömndrömmarna.
Jag drömmer väl inte mer än andra men eftersom jag sover oroligt och vaknar ofta så minns jag mycket av vad jag drömmer. De senaste veckorna har varit ganska kämpiga nattetid och jag känner mig lite trött. Här nedan tänkte jag presentera ett litet axplock av vad jag gått igenom på sista tiden så kanske ni förstår varför jag känner mig sliten. Märk att detta är saker jag varit med om i sömnen. Hade jag varit med om det i vaket tillstånd hade jag nog inte bara varit lite trött.
 
Det började med att den mentale styrketränaren Olof Röhlander, som jag får peppingmail från varje måndag, genom en i mitt tycke inte särskilt djuplodande intervju konstaterade att jag hade ADHD-SH. Jag vet inte riktigt vad SH skulle stå för men så var det i alla fall. (Precis i den stund jag skrev detta insåg jag att jag inte visste vad ADHD stod för heller. Skäms på mig! Så jag googlade: Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder.) Hur som helst så fick jag i alla fall denna diagnos presenterad i ett vackert grönt häfte och jag tänkte av någon anledning: ”Jaså, jag hade en diagnos i alla fall!”
 
Bara någon natt senare deltog jag i en tävling mot en gammal barndomskamrat. Vi skulle kasta in bomull i varsin stålkorg så snabbt som möjligt och ur denna bomull skulle då ett grått djur med lång nos, som kallades mufflare uppstå. Flest mufflare vann.
   Jag fick snart problem eftersom det blev så många mufflare i min korg att de riskerade att klämmas ihjäl. Vid sidan av tävlingsområdet diskuterade man huruvida man skulle avbryta tävlingen med tanke på djurens säkerhet men jag hade fortfarande massor med bomull kvar och fortsatte att hiva in det i gyttret av mufflare, bara för att vinna tävlingen. Min barndomskamrat hade redan kastat färdigt all sin bomull och hennes mufflare var urtagna ur korgen och räknade. Betydde detta att hon hade vunnit tävlingen eftersom hon var så snabb? Detta oroade mig mer än att mufflarna for illa. 
Hur det slutade; vem som vann eller hur många mufflare som dog vet jag inte. Antingen vaknade jag innan det var avgjort eller också tog en annan dröm vid.
Själva mufflarna tror jag har sitt ursprung ur att jag sträcklyssnat på Harry Potter –böckerna där det magiska djuret mifflare förekommer.
 
Igår natt var jag inte med själv i drömmen och det var kanske lika bra. Då drömde jag nämligen om en man, endast iförd höftskynke, som var tvungen att bli matad genom öronen för att över huvud taget få i sig någon näring. Matintaget beredde honom en sådan smärta i hela kroppen att han efter varje matning var tvungen att ligga och skaka i fosterställning.
 
I natt lugnade det ned sig något. Då drömde jag bara att det kom en firma och bytte ut alla lampskärmar på jobbet. De nya skärmarna var småblommiga och hade ett helt annat företags logga på sig, vilket beredde oss en del bekymmer. Men jämfört med att behövas matas genom öronen är ju inte småblommiga lampskärmar något större problem. Även om de här var sällsynt fula.
Om någon har någon bra tolkning på någon av ovannämnda drömmar så ser jag fram emot att höra den. Tror jag.

onsdag, mars 06, 2013

Vidare vårtecken!



Vintergäck heter den här blomman, eftersom den bruckar gäcka vintern. Gäcka enligt Svenska Akademins Ordlista: svika, omintetgöra. Blommorna omintetgör vintern. Dessvärre brukar blommorna på just detta ställe svika mig när det gäller vinterns omintetgörelse. De är tidiga här och oftast brukar det bli ett bakslag trots att de har kommit.
Men idag fanns det där! Idag den 6 mars 2013.

söndag, mars 03, 2013

Vi går mot bättre tider

Något som faktiskt blivit av av alla mina nyårsidéer är mitt lilla fotoprojekt att ta en bild på samma plats, vid samma tid, på väg till jobbet den första arbetsdagen varje månad, bara för att se hur det förändras. Och det är ju ett tydligt bevis på att det går mot ljusare tider. Tro mig, tro mig!


Januari

Februari


Mars
 
 


fredag, mars 01, 2013

Tristlistan

Istället för de där listorna med nyårslöften har jag börjat ägna mig åt andra listor, som visserligen emanerar ur ett av nyårslöftena: att arbeta med det inre lugnet. Slappna av!
Jag har en förmåga att haka upp mig på sådana där saker som man måste göra men sällan har lust med, att rabbla dem som maniska ramsor i huvudet innan jag kan börja göra något åt dem. Jag kan hålla på och snurra runt i huvudet med sånt som jag ska göra flera dagar i förväg: ”På torsdag ska jag först gå och handla och sen ska jag dammsuga och sedan ska jag skicka i väg det där mailet och sen ska jag och sen ska jag..”
Istället för att börja med allt det där på torsdagen börjar jag på tisdageftermiddag. Ofta rör det sig om bagateller som jag gör till något jättestort. Därför har jag börjat med Tristlistan. Alla sådana där måsten skriver jag ned på ett papper och sedan får de hålla sig där på pappret, istället för i mitt huvud. Det funkar ganska bra.
Eftersom jag har ett enkelt sinne tycker jag att Tristlistan är ett lite kul namn. Bara det gör att det känns lite roligare.
Det är ju tur att man kan bli upplivad av bagateller också. Inte bara stressad.