BOURGOGNE

Det är så lätt att få för sig saker när man är ute och reser. Personligen har jag särskilt lätt att få för mig saker i Frankrike och särskilt då i Bourgogne. Jag får för mig att bodde jag bara Här skulle det inte finnas någon slentrianvardag, inte något ekorrhjul. Inte ens om jag behövde arbeta skulle det bli enformigt. Bara jag bodde Här skulle jag hela tiden njuta så där fullt av livet som jag annars bara gör på resa. För det är i Bourgogne mitt sanna väsen bor.

Couches


De senaste fem åren har mitt sanna väsen bott i tält några veckor varje sommar på de gyllene kullarna kring den fridfulla lilla byn Couches. Det är omöjligt att förstå det faktum att byn har härjats av så väl tempelherrar som franska revolutionärer och diverse andra maktlystna män genom åren. Vart 20:de år sedan medeltiden härjas Couches dessutom av en drake som bara kan oskadliggöras med musik. Som tur är sluter hela byn upp i enad front för att bekämpa odjuret.



                                                                                                                                 
Senast draken pestrade Couches var i augusti 2008 och trots att den dröjde sig kvar i utkanten av byn i början av sommaren 2009 vågade vi även detta år duka upp vårt bröd och vår ost i kvällningen, luta oss tillbaka i campingstolarna, snurra en rubinröd, högkvalitativ vätska i ett plastglas och njuta av de gyllene kullarna där korna fridfullt betar sig fram och åter.




Vinbyarna

Alla dessa sagolikt vackra små byar med sina små vingliga stenhus med sneda fönsterluckor och vita spetsgardiner i fönstren. I varje by, om den så bara består av två bostadshus, finns en kyrka, en bar, ett krigsmonument, ett bageri och ett okänt antal vinbönder. För de här, till synes så oanseliga byarna är världsberömda för sina viner som har odlats här på samma plats, på samma sätt i generationer.
I hålan Vosne-Romanée odlas och vinifieras ett av världens dyraste viner; Romanée-Conti.
På många ställen i byarna kan man ringa på dörren hos odlarna och provsmaka vinerna tillsammans med vinbonden själv. Den trevligaste vinbonden bor i Volnay, heter monsieur Boillot och har vin som hans farfarsfar gjorde på 1800-talet i sin källare.


Om sommaren avlöser festerna varandra i byarna. Det är fester av alla möjliga skäl och orsaker, själv har jag varit på musikfest, åsnefest och potatisfest. Oftast avser festen en speciell maträtt. En speciell korv, som jag inte kan stava till, är till exempel föremål för en hela två dagar lång fest.



Autun


Roms syster.
Ja, en gång i tiden kallades staden faktiskt så och den grundades av kejsar Augustus.
Här finns, förutom den antika stadsporten, ett janustempel och en amfiteater som idag visserligen är återuppbyggd men som i sin ursprungsversion var en av romartidens största. Påstås det.
   Som om inte detta vore nog menar man att en av (!) Lazarus gravar har varit belägen här. (Jesus väckte ju upp honom från det döda så naturligtvis behövde han fler gravar eftersom han var tvungen att dö åtminstone en gång till. Han har en annan grav på Cypern också, förutom den första i Israel.)
Dessutom har man hittat Jesus eget huvud i samlingarna på Rolin museet som även förutom det är ett sju särdeles museum. Visserligen var huvudet i sten och hörde till skulpturen över västra porten till den magnifika katedralen, men ändå.
Det viktigaste är att här finns restaurangen Le Lutrin vars uteservering är gyllene, gyllene om kvällen i skenet av de medeltida lyktorna. Då känns det som att sitta i ett vardagsrum där katedralen själv utgör en av väggarna och tryggare kan ingen vara. Allt är stilla
Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet människan som lån.
(Per Lagerkvist, Det är vackrast när det skymmer)




Beaune



Beaune är vinhuvudstaden i Bourgogne. Beaune är den vackraste av städer. Beaune är mitt sanna väsens huvudstad. Marken under staden är perforerad av vinkällare, varav en del är öppna för besökare. Här finns världens vackraste "fattighus", Hotel Dieu. I Beaune kan man även se en mullig Soldansare ta några lätta danssteg på de medeltida gatorna.

Eller stå framför kaffeautomaten bredvid den stora vinpressen utanför konstmuseet och försöka begripa sig på hur man får ut kaffe utan en överdos socker ur maskinen. I fem års tid har hon försökt utan att lyckas, trots att instruktionerna är skrivna på tre språk. Tre språk som hon påstår sig förstå. Eller med en baguette under armen balansera en skållhet pappmugg med kaffe längs rue Paradis på väg "hem" till det gamla ombyggda klostret Abbaye de Maizières och utsikten över de älskade takåsarna.



Eller också går hon runt på lördagens marknad bland grönsaker, frukt, bär, korvar, ostar och oliver, fisk och räkor och bakverk, grillade kycklingar och grisar, skinka, bröd, keramik och karameller, handgjorda tvålar, antikviteter och böcker och textil, kryddor, träslevar, nyslaktade kaniner, sylt och marmelad och halmhattar.







Men i år ska hon inte dit. Inte besöka sitt sanna väsen på de gyllene kullarna i Couches eller i de smala gränderna i Beaune. Inte äta kebab hos familjen Hamama på restaurang O-dix eller drabbas av blodstörtning i de långsamma köerna i mataffären Géant utanför Torcy. När åsnorna skriar som i dödsångest över Couches kommunala camping kommer ingen soldansare att vara där och höra det. Den unge mannen med dreadlocks ska inte avbryta sin crépesgräddning i den blå husvagnen på loppmarknaden i Nolay för att hälla upp kaffe i en brun plastmugg åt Soldansaren.
Och ändå, trots det, kommer det att växa litervis med vin på Bourgognes kullar den här sommaren också.



1 kommentar:

Skatan sa...

Du har då verkligen något att längta till ... till nästa år kanske. Och du fick mig att längta också. Det är väl konstigt att man kan känna sig så hemma, så "själsligt" hemma i något annat hörn av världen att man skulle vilja bo där, åtminstone ofta. Man måste nästan ha bott och levt på de här platserna i något tidigare liv. Jag har kanske inte en så stark känsla för någon plats som du har men ändå ...

Du gör det lockande att åka till Frankrike och ditt smultronställe i alla fall.

Kramar!