lördag, december 31, 2011

Buller och bång

Detta skulle ha skickats igår men jag tror att det kom på avvägar:Buller och bång. Nyårsraketerna har redan börjat avlossas över Lubeck. Här går man verkligen in för att spränga det gamla året i luften. Igår blandade sig åskan i saken och avfyrade några rejäla knallar och en hagelskur över oss. Som tur är kan man ännu värma sig med glüwein på resterna av julmarknaden. Men i dag har det varit vackert promenadväder och jag har lyckats häva ur mig en mening innehållande tyska, engelska, italienska och franska och ändå lyckats få det jag ville. Ett mycket tillmötesgående folk, tyskarna.

Grubblerier

. . . själv grubblar jag över mina nyårslöften.

Tiden går

Klockan tickar sig närmare tolvslaget. Det blir allt färre timmar kvar av 2011. Alla människor bär omkring kartonger med berlinermunkar. . .

tisdag, december 27, 2011

Nyår däremot...

...det är något annat!
Nyår är min favorithelg. Nyårsafton är min favoritafton. Nyårsdagen min favoritdag. Denna blanka, vita dag när man, lite sömnig och dagen-efter-dåsig, går på promenad genom staden för att se om den fortfarande finns kvar.
Det gör den oftast.
Trots att dess invånare gjorde sitt bästa för att spränga den i bitar dagen innan.
På nyårsdagen vilar staden (och dess invånare), det doftar kallt och kallnad krutrök och resterna av de skjutna raketerna ligger kvar och skräpar.

Men ändå är nyårsdagen årets renaste dag. Denna dag är allting möjligt, året ligger som ett oskrivet blad framför en, som ett fält av nysnö, ännu inte beträdd av någon eller något. Varje år kan man bli en ny människa. Om man vill.
Jag avger alltid en mängd nyårslöften; om skrivandet, närvaron i livet och att i år ska jag verkligen köpa det där dockskåpet jag alltid drömt om, osv. Det där med bantningen brukar jag inte beröra särskilt, men träningen.
Närvaron är det viktigaste.
Och varje år tror jag att det är möjligt, att det här året ska jag verkligen kunna suga ut det mesta ur varje sekund.
Jag tror det, det här årskiftet också.
Det nya året ska, i mitt tycke, väntas in på den rena, vita, närvarande yta som kallas "på resa". Man behöver inte resa så långt. Förra året var vi i Norrköping. I år ska vi återuppta traditionerna och resa till Lübeck. Förra gången vi firade nyår där var jag nybliven arbetslös. Det har runnit en del vatten under broarna sedan dess...
Ett särskilt Gott Nytt År vill jag önska mina gamla kollegor på det då nyss förlorade jobbet.



fredag, december 23, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 24

Sista luckan i kalendern, en dag försent. Och kanske lika bra det eftersom den kanske mest leder till prestationsångest då den illustrerar ett julfirande som egentligen inte riktigt finns. Åtminstone har jag aldrig varit i närheten av något liknande, inte ens när jag var liten och fortfarande kände av det där pirret.

Jag är ingen större julälskare, faktiskt. Det är inte riktigt hälsosamt att en speciell dag på året ska allting vara så jävulskt perfekt att det inte går att uppnå, att man ska ha stressat halvt ihjäl sig i över en månad innan och ändå känner att man inte riktigt nått fram och att många känner sig särskilt misslyckade och ensamma just denna dag för att de inte har allt det där man "ska" ha.

Så när ni tittar på dagens (eller gårdagens klipp)kom ihåg att det bara är en film!


Nostalgikalendern: Lucka 23

Uppesittarafton!

torsdag, december 22, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 22

Om man orkar vänta genom en del tecknade trailers i det här klippet så kan man avnjuta ett klipp från tv-serien Tjejerna gör uppror, som är baserad på boken med samma namn. Den boken ÄLSKADE jag när jag var ... yngre.
Serien är tydligen från 1977. Då var jag två år men jag minns mycket väl att jag har sett den. Förmodligen gick den i repris några år senare.

onsdag, december 21, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 21

Dubbelsvindlarna. Rolig deckarserie med Björn Gustavsson i rollen som Studierektorn som ibland tänjer en aning på lagens gränser, trots sitt helylleyttre.
Tror att det gjordes flera serier: Enkelstöten och Dubbelstötarna, bland annat.
Bygger på Tomas Arvidssons böcker som jag kan rekommendera om man vill ha lite lätt mysläsning en söndageftermiddag. Eller vilken eftermiddag som helst för all del.

tisdag, december 20, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 20

Tv-serien Clark Kent om ett gäng karlar i medelåldern som plötsligt får idén att samla ihop det gamla bandet från ungdomen och åka ut på folkparksturné.

måndag, december 19, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 19

Glömde ju, i såpeuppräkningen, den stora nostalgisåpan: Det var då. Den gick parallellt med Storstad vill jag minnas och utspelade sig från 50-talet, tror jag, och framåt.

söndag, december 18, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 18

Detta kan vara Galenskaparna/After Shaves roligaste sketch. Galenskaparna och After Shave har försett oss med så mycket bra och i livet användbara fraser, som till exempel:
"Postorderskit!"
"Då blir det verkligen piiiinsamt!"
"Du är inte vanligt ful, du!"
och
"Gjorde jag tecken nu igen!!"



lördag, december 17, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 17

Jonas Gardell talar om skräckfilm. Det är en klassiker av grundbultskaraktär i det moderna svenska kulturarvet. Och så är det med det.
Ett extra Ninananinana...till Meijha.

fredag, december 16, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 16

Här kommer min absoluta favoritserie alla kategorier: danska Matador. Man skrattar, man gråter, man vrider sig av olust och man myyyyser. Den har allt.
Men jag är lite osäker på om den hör till nostalgiavdelningen. Jag har ju boxen och tittar på den med jämna mellanrum och nostalgi innebär väl att något hör till det förgågna och att man tänker tillbaka på det. Men den måste ändå vara med känner jag...

torsdag, december 15, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 15

Kuta och kör!

Fars inspelad på teater med live-publik. Heter det live publik? Hur som helst gick den i flera repriser på tv i början av 90-talet och min kompis hade den på ett vhs-band som vi i bekantskapskretsen slet på.
Björn Gustavsson (inte den nye, utan den evige) spelar taxichauffören som lever dubbelliv med två olika fruar. Det funkar bra på grund av hans udda arbetstider, ända tills han är med om en olycka, får ett slag i huvudet, råkar uppge "fel" adress på sjukhuset och därmed kommer en smula ur fas, så att säga.
Typisk förväxlingskomedi.
Jag tycker fortfarande att det är hejdlöst roligt att en medbrottsling är någon som kört för fort med spark.



onsdag, december 14, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 14

John Harrysson i Spanarna fick mig att tänka på Hedebyborna, där han spelar handlaren. Ytterligare en kvalitetsserie.

tisdag, december 13, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 13

Spanarna. En gammal god polisserie från 80-talet som jag ramlade på av en slump när jag jagade klipp från Roland Hassel (vilket det var svårare att få tag på). Den här serien hade jag nästan glömt. Jag var åtta när den sändes och hade väl inte riktigt grepp på vad det handlade om, men jag minns att jag gillade den. Tor Isedal och John Harrysson är "spanarna".



För övrigt kan jag meddela att det är direkt farligt att hålla på med nostaligtv-kalender. Blev smått besatt när jag upptäckte att hela Rederiet, alla 300-vad-det-nu-är avsnitt, låg ute på YouTube. Sedan i söndags har jag sett de 14 första avsnitten. Allt övrigt liv har fått stå på vänt. Jo, jag tog paus för att gå till jobbet, det gjorde jag faktiskt.

måndag, december 12, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 12

Å så var det Snoken. Privatdeckaren som bodde i en sunkig husbåt tillsammans med hunden Tubbe. Hör till kategorin mysdeckare.

söndag, december 11, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 11

Och så kom den då, såpan som sedermera blev en modern klassiker: REDERIET. Den längsta såpan i Sveriges såpahistoria, tio år pågick den 1992-2002. När den började tittade jag och mamma på varje avsnitt tillsammans på tv:n på övervåningen. När den slutade hade jag lämnat föräldrahemmet, flyttat åtminstone två gånger till, kanske rent av tre, jo faktiskt tre gånger. Rederiet hade jag också lämnat bakom mig vid det laget.

lördag, december 10, 2011

Jag missade det nästan!

"Jävlar prisutdelningen!!" kommer jag på och knappar desperat på tangentbordet och i samma stund som jag får igång svtplay ser jag en glad Tranströmer ta emot sitt pris och klappa om kungen.
Jag blir alldeles tjock i halsen. Och det handlar inte om att jag är förkyld, jag är helt enkelt rörd. Även när Peter Englund annonserade att det var Tranströmer som skulle få priset torkade jag en liten tår ur ögonvrån.
Det låter kanske inte klokt men när det gäller idrott är det ju helt ok för vuxet folk att böla över att främmande människor (som plötsligt förvandlats till VI) tar hem vm- och em- och osguld.
Och i år har VI ju faktiskt kammat hem NOBELPRISET!

Nej, inte vi men Tranströmer. Jag känner honom inte annat än till hans dikter men jag tycker ändå om honom. Jag tycker så mycket om honom att det inte gör något att han klappar på kungen (Jag är anti-monarkist och det är inget kungen behöver ta personligt). Det gör faktiskt ingenting alls.
Grattis Tranströmer och TACK!

onsdag, december 07, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 10

Efterföljaren till Varuhuset - Storstad - verkar vara ganska bortglömd idag.

Nostalgikalendern: Lucka 9

1987 var verkligen såpornas år i svensk television. Då sändes även såpan om folkhögskolan Lackalänga, som väl aldrig blev någon jättehit.

Nostalgikalendern: Lucka 8

1987 samtidigt som Varuhuset - ja, kanske inte på samma dag och klockslag, men samma säsong - gick serien Goda grannar i den andra kanalen. På den här tiden fanns det bara två.
Goda grannar var en serie av myskaraktär och fick till slut läggas ned eftersom den inte kunde konkurera med intrigerna i Varuhuset.

Nostalgikalendern: Lucka 7

I den svenska såpans ungdom:




Finns nu även på dvd.

tisdag, december 06, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 6

En serie som jag vet att jag bölade till när det begav sig är Mot all vindar.
Skådespelaren Jon English var en sådan där skådespelare som såg "hemsk" ut i de första avsnitten men som i höjd med det 13:onde och sista avsnittet var "råsnygg". Eftersom han var en good guy. Skönhet kommer inifrån, som sagt...

måndag, december 05, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 5

En annan man, från min barndoms tv-serier, som bara behövde visa sig för att alla faror skulle flykta, kaos ebba ut, alla sorger tröstas, var Charles Ingalls, pappan i Lilla Huset På Prärien.
Vilken man och vilken far!
Stark och klok och mjuk, allt i ett. En karlakarl som inte var rädd att visa känslor.

Hur jag förhöll mig till Lilla Huset På Prärien när jag var liten minns jag inte. Men den här serien har ju repriserarts i cykler genom åren och i vuxen ålder har jag inte sett ett enda avsnitt utan att storböla.
Kanske säger det mer om mig än om seriens kvalitet. Kanske inte.


söndag, december 04, 2011

Likheterna mellan bloggande och motorsågsmasakern

I fredagens dokumentär om Stefan Sundström blir Sundström intervjuad av Kristina Lugn; två av mina absoluta favoriter i samma tv-ruta på samma gång, två av de absolut coolaste.
Kristina Lugn är så cool att det inte gör någonting att vi inte delar syn på det här med bloggandet.
Lung gillar Sundström eftersom han i sin musik har lyckats använda sitt liv, lyckats omvandla det privata till något mer allmänt, som kan användas av andra. Som motsats anger hon rotandet i det privata som förekommer i bloggvärlden.

Jag menar att en blogg är vad den fylls med. Bloggen är verktyget, den är inte mer privat eller ondare än den som fyller den med innehåll.
När jag var barn var det samma diskusion om videon. Den var en ond maskin som stod i hemmen och spelade Motorsågsmasakern för oskyldiga små barn, alldeles av sig själv verkade det som.
Den första film jag så på video var emellertid Jönssonligan får guldfeber.
Jag tror inte att jag tog någon skada.
Mer än att min vän Petra och jag skrattade så att vi fick ont i magen.

Okej, bloggen är heller inte godare än den som fyller den med innehåll. Vid ett annat tillfälle men fortfarande i samband med bloggandet, har Kristina Lugn sagt att har man fått tillträde till medierna, att göra sig hörd där, ska man inte låta andra lida för det. Och där är vi helt överens. Lugn och jag. Man ska inte lämna ut andra på sin blogg. Huruvida man väljer att lämna ut sig själv är väl upp till varje bloggare. Men man ska också tänka på om man drar med sig andra i sitt eget självutlämnande. Så att säga.

För visst, den här bloggen tenderar ju att handla om mig, eller apan som liknar mig. Och nyttan med det kan man ju diskutera. Men själv känner jag att jag har nytta av andras bloggar, möjligheten att utbyta tankar och funderingar om detta att vara vid liv med människor som inte bara blir utgivna på förlag. Till exempel får jag ord att sätta på en känsla som jag ofta drabbas av, av eminenta Lilla Blå:http://http://lillabla.wordpress.com/2011/11/30/ar-det-den-dar-pannkakan-staffan/#comment-18484 (Av någon anledning fungerar inte knapparna på datorn som de ska så därför blir det en så här ful länk)

Så många dagar jag rusat runt som en ekorre i hjulet, utan att ha medvetenheten med mig. Sinnena slocknade som vissnade tulpaner. Allt man måste, allt som ska göras, den rynkade pannan och det förstelnade hjärtat. Det ledsna hjärtat…

----

Det är så mycket i mig som vill ut, så många texter, så många ringlande ormar över pappret. Så lite tid. Så mycket ekorrhjul. Så mycket våld på mig själv.

Särskilt gillar jag formuleringen Sinnena slocknade som vissnade tulpaner. Precis så känns det. Oavsett om det är skrivet på en blogg eller getts ut på Bonniers.

Men som sagt, Kristina Lugn är ändå en av de coolaste. Liksom Lilla Blå.

Nostalgikalendern: Lucka 4

Ämnet Bruce Boxleitner för oss osökt in på serien Familjen Macahan, där han spelar Luke (Seth i piloten). Och visst är Luke en snygging men den riktige hjälten här är naturligtvis Onkel Zeb: Mannen som är så hjulbent att man bara behöver backa in hästen mellan benen på honom när han ska ge sig iväg (Han påminner lite om Johnny Halliday på det viset), mannen som bara behöver visa sig så löser sig den mest hopplösa situation till det bästa.
Se och njut!



lördag, december 03, 2011

Nostalgikalendern: Lucka 3

Under den här perioden i mitten av 80-talet var jag ständigt förälskad, oftast i någon tv-kändis. Var det inte Tommy Berggren i Gösta Berlings saga var det Bruce Boxleitner i Uppdrag Singapore.
Uppdrag Singapore visades också på lördagskvällarna, mitt i Razzel.
Jag hittade inga klipp från Uppdrag Singapore, förmodligen för att jag inte vet vad det hette på engelska.
Men Razzel fanns.

fredag, december 02, 2011

Två luckor i en smäll

Hade tänkt att jag skulle ha någon slags nostalgisk bloggjulkalender som jag hade förra året, med klipp från gamla goda tv-program. Jag hade bara tänkt att jag skulle vara lite mer noga i år, med att det verkligen blev ett klipp om dagen. Det föll redan den första.
Det föll på grund av händelser i det där parallella livet jag lever. Det där parallella obloggbara livet. Det parallella obloggbara livet Verkligheten.

Nu tar jag en liten paus från det verkliga obloggbara livet och slår två luckor i en smäll i den Nostalgiska Julkalendern. (Det är förövrigt märkligt hur många parallella liv man faktiskt lever, utan att för den delen leva dubbelliv. Och att det kan kännas nödvändigt att leva parallella liv för att orka, ibland.)
Det här är inte en gnällig "det var bättre förr"-kalender, snarare är det tänkt som glada glimtar i genren "minns ni".
Fast tv var bättre förr. Till exempel så visades

Lucka 1
Gösta Berlings saga
klockan 20:00 på lördagskvällarna - bästa sändningstid - när jag var 10 år gammal. (Jag var förövrigt mycket förälskad i Gösta Berling = Tommy Berggren, men jag tror inte att jag greppade handlingen fullt ut.) Gösta Berlings saga repriserades för några år sedan, men visades då klockan 23:00 på måndagskvällarna, vilket väl måste klassas som den diametrala motsatsen till klockan 20:00 på lördag. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att man inte anser att Gösta Berling håller för bästa sändningstid längre.



Å andra sidan så är det kanske inte tv som har förändrats. Kanske är det jag.
För ungefär i samma period av livet tittade jag med förtjusning på
Lucka 2
Oss skojare emellan.
Medan jag idag föraktfullt rynkar på näsan åt program som Wipeout. Och vad är egentligen skillnaden?