fredag, juni 27, 2014

Därför att det är roligt

Hjärnans vindlingar är förunderliga. Det är märkligt hur vi kan förminska vår kapacitet och hur vi kan få den att vidgas. Hur mycket av hjärnans förmågor som vi faktiskt inte använder. Och hur vi kan handla så totalt utan logik.

Jag har skrivit på Bourgognboken från och till sedan 2008. Att det har tagit så lång tid beror dels på att jag varit osäker på formatet men främst på att jag funderat på varför.
Varför ska jag skriva om det här, vad är syftet? Det är ju inte en bok som kommer att förändra världen, kurerar cancer, eller lösa krig och svält.
Varför skulle någon läsa detta?

Under de senaste tio månaderna har jag, parallellt med mina våndor över Bourgogneboken, skrivit en novell om en karl i ett utsiktstorn, en novell om en änka till en resande försäljare i hårprodukter och fyrtio sidor om fyra gubbar i en frisersalong. Inte en tanke har jag haft på varför jag gjort det, annat än för att det har varit roligt. Jag tänker inte börja fundera på varför heller. Däremot tänker jag skriva färdigt min Bourgognebok - förr eller senare - av inget annat skäl än att det är roligt. 



tisdag, juni 24, 2014

Citronerna på andra sidan gatan



Citronerna på andra sidan vår gata i Palma har äntligen blivit gula. Jag har hört att citronträdet är så märkligt beskaffat att det inte har säsonger, det bär frukt hela tiden. Det kan finnas frukt i olika mognadsgrad på samma träd, gröna och gula citroner om varandra. Men jag tyckte att det dröjde ovanligt länge innan de gröna citronerna äntligen blev gula på det här trädet. 

Det är ingen som tar hand om citronerna på trädet på andra sidan gatan och det stör mig. Precis som det stör mig att mängder av mandariner förfars på alla mandarinträd som finns i runt om i Palma stad. Det är min uppfostran och mitt ursprung som gör sig gällande när jag ser denna frukt som bara lämnas att ruttna. 
"En ska inte örschla med gussgåvera." hör jag min mammas röst inuti mitt huvud.
Det betyder att man inte ska slänga mat och mer än så, man ska ta vara på det gud ger: svamp, bär och frukt. Det är en synd att låta lingonen ruttna i skogen, att lämna mandariner att falla till mos mot marken. 
Jag ser min mamma framför mig i köket hemma koka saft och konservera päron. Saftmajan och konserveringsapparaten, de där apparaterna som jag aldrig lärt mig använda. 

Numera bor mina föräldrar i lägenhet och saftar och syltar inte längre, men när hyresvärden införde kompostering i huset konstaterade min mamma att de inte har så mycket att bidra med i den komposten. 
Själv har jag vansläktats och slänger dagligen mat, utan att tänka särskilt mycket på det. 
Men citronerna på andra sidan gatan värker i mig. 



söndag, juni 22, 2014

Vikten av att andas

Tillbaka i cyberrymderna igen. Det känns som att öppna en dörr och släppa in ny luft. Precis som det känns när man tar en paus från internetlivet och ägnar sig åt annat. Det är liksom bara olika sorters luft. Eller in- eller utandningar. Båda är ju lika viktiga.

När jag var ganska ung skrev jag den här dikten:

MENINGEN MED LIVET
andas ut &
andas in
repeat to fade

Just då tyckte jag att det var en ganska uppgiven dikt, jag tyckte inte att det fanns så mycket mening med livet, det var bara att andas på liksom. Men nu ser jag det på ett annat sätt. Det här med andningen är ju viktigt, själva grundförutsättning, inget bara här inte. Det är värt att koncentrera sig på andningen.
Och det är ju lite så som livet är, ett enda långt böljande:
intag och uttag,
IRL och cyberrymd,
semester och arbete,
sjukdom och hälsa.

På torsdagen den första veckan av semestern drabbades jag av en liten ögoninflammation. Eftersom jag varit febrig och orkeslös hela veckan och tillbringat torsdagen i sängen, tyckte jag att jag redan fått min beskärda del av ohälsa den här semestern (Det var innan jag visste att jag resterande två veckor skulle vara tokförkyld och hosta lungorna ur mig) och tyckte hemsk synd om mig själv.
Som tur är har vi en liten läkarmottagning bara cirka hundra meter från vår lägenhet i Palma. Läkaren där heter Rafael. Han är i en obestämbar ålder, närmare 60 kanske än 50. Det är något med hans vänstra sida som gör att armen verkar obrukbar och benet släpar lite, men han har varma bruna ögon och med dessa tittade han på mina röda och variga i ungefär 5 sekunder innan han konstaterade:
"Conjunctivitis. Very easy."
För säkerhetsskull drog han ned huden under ögonen också men diagnosen kvarstår.
"Conjunctivitis. Very easy."
Jag förstod inte om det är diagnosen som är mycket lätt att ställa eller om jag lider av en mycket lätt släng av conjunctivitis, men det spelar inte så stor roll. Jag kände mig ändå betydligt lättare till mods.
Rafaels sekreterare skrev ut ett recept på ett brevpapper och Rafael kritade dit sina initialer. Jag visade brevpappret i apoteket som ligger bredvid och fick en flaska ögondroppar. Det hela, läkar- och apoteksbesöket tar mindre än tio minuter. Tacksam bad jag Gud om ett långt liv för Rafael, särskilt då ett långt yrkesliv.

Eftersom jag efter detta succéartade läkarbesök kände mig riktigt uppiggad passade vi på att lämna in lite tvätt på Alice tvätteri som ligger i närheten och handla på det stora supermercadot. På hemvägen stannade vi till och tog en ölpaus på Kebabhaket tillsammans med alla gubbarna som också stannar här och tar en öl efter att de varit och handlat. Jag anar att de här gubbarna har tagit på sig uppgiften att sköta handlandet i hushållet bara för att kunna ta slinka in här och gagga en stund.

En dryg timme efter att vi klev in i Rafaels läkarmottagning, hade vi hunnit med allt detta och var tillbaka i lägenheten igen. Hemma hade jag inte ens hunnit bli uppringd av Vårdcentralen på den telefontid jag förhoppningsvis hade fått mig tilldelad när jag ringt upp dem. Men det är klart, det hade väl blivit billigare när jag väl kommit till en läkare hemma, det hade det nog. Det finns fördelar och det finns nackdelar.
Inandningar och utandningar.