Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Utvalda

Telefonsamtalet

 Det var under förra året, ni vet det där historiskt jävliga 2020, som jag började föreställa mig hur det skulle vara när det där samtalet från mamma skulle komma. Samtalet om att pappa inte finns mer. För det skulle komma, snart kanske till och med. Men inte riktigt än. Det skulle gå liiite mera tid först. Under den tiden skulle något förändras hos mig, något i hjärnan eller hjärtat skulle vrida sig rätt så att jag skulle kunna hantera det. Som om det är så det går till: ”Nu är jag redo, far. Nu kan du dö.” Sen kom samtalet och allt jag hade tänkt om hur det skulle vara, hur jag skulle reagera och agera nollställdes, det gällde inte. Plötsligt var jag bara i det och hanterade det, som om det där som skulle vrida sig rätt vred sig rätt i samma stund som jag svarade i telefonen. Bara för att det helt enkelt var tvunget till det.

Senaste inläggen

Nu är jag också en av dårarna

Det kom lyktor

Hur ska det gå för mänskligheten?

Helgerna i dockskåpet

Nyårsvers 2021

Den simmande tapirens år

Nådens år

Jag kom undan med en krossad fot

Lucka 24: Kärlekens kraft

Luka 23: Julskinka på rymmen