fredag, december 14, 2018

Avskedets stund

På campingen 

Kapitel 50 i vilket camparna lämnar campingen.

Säsongen närmar sig sitt slut. Barnfamiljerna har packat ihop och gett sig iväg för länge sedan. Holländskorna for tidigt på morgonen efter avskeds- och förlovningsfesten. De hade packat ihop alla sina campingprylar under en cerise presenning på en liten kärra och satt upp sina cyklar på jeep-taket. 
"Är det inte konstigt att de har en grön jeep?" fnissar Sonja när hon och Claudille vinkade av dem nere på parkeringen. Hon och Claudille satt utanför restaurangen och rökte cigariller och vinkade till camparna som rullade ut från campingen. Claudille sneglade på Sonja som blåste rökringar rakt upp i luften. Hon hade allt fått lite fastare konturer den där Bauerprinsessan sedan hon var här första gången tidigt i somras med akvarellkursen. Då hade Claudille inte ens sett henne.
    Nu kommer Den Rödbrusige och Monika körande ner för kullen med sin husvagn på släp. De har hört honom harskla och spotta värre än någonsin tidigare däruppe, så de hade förstått att de var på väg. Utanför restaurangen vevar Den Rödbrusige ned fönstret och sticker ut huvudet:
  "Fräller, gräbb, präff, flaseläsk."
Monika lutar sig fram över honom och översätter.
  "Vi kommer tillbaka och hämtar Gertruds husvagn om några dagar."
Claudille och Sonja vinkar med sina cigariller. Uppe vid toalettutrymmena ser de hur WCT-mannen kopplar Rosies husvagn på sin gamla blå Volvo. Nyss såg de hur han pressade ner sitt döda tält i soptunnan.
   "Hur kom hon hit egentligen, Rosie?" undrar Sonja. "Jag har inte sett henne med en cykel ens."
   "Ingen aning." Claudille lägger upp fötterna på plastbordet framför sig. "Hon var här när jag öppnade i våras. Hon kan ha varit här hela vinter, för allt jag vet."

Nostalgikalendern Lucka 14

Alf 

Alf var en sit-com under sista halvan av 80-talet. Alla tittade p den, även om jag inte tror att så många av oss visste att det hette sit-com ännu.
Rymdvarelsen Alf härstammar från planeten Melmac och kraschlandar i en amerikansk medelklassfamiljs garage efter att ha flytt från Melmacs undergång. 
Jag tyckte aldrig att den var särskilt rolig den där serien. Och det tycker jag inte nu heller. 


torsdag, december 13, 2018

Nostalgikalendern Lucka 13

Radioskugga

I mitten av 90-talet handlade det mycket om änglar, kristaller, New Age, moderna varianter av folkmusik, urfolk. Serien Radioskugga där den hippe stockholmaren Alexander lämnar den stora reklamkanalen och flyttar till den lilla avlägsna byn Bakvattnet, sänder radio för femhundra personer, träffar Fader Berg och är med om vattenceremonier, är en produkt från den tiden. En mysig produkt. 

onsdag, december 12, 2018

Nostalgikalendern Lucka 12

En röst i natten 

Godnight Amercka, where ever you are

Så var det polisen som blev radiopratare men som ändå löste en massa fall; den snygge men vemodige Jack Killian. I nedan klipp får vi se hur detta kom sig i förta avsnittet av Midnight caller, eller som det hette på svenska En röst i natten

tisdag, december 11, 2018

Nostalgikalendern Lucka 11

Magnum 

Magnum var en annan deckare, men av en liten annan karaktär än Snoken. Han körde en bättre bil, tillexempel, när han inte var ute i helikoptern. Han hade lite bättre tur bland kvinnorna och bättre ekonomi. Bland annat.

måndag, december 10, 2018

Nostalgikalendern Lucka 10

Snoken 

Den mysige men lite slafsige privatdeckaren Anders bodde i en husbåt och löste lite småtrevliga fall som vem som stal pengar ur kassan på dansskolan och kläder ur restauranggarderoben, och jobbade undercover som konstnär och mobiltelefonsmontör. Den stora sjtärnan i serien var hunden Tubbe, spelad av Turbo som blev en riktig stjärna i media.

Tyvärr är det här klippet ganksa kort men på SVT:s Öppet Arkiv kan man se hela serien.

söndag, december 09, 2018

Nostalgikalendern Lucka 9

Polisen i Strömstad 

Polisen i Strömstad filmades också efter böcker, men de hör inte till böcker som jag samlar på. Hur många böcker som finns vet jag inte riktigt men fem av dem filmades. När jag första gången såg serien var jag sju år och hade en mycket traumatisk upplevelse när polisman Larsson fastnar nere i Strömstads vattenledninssystem. Jag hade mycket svårt att förstå att min pappa tyckte att det var en lustighet, själv tyckte jag att det var hemskt.