måndag, mars 26, 2012

Morgonstund har guld i mun!

Ät inte guld! är mitt bestämda råd.
För om guld smakar som mina morgnar, smakar det ungefär som den där dåliga fisken jag åt till lunch i måndags och den smakade som gammal sumpig, dyig sjöbotten och dröjde sig kvar i munnen långt fram på sena eftermiddagen.
Jag har alltid avskytt morgnar. Alla morgnar. Vardagsmorgnarna är naturligtvis värst. Det var helt enkelt inte Guds mening att jag skulle vara vaken klockan 6 på morgonen. Det är Samhällsstrukturens fel att jag ändå måste vara det. Det är det jävla Samhällets fel, det också. Helgmorgnarna är marginellt bättre. Det har hänt att P har pysslat ute i köket vid halv 10 tiden på lördagsmorgonen och på den vänliga frågan: - Hur många mackor vill du ha? fått det vresiga svaret: - Och vem har sagt att jag ska gå upp!!
Det spelar inte någon roll vad som ska hända på dagen, eller var jag vaknar någonstans. Det hjälper inte ens om det är innanför det fantastiska fönstret på Abbaye de Maizieres i Beaune; det jag känner när jag vaknar och det är dags att gå upp är ändå: Neeej!
Någon kanske skulle mena att det säger något om mig som person, denna min negativa inställning till att gå upp och delta i mitt liv, men det säger ingenting. Har jag bestämt. De senaste veckorna har mina morgnar varit jävligare än vanligt. Jag raglar upp och sitter och stirrar framför mig i flera minuter utan att hitta mig själv. - Nästa som rör mig! tänker jag hotfullt, precis som huvudpersonen i Bodil Malmstens roman med samma namn.
  Jag känner mig yr till långt fram efter förmiddagskaffet. Särskilt yr var jag i måndags morse, tydligen.
I måndags fick vi massage på jobbet. - Du vet väl om att du har bh:n ut och in? frågade massören lite försiktigt. Med tanke på den status det var på mig i måndags morse får man väl vara glad att jag inte hade byxorna ut och in. Eller att jag över huvud taget hade fått dem på mig.

onsdag, mars 21, 2012

Mer kuf-tv!

Jag känner mig direkt agressiv mot SVT för att de har förlagt tv-programmet Babel till den idiotiska sändningstiden 22:15 på onsdagar. Jag ooorkar faktiskt inte hålla mig vaken, jag jobbar heltid på kontorstid. Visst, det finns Play, men vad faan! Faktiskt.
Jag anser att SVT, denna fria television som är fri så länge det inte rör sig om större saker som Melodifestivalen och diverse idrottsevenemang, då det är helt ok att vara "sponsrad". Hur som helst, JAG anser att SVT ska koncentrera sig på program om litteratur, musik och konst och dokumentärer om två gamla bröder som bott hela livet tillsammans i sitt barndomshem utan el, internet och rinnande vatten.
JAG anser att SVT ska överlåta program om inredning, matlagning, bantning och kändisar som tramsar i lekprogram åt de kommersiella tv-kanalerna.

Förra onsdagen var i alla fall min husgud Bodil Malmsten med i Babel och alltså har jag tagit till SVT play. Man kan se henne här http://svtplay.se/t/102834/babel om man likt mig inte orkade hålla sig vaken förra onsdagen. Och hon tål att ses och höras. Jag gillar detta att hon vid 57 års ålder tog körkort och emigrerade. Man är inte död förrän man är död, liksom.
Jag menar inte att det är över vid 57, tvärtom alltså: att för många beter sig som om det är det, som att det är försent för så mycket.
Det är det alltså inte. (Note to self).

söndag, mars 18, 2012

Lördag i Västerås

I lördags morse kunde jag blicka ut över ett grådisigt Västerås från hotell Skrapan, där vi varit på helgutflykt. Vi hade inga särskilda planer för dagen utan gav oss ut på promenad på måfå efter en rejäl hotellfrukost, där jag som vanligt druckit kaffe som om det är en mycket sällsynt och dyrbar dryck.

En smula energisk alltså, travade jag bredvid P längs ån och hamnade i domkyrkan där vi tittade på vacker kyrkokonst och lyssnade på vacker orgelmusik.
Västerås domkyrka har tre stjärnor i guide Michelin, vilket innebär att kyrkan är värd en resa i sig själv, bland annat för många vackra altartavlor. Här ligger ju också Erik XIV begrav, han med ärtsoppan, ni vet.


Sen vandrade vi vidare på andra sidan ån och hamnade till slut på ett vernissage på Ekströms på Köpmangatan och drack ett glas vin mitt på blanka förmiddagen och tittade på vackra tavlor av Olga Semenova.
I Västerås har de också Sveriges bästa antikvariat: Leanders antikvariat.

Jag älskar detta gytter av böcker där man knappat får plats själv. När vi var där för två år sedan bad ägaren om ursäkt för att det var så rörigt. Det hade varit en vattenläcka, sa han. Det var lika rörig nu. Tack och lov!
Källaren är en underbar labyrit med böcker högt och lågt, bokstavligen. Samtidigt är det oerhört välsorterat; avdelningen för böcker på franska (det finns en avdelning för böcker på franska!) är indelad i "romaner", "pocketböcker", "ungdomsböcker" och "barnböcker", på franska!
Den franska avdelningen hittade jag av misstag i en liten skrubb medan jag letade efter lyrikavdelningen. Det tog mig en halvtimme att hitta den och den var enorm! Här hittade jag Orgelpunkt av Anna Greta Wide, som jag har letat efter i flera år!
En mycket trevlig och "närande" dag med såväl musik och konst som god litteratur. På torget hittade vi den här "plattan" med Tranströmers dikt:

Håll ut näktergal!
Ur djupet växer det fram
vi är förklädda
Dagen avslutades med middag på en indisk restaurang. Det skulle ha blivit italienskt men vi hamnade alltså i en annan världsdel. Gott var det i alla fall.
Det är nyttigt att vara ute och resa och få lite nya perspektiv och ny energi. Även om man inte reser så långt.
Nästa resa går till Barcelona.

onsdag, mars 14, 2012

Sådan jag inte skriver om

Jag hade tänkt att skriva om att jag förmodligen har sett fel. Eftersom jag är lite världsfrånvänd har jag lite dåligt koll på tillvarons väsentligheter, som det här med orakade armhålor i tv och hela Ranelid-cirkusen. Jag hade tänkt skriva att jag måste ha sett fel när jag läste att den orakade armhålan ska vara föremål för debatt i tv-programmet Debatt. Tydligen har Ranelids medverkan i Melodifestivalen också varit uppe i programmet.
Plötsligt förstår jag varför jag tycker att det är så outhärdligt med debattprogram.
Det hade jag tänkt att skriva om men jag orkar faktiskt inte.
Istället tänker jag skriva att jag ser väldigt mycket fram emot den här boken som Bodil Malmsten berättar om på sin blogg:

Sedan är det ännu en bok på gång, en handbok i skrivande, Så gör jag (och en undertitel, Bodil Malmsten skriver, eller Bodil Malmsten om skrivande, något sådant.) En bok om hur jag gör när jag skriver. Så sitter jag, så har jag tangentbordet i förhållande till skärmen, hatet mot sladdar, när och hur jag drar sladdar.
Så väljer jag orden för att skriva det jag skriver, så börjar jag, så sätter jag skiljetecken och så tar jag bort skiljetecken.
Vad gäller utropstecken så måste ett utropstecken ha satts dit och tagits bort minst tio gånger för att få vara kvar.
Bara för att jag gör rätt, betyder det inte att alla ska göra som jag.
Boken heter
Så gör jag; Bodil Malmsten om skrivande, eller Bodil Malmsten skriver, alltså Så gör jag
Inte Så gör du.

tisdag, mars 13, 2012

Rapport från sjuksängen

Som om det inte räckte med att våren stått som spön i backen utanför fönstret medan jag legat sjuk i mitt unkna sovrum, idag har jag dessutom haft den jäkla ranelid-låten i huvudet. Om jag inte kan jobba i morgon får jag anmäla mig till någonslags krisgrupp.
Förslagsvis Anonyma Rederister. Liggande i sjuksängen utan kraft att göra något vettigt har jag haft all tid i världen att frossa i min besatthet av den gamla goda tv-serien Rederiet. Är nu inne på avsnitt 169.

Tack och lov visades en svartvit historia med min favorit Åke Söderblom i eftermiddags. Den utspelade sig dessutom i Paris! Åke Söderblom får överta en lottsedel och vinner sälen Oskar som han drar runt i en barnvagn på Paris gator om nätterna. Kanske inte den vassaste Söderblom-filmen, men de fick naturligtvis varandra på slutet. Inte Åke och sälen naturligtvis, utan dottern till mannen som han fick lottsedeln av. Han hade bara känt henne i så där två timmar innan han friade till henne. Men han hade ju sett henne på kort i flera dagar för all del och det kanske kan räcka.
Mm, känner mig i alla fall riktigt stärkt efter denna cinematiska njutning. Hopp om livet!

onsdag, mars 07, 2012

En historisk dag!

Jo, det verkade ju gå vägen!
Inlägget Nya Modebloggen hade tre läsare mer än inlägget Superkvinnans söndag!
Dock infann sig några milda protester från de gamla goda läsare jag har sedan tidigare och jag tänker värna om dem.
Modebloggen gör dock en sista dödsryckning och detta enbart för att det idag har varit en historisk dag i modevärlden:

Jag har gått klädd i klänning utanför en charterort för första gången på kanske tio år!

Sedan har jag blivit upplyst av Neoh om att det inte räcker med att skriva om vad man har på sig, man ska tagga också, så att folk kan söka på till exempel pisseskjutsar och komma till mig. Det är alltså därför Lindex inte har hört av sig och vill köpa annonsplats!

Hmm, verkar lite krångligt det här spekulationsbloggandet. Dessutom har jag ingen tillräckligt bra mobilkamera för det här. Nästa inlägg blir det åter till oordningen!

måndag, mars 05, 2012

Nya modebloggen

Trots era uppmuntrandet tillrop med anledning av mitt ställningstagande i bloggämnesfrågan har jag tänkt att jag ska väl inte vara den som är den. Jag kan väl alltid göra ett försök.
Till att börja med så uppdaterar jag bloggen redan dagen efter det förra inlägget.Sedan tänker jag berätta om vad jag har haft på mig idag och med detta sälla mig till modebloggarna.
Jag har haft ett par nya svarta byxor från Lindex' Generous-avdelning. Varför måste större storlekar alltid ha en egen avdelning och heta något klatschigt som Big is Beautiful och Generous? Varför kan inte storlekarna bara fortsätta förbi storlek 40 och hänga på samma stång?
De här byxorna är sådana där dra-på-byxor som känns ungefär som mysbyxor men förhoppningsvis inte ser ut riktigt så.
Överdelen är en tunika från en Åhléns-rea. Jag orkade aldrig prova den när jag köpte den och den är en smula för stor (!). Man bör nog dessutom vara lite mer bystig än vad jag är för att den ska sitta riktigt bra. Men skön är den. Den känns nästa som ett nattlinne.
Så idag har jag alltså känt det som om jag gått omkring i pyjamas hela dagen och det har varit riktigt avslappnat!
På fötterna har jag haft, vad min farfar skulle ha kallat för pisseskjutsar i mörkblå gummi. De är så hala att jag slirar runt hörnen på kontoret. Har funderat på att klistra på sådana där halkskydd som man har i badkaret på undersidan men det vore ju inte så kul om de förstörde golvet.
Jaha, nu får vi se hur många nya läsare jag får på det här inlägget.
Och jag menar inte att vara spydig mot de bloggare som har modebloggar och skriver om vad de har på sig. Är man intresserad av det är det naturligtvis en sådan blogg man ska ha. Men det känns som om jag borde skriva om något annat.

söndag, mars 04, 2012

Superkvinnans söndag

Läser i tredje numret av tidskriften Skriva om hur man ska bli en framgångsrik bloggare, med många läsare.
"Skriver man mindre än ett inlägg om dagen kan det knappast kallas blogg." menar en av de framgångsrika bloggarna med många läsare som ger tips.
Det här är alltså ingen blogg. I fall ni skulle ha fått för er det.
Sen ska man vara aktuell också.
Till exempel ska man skriva om Melodifestivalen när det är Melodifestivalen och inte tre veckor efter Melodifestivalen.
Mitt problem är att jag inte vill skriva om Melodifestivalen alls, vare sig nu eller om tre veckor. Det skrivs alldeles för mycket om Melodifestivalen redan, det är inte nödvändigt jag också gör det.
Inte heller vill jag skriva om prinsessfödslar eller vilket märke det är på prinsessans barnvagn.
Jag vill inte skriva om mode eller heminredning, som man ska för att få mycket läsare.
Inte vill jag ha en tema-blogg heller.
Jag vill vara Kvinnan Som Skriver Det Som Faller Henne In.
Det här att surfa runt på och lämna kommentarer på andra bloggar bara för att locka läsare till den egna bloggen, tycker jag känns allt för... spekulativt. Jag är kvinnan som kommenterar där och när hon vill.
Så det är kört för mig på alla bloggtoppar.
Men å andra sidan har jag en blogg med ett innehåll som bottnar i mig. Även om det mesta är blaj, så är det i alla fall mitt blaj och inget spekulativt blaj.
Däremot kan jag hålla med Skrivas bloggtipsares tips när de säger att man borde ta sig tid att svara på de kommentarer man får. Det borde jag bli bättre på, för att visa att jag värdesätter era kommentarer. För det gör jag.
Idag är jag, för övrigt, inte bara Kvinnan Som Skriver Vad Som Faller Henne In, jag är dessutom kvinnan som bloggar, tvättar, frostar av frysen och åker Vasaloppet. Samtidigt.
Superkvinnan, med andra ord.