måndag, juni 29, 2009

Man saknar inte båset förrän kon är tom

brukade en väninnas mamma travestera ibland. Och hur rätt hade hon inte i det. Trodde att dagens ångest skulle handla om att vara tillbaka i båset efter en tid på grönbete, inte om utsikten att bli av med båset! Att båset ska flyttas till annan ort.
Den här kon tyckte att gräset var alldelels lagom grönt på hennes sida staketet. Visserligen brukar hon råma lite över att det tar så mycket av hennes tid att sitta i bås men annars tyckte hon nog att hennes bås var ganska trevligt. Som bås betraktat.


fredag, juni 26, 2009

Tyskland

Fördelarna med Tyskland är att de inte har några konstiga öppettider, eller konstiga stängningstider. Man får också ordentligt med kaffe i koppen och det gillar en gammal koffeinknarkare som jag. Till frukost får man en hel termos och det hör liksom till att jag ska dricka fyra koppar och segla ut på stadens gator hög som ett hus. Rittier joghurtchoklad är också en stor fördel med detta land. Det gamla hem-från-semestern-löftet att gå ned fem kilo så snart jag satt foten på svensk mark har börjat cirkla i huvudet. Märkligt att det alltid är just fem kilo jag ska gå ned oavsett hur många kilo jag gått upp sedan förra semestern.

tisdag, juni 23, 2009

Soldansaren i Beaune

En knubbig soldansare tar sina sista danssteg i Beaune. I morgon bär det av mot tyska gränsen. Vi har ätit för sista gången hos Hamamas och tagit ett, om inte tårfyllt, så åtminstone ordrikt farväl, av vilket jag förstod hälften eftersom herr o fru Hamama pratade i munnen på varandra. När vi säger att vi hoppas komma tillbaka och äta hos dem nästa är igen kastar herr Hamama upp armarna i luften och brister ut i, för honom karaktäristiska läten i hes falsett. Jag tolkas detta som att vi är välkomna åter.

måndag, juni 22, 2009

Bro

Jag vill också ha en uteplats på en bro över en å! Och lite längre semester. . .

lördag, juni 20, 2009

Över takåsarna i Beaune

Då är jag tillbaka bland mina takåsar i Beaune. Det är tredje gången vi bor på les Maizier och tredje gången vi fått samma rum. Förmodligen är det att betrakta som ett skitrum eftersom sängen är knappt lika bred som vår luftmadrass i tältet men dessa fönster, dessa takåsar! Det är ett privilegium att ligga sömnlös - på grund av att sängen är för smal - och se ut genom dessa fönster över dessa takåsar. Just nu ligger jag i denna smala säng och äter röda vinbär som jag köpt på lördagsmarknaden och lyssnar på mitt livs första egna Johnny Hallyday-cd som jag också köpt på marknaden. Om en timme drygt blir det vinprovning.

torsdag, juni 18, 2009

Le Lutrin

Om vädret håller sig lika vackert i kväll som tidigare kvällar kommer min tre år långa dröm att sitta på Le Lutrins uteservering bredvid Autuns katedral i det ombonade gyllene ljuset från medeltida lyktor att bli trefaldigt uppfylld denna resa. Vackrare plats om kvällen är svårt att finna. Annars har klosterlivet till en början varit ganska kallt. Har sovit i samma bylsiga mundering som på campingen. Igår var vi i ett fängelse från 1800-talet och där hade de minnsan haft värmesystem. Fängelset var byggt enligt upplysningens idéer om att brottslingen skulle bli en ny människa genom att avtjäna sitt straff i sunda miljöer. Bland annat. Nunnor kanske inte bryr sig så mycket om sundheten i värdsliga ting så som värmesystem. I morgon flyttar vi till Beaune och nästa kloster och även om Autun har Le Lutrin så är det i Beaune jag ska bo när jag vunnit miljonerna. Trevlig midsommar!

tisdag, juni 16, 2009

Fete de France

I dag har bopålarna dragits upp ur den couchoiska myllan och vi står precis i begrepp att flytta till ett, till hotell omgjort gammalt nunnekloster i Autun. Det är alltid lite vemodigt att lämna campingen och sina kor. Att det under fyra timmar igår kväll regnade samma mängd som under Noaks tid gör väl att det inte känns fullt så tungt som vanligt. Jag är också nyfiken på vilken komfort klosterlivet har att erbjuda. Under de senaste dagarna har vi bland annat hunnit med att gå på loppis, där det såldes allt från Barbies hästtransport till korgar med blandade krucifix. Vi har också hunnit med att gå på fest för färskpotatisen. Där kunde man få en pappmugg vin för 5 kr. Ganska billigt tyckte vi. Dessutom serverades festbrickor med en korv, en smörgås, lite majonäs och naturligtvis den befestade färskpotatisen. Snart är det fest för korven andalluette. Den kräver två dagar för att firas av.

lördag, juni 13, 2009

Morgon vid menhirerna

Eller bautastenarna som Obelix skulle kallat dem. Fast han skulle väl ha sagt menhir förresten han var ju härifrån. Hur som helst är de ganska fascinerande. Vem gjorde dem, reste dem och varför? Och vem höll den som högg dem med mat när han var upptagen med att hugga ut flera meter höga stenpelare ur berget. Och varför ansågs det så viktigt att hugga ut stenpelare och resa upp dem i formationer att någon tilläts hålla på med det och inte bara lämnades att svälta ihjäl? Det är ju inte direkt så att någon håller mig med mat om jag skulle få för mig att blogga på heltid. Igår åt vi i alla fall på vårt stamkebabhak i Beaune. Herr o fru Hamama kände faktiskt igen oss i år. På tiden kan man tycka eftersom vi ätit intensivt där i fyra år tidigare. Förmodligen gnuggade de händerna och såg juni månads intäkter säkrade.

fredag, juni 12, 2009

Frukost vid oktagoniska källan

Frukost vid den oktagoniska källan på brödet epi. Igår grillade vi hamburgare som malts och pressats från rent nötkött från lokal ko utan tillsatser, framför mina ögon. Något för ICA att ta efter?

onsdag, juni 10, 2009

Couches igen!

Couches

Tältpinnarna är nedslagna på Couches kommunala camping. Hemma igen efter förra årets exil på Beaunes stadscamping. Den första korken är dragen ur flaskan, flaskan tömd, korna betar sig fram och åter över de gyllengröna kullarna, fåglarna ylar i träden, grodorna vrålar i dammen. Livet är som det skall vara. Vare sig ord eller bild kan beskriva hur vackert det är.

måndag, juni 08, 2009

Frihet som i en liten cell

Ekonomihytt utan fönster djupt inne i färjans brusande mage. Att man kan känna frihet när man färdas på detta sätt! För förkyld för vinprovning. Det blev jaegermeister istället. Ren medicin visade det sig för idag mår jag bra. Trots detta har vi anlänt till Bretten utan missöden.

söndag, juni 07, 2009

I mycket stor hast

några ord innan vi kastar oss i bilen mot Bourgogne. Stressigt i dag. Har gjort en Skogsnuvan när jag försökte sätta på mig trosor i morse.

Hur som helst har jag inte tänkt att det ska bli helt tyst här trots att jag kommer att befinna mig utrikes i tre veckor. En del bloggkamrater funderar ju på det här med varför man bloggar och om man kanske ska ta en paus. Några sådana planer har alltså inte jag.
Naturligtvis kan man ju fundera på vem som har något nöje av att jag skriver en massa oviktigheter här. Men nu har ju jag det och varför jag har det tänker jag inte analysera djupare just nu. Jag säger helt enkelt som Lisa Ekdahl när hon fick frågan om varför hon börjat skriva eget material igen efter att ha sjungit andras under en tid.
"Vad vill du berätta?" frågade den eminente Lasse i morgon-tv. Men Lisa Ekdahl svarade bara att "man mår ju så bra när man skriver". Och så är det ju.
Varför det sedan måste skickas ut i rymderna i en blogg är ju en annan fråga. Kanske är det något med att åtminstone vara ett rop i rymderna istället för bara ett gulnat pappersark i en låda. Nu har jag ganska många sådana ark också...

Nå om tekniken fungerar, mobilen inte går sönder, blir stulen eller något annat elände drabbar oss kommer jag att direktrapportera från vinodlingarna. Tror för övrigt att det mesta kommer att gå ganska bra eftersom jag har blivit förkyld. Ni vet min teori om att det inte får gå för bra, man får inte njuta för mycket, för då drabbas man ovillkorligen av akut diskbråck.
Men nu har jag alltså blivit förkyld och kan unna mig att slappna av och glädja mig åt resan utan att riskera något.

Så, om Gud och tekniken är med oss kommer vi alltså att höras vidare inom kort. Om inte önskar jag er en god juni!

torsdag, juni 04, 2009

Caurso

Jag gråter ganska sällan. Beror nog på något slags fel jag har. Är uppfostrad att "det spelar ingen roll bara man är glad." Men man kan ju inte skylla allt på sina föräldrar. Inte allt och inte hur länge som helst.

Men gråtar gör jag alltså inte särskilt ofta och aldrig på rätt plats. Aldrig på begravningar men alltid till Lilla Huset På Prärien.

Den här sången gråter jag av eftersom den är så jävla vemodig och vacker. Lara Fabians version slår Pavarottis med hästlängder när det gäller känsla. Lyssna och njut! Eller gråt, som jag.

onsdag, juni 03, 2009

Allt beror på från vilken synvinkel man ser på saker och ting

Antingen tycker man att det är jättekul att byxorna som satt så illa förra sommaren sitter perfekt i år

...eller också får man tokpanik över att byxorna som var för stora förra året plötsligt är alldeles lagom.

Jag avvaktar med att bestämma från vilket håll jag vill betrakta detta fenomen tills jag har provat ett annat par byxor som var lagom förra sommaren.

Jag avvaktar med att prova det andra paret byxor tills jag känner mig mentalt starkare. Kanske provar jag dem först nästa år.

Istället läser jag en dikt av Morten Söndergaard i översättning av Jonas Rasmussen, apropå detta med resande och det sanna jaget:

Anonym

Du står med din själ hängande över dig, en drake
lite förskjuten i en tunn lina av tid,
först nu kommer du dit där du var för en stund sedan,
som när man reser och hör själen
komma rumlande in på restaurangen och ropa:
"Hej på dig, gamle gosse" och man vet att det inte är lönt att ducka,
för man är alltid lite bakom, lite efter,
på jakt efter tingen, stömmen av föremål,
dagsrester, främmande ord, människor,
som man först måste skaka av sig, tills en kväll
då du blir dig själv igen och dagarna ligger i jorden
och ruttnar, och du står som ett träd
som kastar en lång kaotisk skugga i gräset
och du blir detta röriga väsen:
drakslukare, bastard, anonym,
bedövad av röster som inte vill hålla käften
och du fortsätter den del av oändligheten som tillhör dig,
du står stilla mitt i virrvarret, står stilla,
står med din själ hängande över dig, en drake
lite förskjuten i en tunn lina av tid,
och så släpper du.

måndag, juni 01, 2009

Apropå det sanna jaget

När dokusåporna var ett nytt fenomen talade deltagarna ofta om att vara äkta framför kameran, inte vara falska. Det innebar att man skulle vara likadan i detta arrangerade sammanhang med vilt främmande människor i situationer som iscensatts för att skapa konflikter, som man var hemma i sin kända miljö med vänner som man känt sedan man gick i blöjor. Att vara sann innebar alltså att vara likadan i alla situationer oavsett Vad som händer dig. Men sådär är det ju inte. Olika situationer och olika människor plockar fram olika sidor hos dig. Och jag tycker att man ska prata annorlunda med sin mamma än med chefen. Det innebär inte att man är mindre sann. Bara visar en annan sida av sitt jag. Så jag kanske får inse att det där morgonvresiga vardagsjaget är lika sant som semesterjaget. Eller semesterjaget en lika stor bluff och vad är egentligen ett sant jag? Hur smittade är vi av varandra? Hur mycket blir kvar om vi skalar av all påverkan