Kvinnan vid brunnen
Varannan dag går jag och fyller på våra vattenflaskor från dricksvattenkranen på torget. Jag känner mig som något ur Bibeln. Men jag träffar ingen blivande patriark Jakob här, som vältrar undan stenen från brunnen så jag kommer åt vattnet. Nu finns det varken brunn eller sten, men han kunde ju hjälpa mig att skruva på korkarna på flaskorna. Inte heller träffar jag några kvinnor att skvallra med. Kvinnor ska skvallra vid brunnen, det har jag läst. Oklart om det är i Bibeln jag läst det, eller i någon annan skrift. Men det är vad man ska göra med kvinnor man träffar vid brunnar. När man hämtat vatten och skvallrat färdigt ska man gå hem med sin vattenkruka på huvudet. Jag har ännu inte provat att bära mina vattenflaskor på huvudet, men det kanske jag ska börja med. Då får de i alla fall något att skvallra om på "öns förmodligen bästa bar" som ligger alldeles intill.
