Sickan vs Caesar

- förebilder

Jag är uppfostrad med devisen: Det spelar ingen roll, bara du är glad."
För flera år sedan hörde jag Shirley Clamp berätta i något TV-program att hennes mamma sagt: "Det spelar ingen roll, bara du är söt."
"Herregud!" tänkte jag. Men sanningen är att  "Det spelar inge roll, bara du är glad" bara är marginellt bättre. Det handlade ju inte om att man skulle vara glad, att erfara glädje. Det viktiga var att bete sig som om man vore glad.
Sickan Carlsson kunde ha varit en husgud i mitt barndomshem om vi hade hållit oss med sådana.



Trots att jag redan tidigt tyckte att det var något skevt med det där förhållningssättet rent förnuftsmässigt så har jag det i blodet. Jag har klara drag av Sickan.
Det finns stunder i livet när det är en tillgång, inte tu tal om saken. Men det finns också stunder då det är, om inte en katastrof, så åtminstone direkt korkat att vara som Sickan Carlsson. Till exempel under hälsoundersökningen vi får via jobbet vartannat år. Under samtalat med läkaren kvittrar jag glittrande glad om hur mycket jag trivs på jobbet, med livet, mänskligheten och världen. Hur bra och fantastiskt allting är. Läkaren ser glad och nöjd ut och jag går därifrån, nöjd med mig själv över att jag varit så trevlig och ...ja, så jävla glad.
   Efter någon timme inser jag att det där kanske inte var ett Sickan Carlsson - tillfälle. Snarare hade det väl varit ett ypperligt tillfälle att berätta om mitt pajade nacke, höften och det faktum att jag långa perioder sover riktigt, jävla pissdålig och aldrig någonsin en hel natt.

I läkarkontakter är det betydligt bättre att vara Julia Caesar. Då hade jag dammat mitt paraply i skrivbordet framför den där läkaren, för naturligtvis hade jag haft ett stort svart paraply, och krävt att nu får han allt se till att ge mig en höftröntken, remiss till något sovlabb och skriva ut några riktigt dunderstarka värktabletter. Annars är han allt en riktig läkarschajas! Och vid det där sista petar jag honom hårt i bröstet med paraplyet.

Faktum är att ju äldre jag blir desto mer övertygad blir jag att det är betydligt bättre att vara Julia Caesar än Sickan Carlsson: barsk, obekväm och med rejält magstöd. Kerstin Thorvall sa i någon intervju någon gång att hon blev en revolterande tonåring när hon var i 50-årsåldern eftersom hon aldrig varit sådan när hon var i tonåren.
Jag ser med lust och bävan fram emot den dagen jag blir 50 och min inre Julia Caesar slår ut i full blom.