PARASKAVEDEKATRIAFOBI

Nu finns det ju inte bara Covid 19 att oroa sig för. En sådan här dag, till exempel, fredagen den 13:onde kan vara tung att ta sig igenom om man lider av paraskavedekatriafobi (Säg det fort tre gånger), fobi för fredagen den 13:onde. Eller om man har triskaidekafobi, fobi för talet tretton. 

Nog för att jag oroar mig för mycket varken talet tretton, fredagar eller kombinationen av dem rör mig i ryggen. Men älgfobi har jag. 

Numera är jag sällan i miljöer där man träffar på älgar men när jag var yngre hade jag dem in på knutarna. Bokstavligt, ibland. Den värsta skräcken var att det skulle dyka upp en älg ur vattnet när jag var och badade i vår skogssjö. Rakt framför mig skulle den dyka upp med sjögräs i kronan. Och bröla. (Alkesaquafobi?) Även om detta var något jag som bekymrade mig mycket var jag inte riktigt säker på att älgar verkligen kunde dyka. 

Men de kan de, har jag fått veta på senare år. Alltså var det en fullt befogad fobi och inte alls en dåraktig fantasi hos en feg 12-åring. Något som faktiskt kan hända vem som helst som är ute och simmar i de svenska vattnen. 

Min favoritfobi är annars hydrofobi, fobin för att bli diskad i en diskmaskin. Åtminstone om man ska tro Donald E Westlakes I gott uppförande. Just det oroar mig lika lite som fredagen den trettonde. Jag tror att det är större riska att jag träffar en dykande älg.