Folk och folk - skillnaden

Det är en varm dag vid poolen.  Jag svettas när jag vänder blad i Paul Austers New York - trilogi. Ibland stapplar jag ner i poolen för att svalka av mig, det är ungefär så mycket man orkar med en sådan här dag tänker jag.

Pustande tar jag mig upp för den långa trappan till bistron där jag ska dricka den champagne och äta den mat som ingår i det poolpaket vi bokat. Det är nästan för mycket begärt att man ska behöva gå så här långt i den här värmen.

Mätt och bubblig kraschar jag i solstolen igen. Orkar inte riktigt öppna New York - trilogin. Det är för varmt. 

I parken två meter från min solstol anlägger tre overallklädda män en rabatt på 6x3 meter. De gräver, bär jordsäckar, sprider ut jord. Inte ett pustande ljud kommer över deras läppar.

Jag sneglar skamset på dem över bokens pärm och känner mig som en bortskämd överklassfru. Jag vill gömma mig bakom trilogin så att de hårt arbetande männen inte ser mina paschafasoner. 

Det behövs inte. De grävande männen bevärdigar mig inte en blick.  För dem är jag ingenting, inte ens luft. Jag är mycket tacksam mot dem för detta.