Onödigt betald biljett

På sista tiden har jag med regelbunden oregelbundenhet åkt tåg en sträcka som tar 20 minuter.       

De tre senaste gångerna har det inte kommit någon tågvärd* och kontrollerat min biljett. Varje gång har jag blivit lite sur och liksom känt mig lurad.  Som om det borde ha varit gratis att åka bara för att ingen brytt sig om att kontrollera att jag betalt. 

För många år sedan var jag på en föreläsning som hölls av en person jag beundrade. Hen berättade att hen hade satt i system att dröja sig kvar på hotellrummet tills efter utcheckningstiden. Man blev ju ändå utkörd av en städerska förr eller senare, så varför skulle man behöva lämna hotellet tidigare än då.                                                                   

Nu stod hen där framme på podiet och ondgjorde sig över att receptionisten på det senaste hotellet tvingat hen att betala för ett dygn till när hen inte checkat ut i tid. Dessutom hade receptionisten talat i en trevlig ton medan hon tvingade.                            

"När hon nu var otrevlig kunde hon väl låta otrevlig också." sa personen jag beundrade.                        "Det är ju du som var otrevlig!" tänkte jag ilsket. (Jag har själv jobbat i reception och sagt saker som folk inte vill höra på ett trevligt sätt i 15 år.) "Hon sköter sitt jobb och följer reglerna, till skillnad från dig. Och du har utsatt städerskan för stress och en olustig situation när hon var tvungen att köra ut dig och så tycker du att det är du som blir dåligt behandlad."                                                                            Plötsligt beundrade jag inte den där personen lika mycket längre.                                     

"Det är som att hävda att man bara behöver betala bussbiljett för halva vägen, även om man ska åka hela sträckan, eftersom bussen ju ändå ska gå hela vägen." muttrade jag missnöjd till P när vi lämnade föreläsningen.

Och här sitter jag nu med mina betalda tågbiljett för hela sträckan och känner mig lurad.

*Man vet att man börjar bli gammal och bakåtsträvande när man nästan blir tårögd av glädje när man hör en tonårspojke prata om tågvärden som "konduktör".