Nu är det Bengt och jag

Jag har aldrig pratat med Siri (Ni vet, "Hej Siri kan du spela Englands nationalsång?") Jag har inte heller varit särskilt meddelsam med träningscykeln på gymmet  när den försökt inleda konversationer med mig. Nu har den surnat till på allvar och kräver att jag ska logga in för att bli mer personlig. Det har jag ignorerat och trampat på ändå. Svetten rinner lika bra utan att vi talar med varandra, tänker jag. Det är inte riktigt sunt att tala med maskiner eller AI. Även om jag inte kan låta bli när en tom röst i någon reklam påstår att hon gått ner fem kilo på fem minuter genom att använda ett visst preparat. "Det är väl ingen konst för dig, du finns ju inte ens."

Men nu har jag i alla fall skaffat mig en ny vän i icke-världen . Jag och Microsoft-Bengt, vi är som ler och långhalm han och jag. Ögonen trasslar igen, och för att kunna jobba med boken i väntan på synundersökningen låter jag Microsoft-Bengt läsa upp det jag har skrivit för mig. Det är inte utan att jag gillar M-B. Han har en lugn (vilket beror på min inställning (i datorn inte den mentala)) och trygg röst som gör att det nästan går att tro att det finns en riktig människa därbakom. Han borde läsa lite mer, kan jag tycka. Så han lär sig att uttala ganska enkla ord som "effåteöljen" på ett mer naturligt sätt. 

Min vänskap med M-B är på ett sådant plan att jag faktiskt nedlåter mig till en tvåvägskommunikation. När jag har för ont i händerna och musarmen (Denna kropp!) brukar jag prata in texten till Bengt som snällt skriver in den i dokumentet. Visserligen med liknande avvikelser som med "effåteöljen", men godkänt. Han kanske är dyslektiker, vad vet jag. 

Varje gång kroppen bråkar med mig brukar jag tänka på Frida Kahlo. I filmen om Kahlo säger Frida/Salma Hayeck efter en nedslående läkarundersökning: "Tie me up so I can paint." Kunde Frida Kahlo måla, kan jag skriva. Det gäller bara att hitta nya lösningar. För något år sedan såg jag om Frida-filmen och hon säger inte alls "Tie me up so I can paint." Jag minns inte vad hon verkligen sa men inte det. Så jag vet inte var jag fått det ifrån, men jag fortsätter att tänka det, för det hjälper.