Förhållandet till koffein

I min ungdom var jag stor koffeinmotståndare. Mina föräldrar var inbitna kaffedrickare och var tvungna att inta koffein flera gånger om dygnet för att över huvud taget fungera. Livet stoppades hela tiden upp eftersom kaffe skulle drickas på bestämda klockslag. Som narkomaner var de. Så förslavad skulle jag aldrig bli.

Drygt 30 år senare, det vill säga i går natt, drömde jag en mardröm. 

I drömmen ska jag gå på en föreläsning om kreativt tänkande. Det är tidigt på morgonen och jag inser att jag kommer inte överleva många minuter av den föreläsningen om jag inte får kaffe. Därför står jag  i en oändlig kö i kafeterian utanför föreläsningssalen och får till slut beställa. 

När jag kommit halvvägs till föreläsningssalen upptäcker jag att jag inte alls fått något kaffe. Jag har fått te. Jag ställer mig på nytt i kö. Det går ju inte att överleva morgonen på bara te. Väl framme i kassan igen får jag faktiskt kaffe, och en bricka med skuren frukt som plåster på såren för att jag inte fick rätt förra vändan. 

Nu har jag tagit mig in i föreläsningssalen och ställer ner min fruktbricka på bänken. Men var är mitt kaffe! Jag måste ha ställt ifrån mig det någonstans på vägen, bara för att det var så mycket att bära med den där jäkla frukten och allt. Jag irrar runt i kafeterian och i föreläsningssalen utan att hitta kaffet. Jag anklagar till slut den kreativa föreläsaren (som är märkligt lik en äldre kvinna som vikarierade som ledare till en kör jag sjöng i för över 25 år sedan, och som jag därefter aldrig har träffat på eller funderat mycket över) för att ha tagit mitt kaffe. Vi står i dörren till föreläsningssalen. Körledarvikarien vill stänga dörren med mig på utsidan. Jag blir alltså utslängd på grund av akut koffeinbrist. 

Det dröjer lite efter att jag vaknat innan jag slutar vara arg på körledarvikarien. 

På väg till jobbet köper jag en mugg kaffe på Pressbyrån, att dricka på tåget. Jag håller hårt i pappmuggen och ser till att inte ställa den ifrån mig. Damen på sätet intill mitt ser precis ut som en vikarie.