En blinkning från Gud
Eftersom jag var enda barnet och eftersom vi bodde på landet där det inte fanns så många andra barn och mina föräldrar var måna om att jag skulle träffa kamrater i min egen ålder skjutsades jag runt på diverse aktiviteter när jag var liten. Det var sagostund och gymnastik och när jag var tre år sattes jag i byns söndagsskola. Det hela var ett led i min socialiseringsprocess, att jag skulle bli religiös var inget mina föräldrar förväntade sig eller hade beräknat vara möjligt.
Men det blev jag. Jag svalde varje historia som dukades upp för mig på den klassiska flanellografen rakt av. Under flera år var jag söndagsskolans flitigaste och mest bokstavstroende medlem. Till slut fick de lägga ned hela verksamheten för att bli av med mig.
Tyvärr tror jag att min brinnande tro mest grundade sig i att jag ville vara till lags, göra rätt. Jag menar, vem vill hamna i helvetet? Idag har jag lite andra idéer om varför man hamnar i ett högst eventuellt helvete, än vad jag hade när det begav sig. Jag betraktar mig inte heller som en särskilt aktivt religiös människa. Det beror väl på hur man definierar det begreppet.
Eva Dahlgren berättar i ”Hur man närmar sig ett träd” om hur hon suttit bredvid Carola under en konsert som drog ut allt mer på tiden och hur Carola plötsligt vänt sig mot himlen och bett Gud göra henne pigg. Dahlgren menar att det är sådant som religiösa människor ägnar sig åt, besvärar Gud med sina små bekymmer. Icke religiösa människor vänder sig bara till Gud vid katastrofer.
Jag brukar ofta anklaga någon eller något när jag fått ett hål på en halv timme då jag kan ägna mig åt att skriva och naturligtvis ska den förbannade datorn hänga sig var fjärde minut just då. Jag anser det självklart att detta beror på någon yttre, högre makt som har satt sig i sinnet att motarbeta mig och mina önskningar. Trots att jag arbetar upp mig till vansinnet gränsande ilska vid dessa tillfällen kan jag inte riktigt med att klassa datorhaveri som en katastrof. Alltså är jag religiös?
Men jag har också svårt att se att Gud skulle bry sig om min dator. Kanske är det Dator-Djävulen som är inblandad i dessa fall.
I övrig har jag ett ganska naivt förhållande till Gud som tar sig uttryck i att jag tror att Gud vinkar eller, liksom blinkar, till mig ibland. Särskilt när jag ser storslagna ljusfenomen på himlen.
Men det blev jag. Jag svalde varje historia som dukades upp för mig på den klassiska flanellografen rakt av. Under flera år var jag söndagsskolans flitigaste och mest bokstavstroende medlem. Till slut fick de lägga ned hela verksamheten för att bli av med mig.
Tyvärr tror jag att min brinnande tro mest grundade sig i att jag ville vara till lags, göra rätt. Jag menar, vem vill hamna i helvetet? Idag har jag lite andra idéer om varför man hamnar i ett högst eventuellt helvete, än vad jag hade när det begav sig. Jag betraktar mig inte heller som en särskilt aktivt religiös människa. Det beror väl på hur man definierar det begreppet.
Eva Dahlgren berättar i ”Hur man närmar sig ett träd” om hur hon suttit bredvid Carola under en konsert som drog ut allt mer på tiden och hur Carola plötsligt vänt sig mot himlen och bett Gud göra henne pigg. Dahlgren menar att det är sådant som religiösa människor ägnar sig åt, besvärar Gud med sina små bekymmer. Icke religiösa människor vänder sig bara till Gud vid katastrofer.
Jag brukar ofta anklaga någon eller något när jag fått ett hål på en halv timme då jag kan ägna mig åt att skriva och naturligtvis ska den förbannade datorn hänga sig var fjärde minut just då. Jag anser det självklart att detta beror på någon yttre, högre makt som har satt sig i sinnet att motarbeta mig och mina önskningar. Trots att jag arbetar upp mig till vansinnet gränsande ilska vid dessa tillfällen kan jag inte riktigt med att klassa datorhaveri som en katastrof. Alltså är jag religiös?
Men jag har också svårt att se att Gud skulle bry sig om min dator. Kanske är det Dator-Djävulen som är inblandad i dessa fall.
I övrig har jag ett ganska naivt förhållande till Gud som tar sig uttryck i att jag tror att Gud vinkar eller, liksom blinkar, till mig ibland. Särskilt när jag ser storslagna ljusfenomen på himlen.
Kommentarer