Angående detta med skrivandet
och att skriva Zafón berättelser:
Peter Englund (Akademins nya ständige) säger i en intervju i senaste numret av Vi läser:
"Det är bara amatörer som drömmer om obegränsat med tid och resurser. Så är det aldrig i verkligheten. [...] Man får ta omständigheterna som de är."
Och det har jag väl insett att man får, ta omständigheterna som de är. Ska man skriva får man göra det på den tid som bjuds och inte gå runt och kokettera med att man bara kan skriva när det är fullmåne och att man måste vara klädd i slängkappa och använda en speciell sorts waterman-penna som bara tillverkades 1872. Tid är inte något man får utan något man tar sig. Det kanske inte är möjligt att följa Våra bästa år och skriva Zafón-berättelser samtidigt. Man får välja. Jag har insett detta och ibland lyckas jag leva efter det. Men jag kan ändå inte låta bli att drömma om den där obegränsade tiden. Så är jag ju också glad amatör.
På franska betyder amateur förresten, förutom amatör, älskare, stor beundrare. Skogsnuvan skriver dessutom följande på sin blogg:
"Dagens ord får bli: Det är proffsen som gör att rosorna dör, tacka vet jag en glad amatör."
Alldeles nyss satt jag här och gnällde över hur mycket kraft det tar att jobba heltid (tidigare har jag gnällt över att jag ska bli av med detta heltidsjobb) och hur lite tid det blir över och att man aldrig får något skrivet. P sa då åt mig att sluta gnälla när jag nu hade en kväll med skrivande och att jag "skulle se det som avkoppling och inte med prestationsångest". Denne kloke P som så ofta har rätt och levererar obehagliga sanningar. Oftare än jag låter honom veta eftersom det skulle bli outhärdligt att leva med honom då.
Peter Englund (Akademins nya ständige) säger i en intervju i senaste numret av Vi läser:
"Det är bara amatörer som drömmer om obegränsat med tid och resurser. Så är det aldrig i verkligheten. [...] Man får ta omständigheterna som de är."
Och det har jag väl insett att man får, ta omständigheterna som de är. Ska man skriva får man göra det på den tid som bjuds och inte gå runt och kokettera med att man bara kan skriva när det är fullmåne och att man måste vara klädd i slängkappa och använda en speciell sorts waterman-penna som bara tillverkades 1872. Tid är inte något man får utan något man tar sig. Det kanske inte är möjligt att följa Våra bästa år och skriva Zafón-berättelser samtidigt. Man får välja. Jag har insett detta och ibland lyckas jag leva efter det. Men jag kan ändå inte låta bli att drömma om den där obegränsade tiden. Så är jag ju också glad amatör.
På franska betyder amateur förresten, förutom amatör, älskare, stor beundrare. Skogsnuvan skriver dessutom följande på sin blogg:
"Dagens ord får bli: Det är proffsen som gör att rosorna dör, tacka vet jag en glad amatör."
Alldeles nyss satt jag här och gnällde över hur mycket kraft det tar att jobba heltid (tidigare har jag gnällt över att jag ska bli av med detta heltidsjobb) och hur lite tid det blir över och att man aldrig får något skrivet. P sa då åt mig att sluta gnälla när jag nu hade en kväll med skrivande och att jag "skulle se det som avkoppling och inte med prestationsångest". Denne kloke P som så ofta har rätt och levererar obehagliga sanningar. Oftare än jag låter honom veta eftersom det skulle bli outhärdligt att leva med honom då.
Kommentarer
Kramar!