Me, myself and I



Ja, visst är det märkligt hur många åldrar och hur många figurer som ryms i en och samma person.
Själv är jag ibland ett solskumpande, rödhårigt trollet Plupp.
Ibland kikar det fram en Käringen Motvalls med samma utseende och samma tordönsstämma som Julia Ceasar.
Och någonstans inom mig bor en gammaldags skolfröken. Ni vet en sådan där med höghalsad, svart klänning och runda glasögon längst ut på den spetsiga näsan. En sådan där som tittar ilsket över glasögonkanten och tycker att barn ska synas men inte höras.
När den där skolfröknen var inne på text-tv:n (Herregud, hur kom hon dit? Hon som anser att tv:n är jävulens bländverk!) och läste en chatt (!) för ett tag sedan, upptäckte hon ett inlägg där någon skrivit:
"Eh...jag har ingenting att skriva för tillfället."
Det fick den där skolfröknen att snörpa föraktfullt på munnen och fnysa:
"Jaha, och varför skriver du då?"
Sedan stickade hon frenetiskt vidare på sin strumpstickning i grått stickigt garn. Ni vet, en sådan där stickning som sådana där skolfröknar alltid håller på att sticka på, om de inte håller i en mycket vass pekpinne.

Kanske kan man ställa samma fråga till den där skolfröknen med anledning av detta totalt meningslösa inlägg.
Men då minsann, då är skolfröknen som bortblåst och fram den där Julia Ceasar-människan och ger i från sig ett förnärmat:
"Psöss! Som om det skulle vara samma sak!"

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Jo nog kan man känna sig som lite olika sorts människor och varelse men som lärarinna har jag aldrig kännt mig. Kanske för att jag har så fina minnen av min småskollärarinna som var den varmaste och mjukaste och gulligaste människa man kan tänka sig. Ha en bra dag och skriv även om du inte har några djupsinnigheter att ta till. Kul ändå.
Loll sa…
Lustigt, diskuterade samma sak med min lillebror igår, och vi kom fram till att enbart använda ålder som mått på människa faktiskt inte säger ett enda dugg. Kram

Populära inlägg