Höstpromenad

Den här lördagen tog jag min promenad i ett lite annat tempo än förra helgen när jag var ute och powerwalkade sönder ryggen. Jag gick i lagom takt. Ändå var det en riktig styrkepromenad.
I dag, när jag inte ångade på i ett sådant hejdlöst tempo och inte behövde fundera på hur ont jag hade i ryggen, kunde jag ge mig tid att suga i mig den här fantastiskt vackra årstiden. Andas in doften av den:
Lite rök från eldandet av löv i en trädgård. Det där söta av äpplen som håller på att bli övermogna. Flox; en blomma vars doft för mig har rötterna djupt ned någonstans i min barndom. Det är märkligt att blommor kan dofta så gott precis innan "dödsögonblicket". Hur hela naturen kan andas en sådan frid, just när den står inför att lägga sig tillrätta för att dö. Ett sådant accepeterande! Liksom.
I lurarna började Majgull Axelssons senaste roman Moderspassion att lägga sig tillrätta och komma till ro.
Medan jag gick där kände jag hur allt det där lugnet smittade av sig och jag blev också så där lugn och harmonisk och lagd till ro inombords. Ingen ryggvärk och "bara" 100 gram choklad som väntade mig där hemma denna gång.
Lite Arvo Pärt på detta och jag kommer att glida in i total nirvana.
Frid vare med er denna vackra lördag!