Vem är det egentligen som ska vara glad?

Låt aldrig någonsin någon komma till dig utan att lämna dig bättre och gladare.
Är ett citat från Moder Theresa som jag skrev om för några dagar sedan. Det blev lite olika reaktioner. För vem är det egentligen som ska vara glad när man skils åt?
Ska jag se till att den som lämnar mig är gladare och bättre eller ska jag se till att vara gladare och bättre när jag blir lämnad?
I ärlighetens namn läste jag den sista - kanske en aning egocentriska - betydelsen. Men även om den första tolkningen suger musten ur en så känns det i alla fall lättare att försöka göra någon annan glad än att försöka få andra att göra mig glad. Och det är väl en vackrare tanke också.
Denna veckas citat i jobbalmenackan är kanske en lösning: alla blir glada och alla får påfyllning i energidepån:
Ge det bästa du har till världen och det bästa kommer att komma tillbaka till dig.

Men nu är det nog med beskäftiga utilitaristiska citat och dags att dela med sig av erfarenheter ur det verkliga livet. Under gårdagen drog jag följande två lärdomar från två olika situationer:
1, Det lönar sig att ilskna till istället för att prata vänligt.
2, Det lönar sig att vara övertygad om att det är någon annan än man själv som har gjort fel.

Kommentarer

Skatan sa…
Det lönar sig för det mesta att ilskna till om det är befogat. Att låta sig utnyttjas gör ingen glad ... jo kanske den som försöker sig på det förstås.
Och förstås ... har man rätt så har man rätt ... så är det bara... så det så.

Det är klart att det är lättare att få respons om man öppnar glatt och tillmötesgående men möts man av sura miner kan det vara som rent förgjort. Det är inte ALLTID som man får vad man ger.

Kram på dig
Lise-Lotte sa…
Får hoppas det stämmer för mig också. För jag är arg, rejält arg, på en bokklubb jag sagt upp medlemskapet hos i mars och nu påstår dom att dom aldrig fått något mail... detta trots att dom besvarat mailet. *spottar och fräser*

Populära inlägg