Det sanna jaget

Har spenderat eftermiddagen på en hejdlöst roligt och klok föreläsning av (eller heter det med?) Maria Lundqvist och Erik Mattsson.
Bland mycket annat handlade det om det käcka rådet "Var dig själv?"
"Är det verkligen ett bra råd?" undrade Erik Mattsson. För hur är man egentligen när man är i sig själv och hur vet man när/att man är sig själv.

Jag tyckte att detta var intressant eftersom jag kvällen innan hade suttit och gått igenom anteckningar som jag gjort för flera år sedan och där hittade jag följande passage:

Man vet att man hittat sitt sanna jag när tankarna far som pingpongbollar kors och tvärs inuti huvudet utan att slå emot några hinder. När alla låsningar löses upp, när till och med den blekfeta kroppen med alla sina cellulitgropar känns vacker och avslappnad. Tankens och kroppens lätthet...

Det är alltså så det ska kännas när man har hittat sig själv, sitt sanna jag. Jag tänkte att det var bäst att berätta det för er så att ni inte missar det, inte förstår vad det är när tankarna börjar fara som pingpongbollar.

Trots att ni nu vet hur det ska kännas när ni hittat er själva så tycker jag att ni ska gå på den här föreläsningen Det är väl inte mitt fel att du inte fattar! om ni har chansen. Den tog upp mycket annat bra också och det är inte ofta man får anledning att skratta så man tappar rösten.

Kommentarer

Lisbeth sa…
Låter som en intressant föreläsning.
Tycker nog att jag hittat mitt sanna jag men sen ska man också acceptera den. Det vete gudarna om jag gjort.
Ha en fin helg
Kram
skogsnuvan sa…
ja det lät ju intressant och att vara sig själv är väl inte så lätt. Först ska man veta vem som är "man själv" och det känns väl som det är olika olika dagar. Svårt det där.
Soldansare sa…
Hm, att man ska acceptera sitt sanna jag har jag aldrig funderat på. Jag har alltid tänkt att har man väl kommit till sitt sanna jag så känns det också bra, just för att det är det sanna jag, liksom.

Och vem verkligen är varier ju på en massa olika faktorer; var man är och med vem.

Populära inlägg